lindbergh

Yes!
Jag håller fortfarande på att landa, 7 timmar efter flygningen. Härligt!

Det började med kanonväder på morgonen, sedan läste jag MET och SMHI och DMI och blev smått nedslagen. Enligt DMI soligt men 12 m/s (för blåsigtI), och enligt SMHI risk för molnbas på 2000 fot (för lågt för dagens övning), så det var med negativa vibbar man spanade söderut över åsen och såg molnen komma tassande vid middagstid...
Men väl på plats på klubben kunde jag andas ut; molnen höll sig på behörig avstånd och vinden lugn.

ESTA 101250Z 26011KT CAVOK 08/06 Q1019=

Det var länge sedan vädret var så tjusigt, speciellt en flygdag! Det var till och med för bra för att göra den planerade övningen med vindens verkan, så istället blev det flygning med klaff och vingglidning.

Redan från början kändes det toppen; taxningen satt som handsken, starten helt ok, lite ringrostigt i stiget men sedan gick det fint ut till Kullen. Läraren satt ovanligt tyst; gav inga detaljerade order, så jag vågade inte göra någonting. Till slut sa han till mig att passa på att träna medan vi flyger ut. Jaha, egna initiativ alltså. Det har det ju inte varit plats för tidigare... Så jag körde lite svängar på väg upp till 5000 fot.

Väl på plats tränades glidflykt och motorplané, så fick jag köra upp planet i stall för första gången - hupp pirrigt - det tjöt och skakade. Kollade in stallfarten. Sedan gjorde vi samma sak med full klaff och såg vilken skillnad det var i stallfart; det kändes som man kunde gå ikapp planet.

Till slut visade läraren och jag fick pröva vingglidning, alltså sjunka med planet på tvärs för att få högt luftmotstånd för att öka sjunkhastigheten. Kändes avigt - fullt sidoroder åt ena hållet och samtidigt skeva åt andra hållet! Men visst, det funkade ju.

Sedan var det dags för hemfärd; det började skymma. Landade 16.05 lokal tid (läs läraren landade; jag var med i rodren) och taxade till klubben lika tjusigt som på väg ut.

Summa sumarum kändes det som ett stort lyft sedan förra lektionen, ok inte felfritt men mycket bättre. Jag var t ex vän med kulan (svängindikatorn) i stort sett hela tiden, det har jag inte varit tidigare. Och taxningen har jag aldrig klarat utan läraringripande tidigare. Måste dock jobba vidare på de yttre referenserna för att inte titta på instrumenten, och så kändes glidflykten lite på en höft.
Men som du sa senast broder Per: Utvecklingen går i trappsteg, och idag tog jag ett stort steg åt höger - förlåt uppåt.
Jag inbillar mig att den mentala träningen - hjärnflygningen - i bilen har gjort den stora skillnaden.
Efter debriefing var det lagom tid att sätta sig på skolbänken för att repetera inför radiotelefoniprovet. Först en genomgång av all allmän teori; bokstavering, frekvenser, transponderkoder, positionsrapport, nödmeddelande osv osv, sedan muntliga frågor motsvarande provet. Och det kändes lugnt. OK, inte 100% rätt, men fullt tillräckligt för godkänt.
Så på onsdag vet vi hur det gick. Sista teorilektionen före juluppehållet.

Men de praktiska övningarna känner inget uppehåll! Vi flyger tydligen som vanligt. Toppen!
Nästa pass infaller i bästa fall på fredag - vi får väl se. Vädret ska tydligen återta sin normala negativa attityd - blåst, regn och moln - åtminstone till fredag om man får tro DMI.
Nåja. Idag flyger jag. Flyger.