lindbergh

Äntligen i luften igen! Efter en himla fin lördag tänkte jag att det blir CAVOK idag igen, men ack. Stratus(?) som täckte ca 7/8 och som lyft till ca 1500 ft när det var dags att flyga gjorde det till en mer spännande upplevelse än väntat!

Vind 350/6kt.

Från början dock; efter en kort teorigenomgång om sväng och centrifugalkraft (egentligen centripetalkraft) så tog vi en runda runt Kalle Niklas för att kolla så att alla skruvar satt på plats. Insittning och genomgång av checklista där jag fick vara mer aktiv än tidigare och sedan taxning (som gick bra) ut till väntläge. Där fick jag till min stora överraskning själv prata med tornet; hoppsan! Lite nytta av att ha lyssnat på flygradioCDn på vägen dit... nu duger varken Rix FM eller P1, nu ska det vara lite mer "örebrotornet"!

Starten fick jag också göra "själv", med lite handräckning från läraren upp till 1500 ft och sedan en sväng norrut mot Hallandsås och hemtrakterna. Svängarna som jag varit lite skraj för innan (tre roder på samma gång är väl två för mycket...) satt faktiskt ganska bra, det kändes nästan naturligt. Väl framme över Östra Karup var tjockan ännu värre (overcast), så läraren ordnade med lite IFR genom molnen upp i solen istället. Härligt!

Så vi svängde söderut igen och satte kurs mot Kullen istället. På vägen dit repeterades höjdtrimning i praktiken under olika varvtal. Läraren "sabbade" och jag fick återställa. Kände mej barnsligt upprymd när jag körde genom toppen av ett moln - ungefär som när ett barn springer i en vattenpöl!
Över Kullen var det bara "broken" molntäcke.
Fick repetition om att inte titta på variometern (höjdändringsmätaren) för ofta, utan istället kolla läget med hjälp av horisonten kontra kompasshuset, och att köra med olika attityd med olika varvtal. En sak jag inte tänkt på tidigare är att vid dykning ökar farten så att lyftkraften ökar och dykningen minskar i storlek. Självklart egentligen!

Vi körde några vändor innan det var dags att göra en plané ner genom molnen ner i skumpet igen. Inför anmälan för landning var det två kärror till i närheten, ett "stort" SAS på väg mot landning och en annan Piper på skärande kurs men högre höjd. Vi höll utkik och såg dem på behörigt avstånd och behövde inte vänta för att landa. Läraren fixade den själv, men berättade hur han tittade; sättningspunkt - banända - fartmätare hela tiden. Koll på de två röda lamporna som visade rätt höjd och vips var vi nere.

Dax att taxa tillbaka till plattan. Gick bra tills vi närmade oss SAS-planet som höll på att lasta av. Då var det tänkt att jag skulle dra av på gasen för att passera lugnt och stilla, men fick hjärnsläpp och drog gasen åt andra hållet så att vi ökade farten. I stressen glömde jag svänga tvärtom och tog fram lådbilssvängen (åt fel håll alltså) och läraren nitade. Tack och lov var vi långt från passagerarna så de såg nog inte mina "konster". När pulsen lugnat sig påpekade läraren att jag skulle titta långt fram på banan istället för just framför, så skulle jag upptäcka behov av kursändring i god tid. Tja, ungefär som när man kör bil.

Som vanligt bromsade jag för hårt i knixarna framför hangaren så att det blev tvärstopp innan jag fick koll på bromstekniken. Klurigt med gas och broms så nära varandra; gas med hålfoten och broms med tårna. Teknik att öva in för att få foten i lagom läge för manövrering.

Efteråt gjorde vi en debriefing där jag fick sammanfatta mina upplevelser och läraren kom med sina reflektioner över flygningen, och så fyllde vi i loggböckerna. Jag fick rådet att fylla i min reflektionsloggbok i morgon, när jag fått distans till flygningen, så skulle jag ha mest nytta av det. Görs det för snabbt inpå fås ingen repetition och eftertanke; man är fortfarande "i luften".

Mina upplevelser var att jag hade betydligt mer ut av denna lektionen; förra gången hade jag andan i halsgropen och fullt upp med att styra och ingen tid att titta på utsikten. Nu kände jag mej mer avslappnad och kunde njuta av turen. Att flyga var "lätt", att taxa fortfarande svårt. Konstigt...

Nåja. På onsdag 19.00 startar teorin med flygradiotelefoni. Oscar Kilo, let's go!