lindbergh

Jag ska skaffa mej ett flygcertifikat. Eller PPL som de insatta säger.

Så jag tänkte att bloggen skulle bli en del av utbildningen - en plats för reflektion över vad som hänt.

Och i morgon börjar jag?!

Men först en tillbakablick:

När jag gick på högstadiet hade jag motorflygning på schemat och fick lära mej det mest grundläggande om hur man flyger - från roder till hur man räknar ut  kursen - och fick även prova på att spaka själv några gånger. Även en tur med segelflyg blev det. Men det var 100 år sedan (eller åtminstone 25). Under tiden försjönk kunskaperna i dvala och jag fick nöja mej med att flyga inrikesflyg med MD80 som bäst... men har alltid suttit som klistrad vid kabinfönstret för att kolla på utsikten!

Med viss avundsjuka upptäckte jag på en klassåterträff att en av mina gamla flygkompisar gått och blivit stridspilot. Nåja, kul för honom.

Nästa händelse av betydelse skedde för 11 år sedan: Min blivande frus kompis som nyss fått flygcertifikat tog en runda över byn, missbedömde höjden och gick i backen (oönskad markkontakt som det så fint heter) och dog på fläcken... två veckor innan vårt bröllop dit han naturligtvis var bjuden.

Så en dag för inte så länge sedan fyllde jag 40 och fick bl a en spaka-själv-tur i present. Snabbt avklarad på 15 minuter, upp två svängar och sedan ner igen. Uj vad ringrostig man blivit - kände mej helt lost i planet, men det var något som vaknade!

Sedan startade operation övertalning från flygklubbens sida, som gjorde att jag började fundera. Tja, varför inte? Jag kan ju alltid hoppa av...

Så jag anmälde mitt intresse till närmaste flygklubb (i Ängelholm) och fick reda på vad som behövdes; en medicinsk undersökning av speciell läkare och personutredning av polisen, sedan kunde jag för den facila summan 2400 kr kvittera ut ett elevtillstånd och en "medical" som berättigade mej att börja flygutbildningen. Köpte böcker för 3300 kr inför teorin och fick så småningom en rejäl provtur med flyglärare i klubbens Piper PA28, där jag fick prova på att taxa på marken (oväntat krångligt) och sedan spaka den mesta av tiden, nästan ända fram till "touchdown". En genomgång av alla kontroller inför flygningen hann vi också med. Det kändes faktiskt som min första flyglektion, härligt.

Jag har hunnit titta igenom och läsa en del teori redan, bara för att inse att det nog blir det tuffaste jag pluggat, trots att jag hunnit med 4,5 år på universitet redan. Så många olika ämnen (8 st) att lära sig; från hur människan fungerar i luften, över meteorologi och aerodynamik till radiokommunikation och flygbestämmelser. Dessutom de flesta böckerna skrivna av icke-pedagoger, känns det som (som lärare är man bortskämd med böcker som förklarar på enkelt sätt). Puh!

Jag har letat på nätet efter andra som går eller har gått flygutbildning, men antingen håller de på med att utbilda sig i ultralätt flyg eller supertungt (trafikflyg). Det kunde vara smart att utbyta erfarenheter tänkte jag.

Nåväl. I morgon har iallafall klubben ett informationsmöte om hur det går till att ta flygcert. Det ska bli intressant att se vad det är för kompisar man kan få där!

PS Om någon undrar om namnet på bloggen, så är det inte hybris, bara lite vitsigt! Charles Lindbergh var ju flygare, och Lindberg är mammas flicknamn.