Musse och Kalle

Jaha, det var ett flygpass inplanerat i morse. Antingen EK strax utanför kontrollzonen eller DK rekognosering nödlandning. När jag slog upp mina ljusblå i morse var det hällregn... just vackert. Satt och stirrade på DMI:s radarsida ett tag och såg att vädret skulle hålla i sig några timmar, tillräckligt för att bokningstiden på KalleGustavNiklas skulle gå ut. Jaja, det var kul igår iallafall.

Så damp ett SMS ner: Läraren undrade om jag läst mailen. Så gjorde jag och hittade meddelandet: Vi träffas kl 9 för att molnen ska hinna lyfta (vi hade ursprungligen avtalat 8.30). Tja, regnet hade nästan slutat nu så...

Jag körde söderut, uppehåll då jag åkte, men uppe på åsen möttes jag av regnet igen. Och det höll i sig när jag svängde in på flygplatsparkeringen. Samtidigt kom läraren, och jag inväntade hans resignation och avbokning. Men den kom aldrig! Han var inställd på flygning.
Och dagens pass blev omplanerat. Istället fick jag träna på att hitta NDB med hjälp av ADF, flyga mot VOR med OBI, kolla fart med DME och slutligen se ILS in action. Som alla förstår (...) var det navigation med radiofyrar som gällde. Som bonus fick vi höra lite ELT...

En liten utläggning för er som inte är bekanta med ovanstående:
En Non Directional Beacon är en fyr som skickar ut samma signal åt alla håll. Med hjälp av en Automatic Direction Finder kan man ställa in NDBs frekvens och en nål visar då riktningen mot fyren, lite som en kompass.
En Omni Bearing Indicator indikerar när man håller en inställd önskad kurs mot en Very High Frequency Omnidirectional Radio Range . En Distance Measuring Equipment kan användas för att beräkna avstånd till en fyr och därmed även farten i förhållande till fyren. Och Instrument Landing System används för att kunna landa ett flygplan utan att se ett skvatt. En Emergency Locator Transmitter är en nödsändare som går igång då flygplan har kraschat (eller man sätter igång den manuellt).

Regnet hade upphört då det var dags att besätta flygplanet, så det var med en lättnadens suck vi drog på mot Västersjön på 3000 ft, lagom under molnbasen. Väl där flög vi fortsatt österut för att fånga Vedby VOR på radial 360 och på denna flyga TT 180. När nålen, som hela tiden befunnit sig i vänsterkant, började röra sig mot mitten svängde vi till kurs 165 (för att kompensera vinden som varit 08008kt på marken). Detta gav klent resultat, så vi minskade till 150 grader och kom strax fram till radialen och flög över Vedby och såg Ljungbyhed framför oss. För att komma rätt till bana 11R gjorde vi en lång vänstersväng tillbaka över Vedby åt väster, också för att jag skulle få se fyren fysiskt - missade första chansen. Påminde om en modern domarring, med ett antal vita cirklar i en ringformation med diametern 15 meter, och fyren i mitten. Läraren passade på att använda DMEn för att kolla vår GS; 136 knop kontra fartmätarens CAS på 105 knop. Vi hade alltså en vindfart på ca 30 knop, vilket förklarade svårigheten att nå radialen tidigare.

Så flög vi in på lååååång final - hade initialt hög fart men drog av i god tid. På vägen in berättade läraren om den "gamla goda tiden" och var flygplanen var gömda då lede fi var i antågande. Landningen var kort, precis på tröskelmarkeringen, men annars hyfsad (med mina mått mätt). Drog på igen och flög ut via Stenestad.

Här skulle vi så småningom möta radial 130 från Sveda utanför Höganäs och flyga på den mot Allerum, vilket gjordes. Nu hade molnen sänkt sig så vi gjorde detsamma och höll oss på 1500 fot.
Väl på radialen ställdes frekvensen på ADF in på NDB-fyren LB på inflygningslinjen till bana 14 på ESTA, så när vi kom till Allerum flög vi på ADF-nålen.
Ute på Skälderviken möttes vi av ett regnmoln, som vi elegant rundade, men sedan såg vi att regnet även låg över ESTA. Läraren fick en ljus idé och föreslog en demonstration av ILS-inflygning, så han visade effekterna av olika känsligheter och indikatorerna för outer marker och middle marker under tiden han stirrade på instrumenten utan att titta ut. Gjorde en snygg inflygning (såklart) och visade som avslutning en trevlig övning som han sa: Flyg på låg höjd (3 m) över banan och håll dig på linjen för att träna precisionen. Så satte han ner planet på bortre halvan och övningen var klar. Bara lite debriefing och sedan vända hem. Eller? Nej, nu började efterrätten!

Vi hörde på radion (under förevisningen av ILS) att ett välbekant plan taxade till tankplattan, den nykomna Mustangen, och plötsligt hade läraren fått bråttom att landa. Jag räddade väl hans dag när jag påminde honom att vi bestämt att vi skulle tanka vårt plan efter passet, så han taxade med raska steg mot tankplattan där Mustangen redan stod. Imponerande! Vi parkerade på behörigt avstånd och gick fram till den silvergrå springaren. Läraren hade upptäckt att tankningen inte hade börjat ännu, så han skyndade fram och högg tankningsmunstycket och tankade på som värste Jeeves. Första gången i närheten av en Mustang, tydligen.
Så ställde vi oss att betrakta påklädningsproceduren med fallskärm och allt. Vi märkte knappt att regnet numera öste ner och vi var tämligen dyngsura. Tankstationens uppfällda lucka var ett klent regnskydd...
Efter en lång stund var han klar att starta - vilket ljud - och en propeller "något" större än Kalles. Noskonen på ca 2,5 meters höjd och de tre propellerbladen med en diameter på uppskattningsvis 3 meter. Han taxade iväg en bit för att värma motorn (vilket tar ett bra tag) och lämna plats till oss, som stod kvar och fånigt beskådade underverket.

Till slut gjorde sig vätan påmind, så läraren skickade iväg mig att köra fram Kalle. Samtidigt satte sig Musse i rörelse mot väntplatsen, så jag skyndade mig för att hinna fram innan han startade. Det gjorde jag och fick precis se honom dra på. Himla långsamt det gick... och så svängde han av mot Golden-hangaren istället. Vad?

Efter utförd tankning hörde läraren med tornet som sa att hans ELT plötsligt gått igång och han tvingades avbryta för att kunna stänga av den. Jaha, synd att vi inte fick se mullret i luften. Läraren var pedagogiskt effektiv och ställde in radion på 121,5 så jag fick höra hur ELTn låter på radion. Inte ofta det ges tillfälle...

Så var passet slut denna överraskande dag, och jag körde hemåt, många nya upplevelser rikare... något irriterad att jag inte fått med mig kameran.

Nästa pass inträffar nästa lördag (om gudarna vill), och då blir det (preliminärt) någon av de övningar som skulle gjorts idag. Tills dess blir det att plugga lagar och navigation (som fått en rejäl hjälp på traven i och med dagens pass).

Epilog: På eftermiddagen när jag stod hemma i trädgården och pulade hörde jag plötsligt ett välbekant ljud och såg den silverfärgade projektilen uppe i himlen; det var Musse som fått luft under vingarna och var på väg norrut, Halmstad kanske?

Kommentarer
Postat av: F

Howdy! Mussen gick upp till Örebro på flygdag, sen till Barkarby sent lördag em o vidare via Hultsfred hem till ESTA ikväll :)

Postat av: anders

Lyckost att ha såna fina plan att kolla in. Jag lyckades missa den på Barkarby.
Tack för kommentaren i bloggen, det känns lite nervöst redan. (nu är hela mitt inlägg inne förresten..)

2007-06-06 @ 21:42:27
URL: http://tupplur.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback