lindbergh

Så var det dags att börja återupprätta hedern.
Gårdagen och idag ägnades som sagt åt teoretisk inläsning av airwork (svängar, stall, vikning, lågfart, vingtipp, nödövning, landning) och redan i det stadiet gjordes en del återupptäckter, som t ex gas- och roderhantering under brant sväng och vingtippning.

Vädret började dimmigt (som utlovat av met), men under dagen lättade den även över Ängelholm, så det blev fint flygväder, 29005KT och i princip CAVOK.

Väl på klubben började vi med en noggrann genomgång av dagens övningar, från start till landning. Läraren beskrev målande och detaljerat vad som skulle göras och fokuseras på i varje moment, t ex varför det var så viktigt att hålla handen på gasreglaget fram till lättningsögonblicket (vid start på gräs - relativt obekant för mig - kan det vara så skumpigt att reglaget hoppar ner mot tomgång så att planet inte orkar upp i tid).
Koll på kulan vid startstigningen behövdes också - på uppflygningen hade jag tydligen glidit i sidled (jag var nog katten inte i form i måndags, det brukar sällan hända annars).
Så skulle vi ut till område Kullen för att i tur och ordning träna normala svängar, sväng i stigning, branta svängar, nödlandning, stall och vikning och sedan flyga tillbaka för motor- och bedömningslandning. Tydligen var det så att man skulle meddela kontrollanten när man erhållit stall/vikning och säga till att man gick ur. Jag erinrade mig att kontrollanten ville att jag skulle göra vingtippningar också, vilket läraren tyckte var pedagogiskt förkastligt när jag redan var knäckt av kassa branta svängar. Men då tränar vi lite vingtippning också, sa han.

Sagt och gjort; vi fyllde tankarna (för att få en stabil kärra) och gav oss iväg.
Förresten - på väg till tankning på platta väst fick vi njuta av en uppvisning av Bertil Gerhardt i Mustangen, som lågsniffade över banan och avslutade med några loopingar - härligt att se! Inspirerad passade jag på att fråga läraren lite om luftstridsträning i flygvapnet förr och nu.

Nåväl, läraren fick påminna mig om handen på gasreglaget första starten, men sedan skötte jag mig på den punkten. Upp på 1500 ft mot Farhult. Väl där upp till 2500 fot först på rak kurs, därefter i sväng. På höjd körde vi några normala svängar för uppvärmning, då jag också fick en lättare aha-upplevelse när jag märkte att jag kunde styra finlir kompensation stig/sjunk med skevningen.

Efter det blev det en rejäl dust med vingtippning, vilket jag bara kort flyktigt fått prova på i utbildningens begynnelse. Till slut gick det ganska hyfsat, men det var klurigt med både timingen mellan skev och sidoroder, och storleken på utslagen. Fick även prova på "skroddning", alltså planflykt i sidled (typ motsatsen till vingtippning).
Vi fick också se skymten av en glidskärmflygare med motor på ryggen som svävade omkring under oss.

Nästa sak var nödlandning (för att lugna magen som fått sig en rejäl omskvalpning). Först en motorstörning som var snabbt åtgärdad, men sedan blev det tre "riktiga" nödlandningar. Först en med lite instruktionshjälp, därefter en då jag siktade på en plöjd åker - bakläxa - och till slut en godkänd på gräsfält.

Upp på höjd igen för att träna branta svängar, och även med manöverstall, alltså så snäv sväng så att stall uppstod. När vi var som mest inne i de värsta stallarna var det så det kändes i huvudet - tunnelseende och början till greyout.
Så efter ett tag sa jag till att det var dags att avbryta, vilket läraren höll med om. Vi styrde kosan hemåt, utan att ha tränat rak stall och vikning (kom jag på senare). Nåja, nåt ska vi väl ha kvar till nästa gång...

Över Farhult sa jag ajöken till Sweden och hälsade på tornet och fick klart för inflygning. Efteråt frågade läraren om hur jag fått besked om inflygningen (vänster/högervarv). Tummen på spiken - jag hade för mig att ledaren inte sagt något om högervarv, vilket skulle betyda vänster. Var jag helt säker på det? Njaeeej. Fråga igen då. Och ja, jag hade uppfattat saken rätt.

Väl på basen gjorde vi fyra motorlandningar. Den första, när jag kom in från "fel håll" blev inte så bra. Tätbebyggelse till en bra bit långt in basen gjorde att jag ville hålla mig på hög höjd (1200 ft) för att inte störa, men läraren beordrade istället tomgång för att komma ner till lagom höjd till finalen. Sättningen blev väl hyfsad.
Jo, en annan sak som kontrollanten ville, var att jag skulle göra sättningen på sättningsmärkena, inte mitt mellan sättningsmärkena och banändan som jag alltid gjort tidigare. Så då skulle jag träna på det, alltså inte hålla siffrorna mitt i vindrutan utan "mellanmärkena".

Andra landningen blev också den en trepunktare, men lite hård. Rotationen som vanligt...
Så gjorde läraren en landning för att jag skulle koppla av och så gjorde jag en sista. Det blev en ypperlig päronsväng (liksom de andra), vilket gjorde att jag fick gira ordentligt och därmed tappade höjd, så det blev en fyrarödalamporskortfinal.

Vi avslutade med en bedömningslandning som blev hur bra som helst. Skönt med en sådan avslutning.
Summa summarum 1:25 i luften detta pass, som kändes mycket bra och självförtroendebyggande efter förra passet.

Det kommer att gå vägen på nästa uppflygning, helt klart! Den infaller nästa söndag enligt planen, och generalrepetitionen gör vi tätt inpå den, nästa fredag eller lördag, för att vara färsk med flygfärdigheten. Så nu blir det en dryg vecka med torrflygning.

Ska bli gott med lite själslig rehabilitering i morgon...