Smöööör

Okej, då var DK-långnaven fixad. Och den blev äcklig.
Äckligt smörig då alltså. CAVOK, nästan vindstilla och en sikt av icke denna världen. Vadå perfekta flygförhållanden?

Nåväl, för att börja från början. Vaknade 0600 och startade datorn. Kollade METARen och såg att det var dimma i Jönköping, men ingen annanstans. Kändes lugnt. Fixade mackor och åt frukost, kom iväg 10 minuter efter planerad tid. På plats 7.35 på klubben för att göra daglig tillsyn, baxade ut Katanan som stod i vägen för GustavNiklas och försökte sedan förgäves få in Katanan igen efter det GustavNiklas var ute.

Gick in till datorn för att få det senaste vädret, såväl på marken, 2000 ft och på FL50, för inmatning i den halvautomatiska driftisfärdplanen för att få ut kurser och GS. Tog fram kartan och skrev in kurser och tider och gjorde 3-minutersmarkeringar.

Så kom läraren och vi gick tillsammans igenom flygningen och de flygplatser vi skulle besöka, för att kolla om det var något speciellt. Jaha, trafikvarvet i Borås på 1700 ft, sväng vänster direkt efter start bana 22, och helst använda bana 12/30 i Varberg.

Det tog lite längre tid än beräknat, och så skulle vi dessutom tanka upp planet innan avfärd, så vi var iväg 25 minuter efter EOBT. Bäst att komma ihåg det till nästa gång; minst en halv timme till på plats innan avfärd, vilket ger 1,5 timmar före avfärd.

Start bana 14 i vindstilla och blå himmel. Redan kändes det att det skulle bli en lugn flygning. Vi hade ungefär samma tankar både jag och läraren; propagandaflygning och öppet-hus-väder. GustavNiklas steg spikrakt lugnt upp till 2000 fot och vi inrättade oss i sätena. Lite pilligt att få in rätt förhållande mellan gas och trimning för att få planflykt, (börja med att ställa in rätt varvtal, invänta 100 kt och trimma sedan) men till slut blev det bra.

Upp mot Halmstad - kollade med Sweden så att skjutområde Nyårsåsen inte var aktivt och gick runt norr om Halmstad (Holm-Haverdal) innan vi nådde kusten och satte kurs mot Varberg. Steg upp till FL45 - faktiskt första gången på 25 år som jag flög på level i litet plan. Nåja, bättre sent än aldrig.

Vi förundrades igen över det klara vädret, bara lite dimma över några större sjöar, och vips var det dags för inflygning på Varberg. Avslutade färdplanen med Sweden och anropade Varberg Radio; ingen hemma. Så jag tog fram flygfotot från Eniro över flygplatsen och hittade baslinjen för bana 12 som jag markerat på fotot och lokaliserade den i verkligheten. Svängde in på medvinden och vidare in på bas och final. Inflygningen gick hyfsat bra; hade fått stränga order att hålla 65 knop på kort final för att hinna studsa på de 600 m som Varberg erbjuder. Dessutom ligger tröskeln precis intill strandkanten, så man får se upp så man inte ligger för lågt, i och med att banan ligger högre än ytan under finalen.
Själva landningen var i bryskaste laget, en hård trepunktssättning, och sedan bar det iväg igen. Läraren genomskådade mig effektivt: Var hade du blicken när vi landade? På marken framför. Kom ihåg att titta långt fram. Jo, det var nog min rädsla som gjorde att jag ville ha koll på marken när vi landade. Det var min första gräslandning på mycket länge och min andra totalt.

Satte kurs mot inlandet; nordost. Spanade fram några sjöar jag sett ut som riktmärken tidigare och höll bra kurs med hjälp av autopilot kopplat ibland till kursgyro, ibland till GPS. Det sista var en nyhet för mig.

I höjd med Kinna anropades Borås radio för kontakt. Den ende som svarade var en flygare som taxade ut för start, så vi gick in i varvet, lokaliserade riktmärken för bas och final och gick in och studsade. Återigen en ganska hård trepunktare, lite mildare denna gång. Upp och iväg med kurs mot Jönköping. Avslutade färdplan och startade nästa.

Jag hade inbillat mig (och räknat ut matematiskt) att Vättern borde vara synlig från 2500 fot i Boråstrakten, men där hade jag fel. Det tog lång tid innan den sågs, pga att den ligger i en spricka (hela sjön är iofs en spricka med ett maxdjup på hela 120 m vill jag minnas).

Till sist var vi inom synhåll även för flygplatsen, så jag avslutade färdplanen och anropade Jönköping Radio - tornet stängt. Inget svar där heller. Lite märkligt eftersom det skulle vara öppet hus/spaka själv på klubben. Vi angjorde basen och landade iallafall. Väl på plattan kunde vi konstatera att det var folk i omlopp; många hugade flygare. Vi taxade in och parkerade planet för en paus. Tidplanen höll himla bra, vi landade ungefär 25 minuter sena, lika mycket som vi varit sena i starten.

In på klubben och tog en smörgås, bulle och banan. Satt fint efter den långa resan. Just det, det blev ingen levelfika idag - hann inte köpa dammsugare...
Läraren passade på att utbyta erfarenheter med en gammal bekant på klubben medan jag ringde släkten på Bolmsö för att förbereda dem på min överflygning.

Så satt vi in i planet igen och lyfte 15 minuter sena jämfört med färdplan. Styrde nosen mot sydväst och Smålandsstenar. På vägen passerades Hestra och skidåkarminnen dök upp i huvudet. 20 minuter liftkö normalt i min ungdom.

Efter ett tag dök flygfältet upp och vi körde på rutinen nu. Bättre landning men inte bra. Här fick jag också tipset att lägga trafikvarvet på 1000 ft GND istället för 800, om det är mindre, okända flygplatser för att ha bättre överblick över fältet. Att kolla upp riktmärken för final är också bra speciellt för korta fält, eftersom de tenderar till att bli punktformiga och svåra att hitta riktningen på om man villar bort finalen.

Upp och avslutade färdplanen och aktiverade den nya mot Feringe.
Nu var jag bokstavligen på mammas gata, för nu låg Bolmen och Bolmsö bara ett stenkast bort. Här behövdes inga kurser utan bara rent visuellt. En överflygning över mina föräldrars hus och sedan några cirklar över barndomshemmet, numera bebott av bror som vinkade glatt.

Så satte vi kurs mot Feringe och upptäckte snart på radion att det försiggick segelflygaktivitet där, trots avsaknad av termik. En flygare tog det lugnt och lät oss gå före honom för studs, denna gång en godkänd landning med bättre kontroll över sättningen. Upp igen och avslutade/aktiverade för kurs mot Ängelholm.

Nu föreslog läraren att vi skulle kolla in utsikten på FL65. Ja, varför inte? Så vi steg upp och blev båda betagna av sikten. Från vår position söder om Ljungby kunde vi se från Göteborg till Helsingör vidare till Ronneby och ytterligare en bit! Härligt. Tydligen ganska unikt med så pass klart väder enligt läraren.
Så hamnade vi över virkesupplaget på Byholma fd flygfält - mycket fanns kvar - och flög genom skjutfältet Mästocka efter vi kollat så det var fritt fram.
Så småningom var det dags att börja plané och inflygning mot Ängelholm, och äntligen fick man lite torn att prata med; det kändes nästan intelligensbefriat efter att ha klarat sig själv runt de andra flygplatserna.
Landade 10 minuter efter utsatt tid; hade alltså flugit in 5 minuter efter Jönköping.

Summering av de viktigaste erfarenheterna:
Lägg trafikvarvet på 1000 ft GND vid okända mindre fält.
Läs in riktmärken för bas och final på medvinden.
Se till att finalen ligger på 500 ft GND så blir inflygningen bra.
På korta fält gäller 65 knop vid vindstilla på kort final.
Var sparsam med gas vid svag vind.

Nu är det bara att hoppas att vädret är lika tjusigt (eller åtminstone nästan) på lördag då det blir motsvarande EK, och då med tema Dacke.
Till slut några bilder från dagens odyssé:
image74
image75
Hestra
image76
image77
image78
Bolmsö, på väg upp till FL65
image79
Byholma flygfält, numera virkesupplag efter Gudrun

Kommentarer
Postat av: Feffe

Det låter som du haft en riktigt bra flygning.
Själv tänkte jag köra första passet efter ett långt uppehåll på fredag.
Hoppas vädret är flygbart.

Postat av: Linn

Kul att läsa och fint beskrivet! Det är inte mycket som slår en smörig flygning :-)

2007-09-02 @ 22:57:21
URL: http://linn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback