lindbergh

Igår var det en intressant och händelserik dag.
Jag hade reserverat GustavNiklas, vår kära PA28, för att bjuda mina elever på en rundtur runt södra Halland som studentpresent.
Först var det på vippen att brinna inne för att tändningen var dålig och flygmeken var på utbildning fram till fredag kväll. Men ihärdiga krafter verkade och en annan kunnig sattes in och bytte magneter så var den saken ur världen.

Nästa hinder var vädret. På förmiddagen förutspådde Ängelholms TAF 30% sannolikhet för regn, och en molnbas (SCT) på 1500 ft. Lite klent för att ta sig över åsens 600 fot, särskilt som molnbasen brukar vara lägre över åsen. Däremot visade METARen högre molnbas, så efter mycket funderande fram och tillbaka lät jag bli att ställa in i förväg. Skulle det bli sämre fick vi avbryta på plats.
När jag väl kom till klubben var den negatida TAFfen utbytt mot en mycket trevligare. Nu var moln"basen" (FEW) på 2000 fot och BKN på 5600 fot. Utmärkt. Här skulle flygas.
Ringde och förvarnade tornet, som kontrade med att varna för en JAS som skulle göra en uppvisning över Båstad under tiden. Visst, vi skulle hålla oss därifrån.

Upp i planet efter att eleverna till slut lyckats enas om (lotten) vem som skulle få äran att sitta i högersits.
Ut via Karup, till Laholm, Knäred och sedan till Västersjön för att gå in i CTR. Då hördes plötsligt ett anrop på radion med ett ovanligt bakgrundsljud, ungefär som en dammsugare. Kunde det vara JASen? Callsignet tydde också åt det hållet. Något från Kallinge iallafall... Och så småningom fick vår kompis klart till 600 m över Skälderviken (militär höjdangivelse!) och se upp för PA28 på 1500 ft vid Västersjön. Han svarade kontakt med PA28 och i nästa stund blev vi omkörda av JASen några hundra meter över huvudet på oss!
Vet inte hur exotiskt det är för andra, men sedan F10 lade ner i Ängelholm 2002 har det varit dött i luften häromkring när det gäller militär trafik. Undantag årets midsommarafton, då en rote JAS passerade precis då stången restes!

Den andra flygturen blev nästan en repris av den första, låt vara att min högerman inte var fullt lika "på" som den jag hade första turen. Han funderade på eget cert.
När vi flög ut över Karup stängde tornet, så jag fick förlita mig på Sweden resten av tiden. Och vilket hallå! Det tog lång stund innan man kunde etablera kontakt där. Kändes som värsta Heathrow. Men den kolugna tjejen i Malmö hade tydligen bra koll på allt.

Slutligen tog jag en tur med familj i bekantskapskretsen, ungefär samma runda. Då fick jag uppdatera andra färdigheter, som hur man håller åksjuka passagerare under uppsikt, och hur man behåller koncentrationen trots att spypåsen fylls på kortkort final.
Jag hade hela tiden verbal och optisk kontakt med paxen, och trots lugn flygning och åksjuketabletter och garantier från föräldrarna och trots att jag satte på full friskluft så hände olyckan. I efterhand såg jag att han kunde tagit av sig en tjock jacka för att få ner kroppstempen, så det lägger vi till erfarenhetsbanken.
De övriga paxen var iallafall himlastormade lyckliga över flygturen.

Totalt en och en halv timmes loggat denna dag. Känns som en bra avslutning av tiden-före-bränsleskatten.
Nästa flygning är bokad den 9 juli. Men det kan bli något innan dess också, speciellt som det är flaggat för urfint väder i slutet av veckan.