lindbergh

Det har sugit rejält i flygtarmen den senaste tiden; många soliga dagar med perfekt flygväder. Men av en eller annan anledning har det alltid funnits annat som måste göras.

Men så plötsligt föll allt på plats och det blev flyga av.
Låt vara en ganska harmlös okynnesflygning norrut, men ändå. Det fick bli Katanan denna gång, och till det lite engelska för språkträningens skull.

Vis av erfarenheten från förra vinterflygningen med Katanan satte jag på värmefläkten mot motorn direkt vid ankomst till klubben; en halvtimmes värme så skulle motorn starta på ett kick.
Under tiden passade jag på att modifiera färdplanen; först tänkte jag ta en full stopp på Feringe, men tidsbrist gjorde att det fick bli en runda söder om riksväg 25.
Sedan inspekterade jag de nyrenoverade klubblokalerna; istället för den småsunkiga 70-talsinredningen med mycket brunlaserat och beige vävtapeter så var allt nytt fräscht vitt och ljust.

Halvtimmen hade gått, så jag kopplade ur värmen och började baxa ut PA28an - det gick ovanligt tungt - innan jag kom åt att få ut Katanan. Och så in med PA igen, pust.
Helt varm var motorn inte, utan det fordrades lite choke ändå. Och så en slatt i tanken.
Checklistan har uppdaterats nyligen, så att bränslepumpen ska vara inkopplad ända till planflykt. Dessutom har lättnings- och stigfart resp driftsvärden på ingastryck och varvtal införts. Smidigt om man skulle få tillfällig brist på minne...

Själva flygningen var väl tämligen händelselös, satt mest och njöt av utsikten. De mest intressanta vyerna var dels de nya vindkraftverken utanför Hishult, enligt NOTAM ca 160 m höga, dels Vallåsens skidanläggning, som nuförtiden invaderas av danskar och skåningar (och en och annan hallänning).
Hann också få en varning om mötande trafik klockan tre, innan ett Gripen kom susande mellan mig (på 2000 ft QNH) och marken.
En reflektion: Man blir bortskämd med GPS. Över skogarna i gränstrakterna mellan Småland och Halland är det inte helt lätt att orientera sig i en Katana som saknar detta tekniska hjälpmedel, när man tidigare utnyttjat en välutrustad PA28...

Väl tillbaka på klubben möttes jag av min fd elev, nuvarande klubbkollega, som ställde PA28an i ordning för en långtur till Säve and beyond, och sedan en kvällstur till Sturup. Då fick jag en idé! Jag var i behov av mörkerlandning för att få flyga pax på natten, och när de kom tillbaka skulle PA28an vara behagligt varm och skön att sätta sig i...

Så väl hemma igen förklarade jag saken för frugan och fick klartecken för ytterligare en tur!
Eftersom klockan skulle bli nio innan det blev dags skulle det inte bli tal om några studsar, det skulle bara bli upp och ner. Men jag mindes mörkernavens bedårande utsikt över Helsingborg, så jag bestämde mig för att göra en kort avstickare dit när jag ändå var i luften.

Kvart över åtta fick jag SMS att mina kompisar var på väg hem från Sturup, så jag packade ihop och drog söderut. En liten väntan så dök de upp/ner och jag övertog det som väntat sköna planet.
Första gången ensam i planet som egen mörkerpilot, och det var nästan två månader sedan sist så det kändes en del ringrost. Men jag tror jag fick ordning på allt (ok, glömde slå på transpondern, men tornet påminde mig).

Fortsatte med engelskan från förmiddagen, nu allt bättre. Och utsikten var lika skön att skåda som sist. Var väl utanför TMA i tio minuter innan det var dags att få cleared approach runway 32.
Det jag var mest osäker på innan flygningen var hur landningen skulle sitta efter så långt uppehåll, men jag fick till en riktig kanonlandning. Härligt.
En skön flygdag var därmed till ända.

Som bonus blir det några bilder från dagen/kvällen:


Fullt med blivande pelare till vindkraftverk på fd rullbana 04/22 och Koenigsegg provkörningsväg.

På väg från trafikvarvet.

Bjäre i vinterskrud.

Vallåsens skidanläggning von oben. Längsta nedfart hela 1260 m. Hallandsrekord?

Västersjön/Rössjön

Helsingborg by night

Ängelholm dito