Checkride!

Dags för en (frivillig) runda med flygläraren. Vissa saker gör man inte så ofta, t ex övar nödlandning och flygning i lågfart. Därför kände jag det var dags för en liten uppfräschning av kunskaperna i udda (flyg)aktiviteter, så jag bokade tid med flygläraren för lite air-work.

Det var "bra" förhållanden idag, FEW025 BKN050 och en 70 graders sidvind på ca 12 knop. Fint, då blev det sidvindsträning också! Jag har ju annars lagt min nivå på en lägre sidvind än så; vill gärna ha en bit under 10 knop i sidan för att flyga. Men då blir man å andra sidan inte så sidvan. Lite dumt. Så det skulle bli bra att få träna sidvind under överinseende.

Vi började med en genomgång om dagens flygning, där vi diskuterade oss fram till vad som skulle avhandlas. Ut till område Kullen och upp på "säker" höjd. Först lite normala svängar för att komma in i flygningen, sedan lågfart, vingtippning, stall, vikning, plané, branta svängar, "nödlandning" för att sedan vända tillbaka för lite sidvindsstudsar som avslut.
Vi repeterade landningsteknik i sidvind, både uppehållningsmetoden och motskevningsmetoden, och det kändes som motskevning skulle vara lättast att använda.

Uppsittning, och för att riktigt träna körde jag på engelska med tornet.
Väl på plats hade jag samma känsla som att gå till tandläkaren; lite orolig för brister som skulle kunna avslöjas, men samtidigt lättad att få kolla upp så att allt står rätt till.

Flygningen gick bra. Eftersom jag normalt flyger med högt till molntak fick jag bra träning på att kryssa mellan de låga molnen innan vi kom upp i mellanrummet mellan lagren på 4500 fot. Lite krux med höjdhållningen i sväng; horisonten var väl kamoflerad bakom mängder av moln. Lågfart = segt i rodren. Sedan vingtippning i motvind och lågfart. Det var knepigt, tog lång tid innan jag fick hyfsad ordning på synkroniseringen. Stall och vikning inga problem. Sedan plané till lägre höjd för att se horisont och genomföra branta svängar på ett godkänt sätt.
Efter det repeterade vi teoretiskt vad att tänka på vid nödlandning; koll på vindriktning och prioriteringsordning. Så drog läraren av gasen och jag fick gå igenom proceduren praktiskt. Vi låg på 2500 fot, så det var gott om tid att hitta fält. Ute på Kullahalvön finns det dessutom nästan bara åker - annat än i Småland...
På finalen låg jag fortfarande lite högt så jag fick order att vingglida för att äta höjd effektivt. Avbröt i god tid och steg upp till 1500 ft för att flyga hem igen.

In på finalen gjorde jag iordning hjärnan för motskevningslandning; skevade och kompensationssvängde. Men uj vad det kändes fel. Det bar emot att luta planet så mycket - hjärnan skrek räta upp för sjutton annars tippar du. Händerna lydde inte. Ok, vi kom ner men det var ingen bra landning, så upp igen för ett nytt försök. Inte heller denna gång ville hjärnan vara med, det kändes fel helt enkelt.
Vi hann med en sista landning innan lektionen var slut, och då bestämde läraren att vi skulle pröva uppehållningsmetoden istället. Och se, det gick mycket bättre. Lite avigt att ha nosen pekandes snett, men det var tydligen lättare för hjärnan att smälta, för landningen gick betydligt bättre denna gång.

Men det kändes inte tillräckligt lugnt för mig, så jag bokade in ytterligare ett träningspass enkom med sidvindslandningar för att få en rejäl träning och säkerhet. Som sagt, det är problemet med att bara flyga i fint väder; när det väl är lite tuffare förhållanden är man ganska kokt.

Väl tillbaka på klubben frågade läraren när det var dags att göra flyglärartimmen. Tja, jag flög upp den 14 oktober för två år sedan, så det borde väl vara dags i höst någon gång, sa jag.
Men du har ju redan flugit dina föreskrivna 12 timmar på de senaste 12 månaderna, så då kan vi sätta upp denna runda som flyglärartimme, sa han. Och så fick det bli; härmed är certet förlängt ytterligare 2 år. En positiv överraskning. Jag hade för mig att det var motsvarande regler för medicalen, att den skulle göras inom en bestämd (kortare) tid innan tiden gick ut (45 dagar för medical), men så var det alltså inte. Gott!

Då får vi se om det blir finslipning av sidvind på onsdag. Bara inte vinden mojnar. Känns konstigt att tänka så - annars brukar man tänka tvärtom. Nåja.

Tess dess!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback