Om igen

En något senkommen rapport, men ändå...
Det blev faktiskt ytterligare ett pass i veckan! I torsdags var det ännu bättre flygväder, så då blev det en ordentlig duvning i trafikvarvet; 10 studsar på en timme hann jag med innan hjärnkontoret sa stopp. Och läraren tar mer och mer ordet EK i sin mun. Men som det känns nu så blir det ytterligare några timmar i varvet innan det blir dags för den stunden...

En bara lätt sidvind gjorde passet lättfluget, knappt någon skevning behövdes på marken.
Själva landningarna då (starterna har jag bra koll på, dock ännu inte perfekt - svårt att få till det där lilla lyftet vid 60 knop så att man ligger tätt över banan innan det är dags att stiga på riktigt vid 75)?
Jo, från "ganska hyggligt" till "nästan hopplöst" kan man sammanfatta. Första landningen kändes hur go som helst fram till det var dags att flyta ut, då blev det en hård sättning ajaj, nästa blev lite sämre under själva finalen och lite med betoning på lite bättre sättning. En gång för hög fart, nästa gång för flack final, nån gång pumpade jag innan sättning. Sista gången missade jag riktmärkena på basen så jag kom in alldeles snett och fick avbryta och göra om. Men då hade hjärnan sett sina bästa stunder, så egentligen borde jag nog hoppat över sista landningen. Läraren märkte det tydligt, men ville att jag skulle få erfarenhet av det på egen hand.

Så han sammanfattade i positiv anda: Nu hade jag provat en massa saker och fått mycket nyttig erfarenhet av mina misstag så nu var det dags att utvärdera turen. Och när jag satt hemma i lugn och ro kunde jag komma fram till hur jag skulle göra, åtminstone teoretiskt.
Viktigt att ha koll på farten och vinkeln ner, och att göra en långsam rotation innan utflytningen med successivt höjt nosläge så att huvudstället tar mark först. Jag hade hela tiden jobbat ganska fyrkantigt med tvära rörelser och oftast utan att höja nosläget.

Sen gjorde jag för branta svängar i varvet, vilket fick till följd att nosläget sjönk under svängen. Boten på detta är att titta åt svänghållet, därefter rakt fram och svänga långsamt för att lättare se behov av korrektion av nosläget. Det var ofta jag var nere på 750 fot på medvinden, så jag fick i onödan pyssla med att få upp mig till de perfekta 800 foten.

Summering: Nästa pass kommer att sitta som gjutet! Nu har jag koll på hur jag ska göra - you just wait and see!

Faktum är att jag kunnat få ett pass i går fredag också, vädret var hyfsat men sidvinden för kraftig för trafikvarvsövning och ett rum behövde tapetseras, så jag håller mig till nästa vecka med praktiken. Annars skulle det blitt stall i sväng och branta svängar, men känns inte så angeläget just nu.

Jo, en sak till: I Onsdags kväll var det ju teori igen. Då gick vi igenom nedre halvan av ATS-färdplanen. Inget speciellt upphetsande, bara nyttigt (minst sagt) att känna till.

Tills nästa gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback