Nytt rekord

Så fick jag till slut mitt flygpass, och det blev som planerat trafikvarvet i sidvind.
När jag kom till ESTA såg det nästan mesigt ut, "bara" 11 knop med 50° sidvind. Vimplarna vajade bara halvhurtigt.
På väg in mot flygplatsen såg jag inte till
Fräulein Linns kärra på västra parkeringen, utan bara en Kullakärra och en liten PA28 av annan reg. OCH något annat som höll på att tanka. Vad kunde det vara? Väl innanför grindarna såg jag skymten av och hörde så småningom något komma taxande mot väntplatsen bana 32:
image56
Motorljudet på väntplats var förstås en upplevelse:
image57
Biltemamustangen såklart. Läraren var knappt kontaktbar förrän Musse lämnat varvet... han skulle tydligen till Sundsvall.

Mitt pass då? Vi började med en teorigenomgång; sidvind snett från vänster bana 32 är värsta möjliga, pga hangarer och skog bredvid banan. Blir mycket varierande och turbulent vind.
Det blir till att skeva ordentligt åt vänster och vara alert med sidorodret sedan. Vinduppehållning upp till trafikvarvshöjd, svänga höger rejält och hålla upp igen för att inte blåsa iväg från varvet. Sedan smyga in på finalen med bibehållen uppehållning återigen, och när tröskeln passeras gasavdrag därefter rikta in nosen med sidorodret samtidigt som man motverkar avdrift med skevroder. I sättningsögonblicket gärna enhjulslandning med lovartssidans huvudställ - ingen trepunktare, eftersom det utvinklade nosstället hopkopplat med sidorodret skulle styra planet åt sidan. Istället räta upp nosstället/sidoroder precis innan det sätts i marken.
Mycket att tänka på.
Skulle det skita sig det minsta i proceduren, dra på och gå om.

När vi tittade i boken visade sig att det flugits tre timmar sedan senaste standardtankningen, så det fanns inte vrålmycket i tankarna.
Tanken med passet var att vi skulle börja DK, och om allt gick bra skulle vi tanka och läraren hoppa av innan jag körde lite EK.

När vi väl taxat ut såg vi strutarna stå ganska rakt ut; vinden hade friskat i igen. Under hela passet låg vinden på typ 15-18 knop; perfekt alltså.
Första starten gick bra, men kurshållningen kass. Glömde ta ut riktmärke, men resten av passet gick den delen perfekt i och med att jag under rullningen spanade in "riktmoln" för att hålla rak kurs.
Medvindarna gick också bra och baserna. Finalerna mer varierande, några för höga, några för låga, enstaka lagom höjd. Fartkontrollen oftast hyfsad. I början använde vi full klaff, men efter ett tag provade vi bara två steg som max, och det gick mycket lättare i den byiga vinden (man vill inte ha för mycket yta som vinden kan ta tag i och fösa iväg).

Första landningen var en ren disaster; läraren fick avbryta och ta över antagligen för att jag inte vågade riktigt trampa högerroder. Han körde ett varv och sedan fick jag köra sju varv till (han sköt in ett varv mitt i för att jag skulle få vila) med allt bättre och bättre resultat. Hade dock lite problem med rotationshöjden; vågade inte flyga ner tillräckligt långt, och ibland hade jag för hög fart vilket också resulterade i hög rotation.

När läraren gav order om full stopp för tankning var han i valet och kvalet om han skulle släppa upp mig själv, men efter tankningen hade han tänkt klart. Han satt med de fyra sista varven också för att jag skulle riktigt nöta in det hela, så att jag säket skulle "komma över kanten".

Första landningen gick bra, nästa hade jag alldeles för hög fart så när jag började rotera hamnade jag för högt och vi gjorde samma bedömning båda två och kastade oss på gasen samtidigt för att dra på igen.
Läraren guidade mig på en snabbutsvängning från banan på ca 150 ft höjd för att få en genväg till medvinden, därefter gjorde jag två helt ok landningar och taxade in till klubben igen. På taxibanan föklarade han att jag måste vara tuffare med gasen; har jag för hög fart på finalen så ner på tomgång direkt och möt sedan när farten blivit rätt.
Något att tänka på. Jag har hört det tidigare, men man är väl lite feg för att våga. "Tänk om farten tar slut och man dimper ner, ajajaj."

Summa summarum 14 landningar på ett flygpass. Nytt rekord.
Nästa flygpass inträffar redan på lördag. Då har vi en liten palett att välja på; blir det bra VMC-väder blir det EK i varvet, finns det gott om folk på klubben blir det kanske maxlastflygning, känner jag för det kan det istället bli EK mediumnav (repris på DK-naven förra gången fast andra hållet). Blir det IMC så blir det istället fortsatt instrumentintro.

Så den som äter lever får se...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback