Tunga fötter

I går teori, idag praktik. Start och landning i sidvind var ett pass som var sedan länge eftersatt p g a saknade förutsättningar. Idag var det dock perfekt sidvind:

ESTA 240920Z 23007KT 9999 OVC032 15/10 Q1018=

Bara att välja och vraka; bana 14 eller 32, strunt samma, rak sidvind i vilket fall som helst.
Nu var det 19 dagar sedan sist, så min erfarenhet sa ringrost. Läraren var dock pedagogisk och gjorde en grundlig torrflygning i trafikvarvet på kontoret åt mig, så jag skulle komma i rätt mood.
Han förordade inte att lära sig teoretiskt hur man skulle göra (med stora hjärnan), utan använda känslan och det man redan visste. Just innan läraren kom hade jag suttit och läst igenom teorin...
Lite klurigt med sidvind: Rent intuitivt, om det blåser från vänster måste man ge vänster sidroder för att kompensera avdriften. Samtidigt har man vindflöjelverkan på sidorodret, som gör att planet vill vrida upp mot vinden (åt vänster). Som lök på laxen har man propellerströmmen som vid farter under marschfart gör att planet vill svänga vänster. Hur löser man allt detta?
Jo, man skevar mot vinden för att kompensera avdriften och tar hand om vindflöjel- och propellerströmmen med sidoroder åt andra hållet. Korsade roder kallas det på flygarspråk.

I praktiken då? Ge fullt motskevroder direkt i starten (motverkar även sned lyftkraft) och parera med sidoroder. Kör på känsla och minska skevningen så mycket som möjligt väl uppe i luften.
Vid landningen så håll upp mot vinden på finalen med sidoroder, och precis innan sättning rätta upp planet och övergå till motskevroder istället (för att inte få sladd på planet. En nackdel med asfalt jämfört med gräs är att däcken biter sig mer fast i asfalten.)

Anledningen till lärarens torrflygning var att jag skulle ta de två första varven själv direkt innan han tog ett varv för att jag skulle kunna jämföra, istället för som vanligt att läraren visar först.
Starterna gick bra (till vår förvåning fick vi bana 14, vilket innebar lång taxning. Bana 32 startar just utanför klubben), men landningarna var enligt standard. Glömde sidorodret bl a. Ballong och allt annat mög.
Lagom till lärarens förevisning kom Kulla och SAS och förvisade oss till väntläge syd. Först hann läraren dock visa motorbortfall i start. Tusan vilken magsugare! Ner mot banan i Störtbombarvinkel, som han sa, klaffar ut och förbered bedömningslandning. Strax innan sättning drog han på igen och klarade banändan lätt.

Efter några varv i väntläget var det in igen via plats. För omväxlings skull bad läraren om bana 32 och fick det. Han studsade och så tog jag två studsar. Inte mycket bättre... Läraren igen för att jag skulle slappna av och ladda. Så fick han "glänsa" med en snygglandning inför SAS, som stod på väntplats. Som tack för hjälpen gjorde läraren en riktig stridspilotutflygning: Så fort han nått 75 knop gjorde han en stigande 90-graders sväng bort från banan för att lämna plats. Han varnade; sådant här ska man bara göra om man verkligen kan sin sak. Han svängde så han följde med sidvinden till medvind. Som sagt, har man varit ledare för Team 60, så...
Då var det min tur igen. Sämre än på länge. Sidoroderbehandlingen var nu helt åt skogen, ingen samordning med skevningen och jag småförbannad på mig själv. Upp igen, men då var jag helt slut i huvudet och tänkte att det vore bäst att sluta nu. Som skogsarbetarna säger: Man ska inte hugga det första och det sista trädet under en arbetsdag, de är de farligaste.
Nåja, too late, det var bara att bita i det sura och studsa igen.

Och se, denna gången gav jag högerfoten en rejäl blyvikt, mer än vad jag vågat tidigare, och så skevade jag rejält vänster. Visst blev det en småtjusig landning! Wow...
En gång till beordrade läraren, sen lägger vi av. Men först ett litet motorbortfall. Fram med ratten å det grövsta, sikta på asfalten och ut med klaffarna. Bra. Sen fick jag kortis i skallen och skulle precis ta in klaffarna igen innan jag drog på gas. Kanske inte helt lämpligt... läraren avbröt mig.
Men jag tog mig upp i varvet igen och gjorde ytterligare en fin landning, samma blyfot som innan. Och allt kändes bra igen...
Vilken go avslutning på ett pestigt pass.

Analys av mina inflygningar: Jag låg bra hela vägen på medvinden, rätt fart och höjd. Sedan sjönk jag ofta för mycket på basen, så jag låg för lågt i början på finalen. Jag fixade till det, hade bra hand med gasen så jag kom snabbt in i rätt bana igen. Tack PAPI. Sedan hade jag för branta svängar i varvet, gärna 30+ grader. Läraren föreslog försiktiga 20-graders för att inte få så kantig flygning. Gick som väntat mjukare.

Nästa pass kommer att bli antingen EK-start och landning eller branta svängar och låg fart, beroende på väder.
Sedan ligger navar och lurar runt hörnet. Längtar redan...

Kommentarer
Postat av: Feffe

Hej
Kul att du kom ut igen.
Jag skulle också ha flugit igår, men det blev tyvärr inställt.
Får vänta till nästa vecka istället.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback