lindbergh

Ok. Nu kan det väl vara dags för en summering av dagens övning:
Formen var på topp idag; laddade med några kubikmeters vedstapling och sista handen vid driftis före lunch, sedan lite smörgås innan avfärd 11.30.
På plats 12.00 för att gå igenom det sista med läraren, några goda råd och så var det bara att vänta dels på att GustavNiklas skulle landa så jag kunde göra daglig och dels att kontrollanten skulle komma. 12.40 kom GustavNiklas och 13.15 kom kontrollanten.
Denna gång var jag förberedd med alla tillstånd (han verkade måttligt intresserad, han visste antagligen att jag visste hur det skulle göras), så vi gick raskt in på dagens lektion.
Vi skulle börja med manöverproven i område Kullen, därefter flyga navigationen omvänt jämfört med förra turen, alltså Ängelholm - Eslöv - Hässleholm - Ängelholm, och sedan landningar på slutet.

Gjorde checklista högt och tydligt enligt önskemål, och bad om klarering ut ur CTR. Så stack vi iväg. Först fick vi vänta på väntplats; Katanan var i full gång med skolning av de nya adepterna.
Vädret toppenfint, i princip vindstilla och lätta moln på 6500 ft. Mitt under rullningen kom jag på att jag glömt gasen; snabbt på med handen på gasreglaget och så upp och iväg mot Farhult.

Första provet var vanliga och branta svängar. Konstigt - det kändes som jag gjorde de branta svängarna som vanligt (ok, jag glömde att ge gas från början i första svängen men upptäckte det själv), men ändå var kontrollanten inte nöjd. Lite för mycket svaj på höjden tyckte han. Överkänslig tyckte jag (för mig själv). Antingen var min lärare (för) snäll när vi repeterade, eller gjorde jag omedvetet sämre ifrån mig idag. Mycket möjligt. Godkänt med tvekan.

Sedan var det dags att stiga till 2000 ft för stallövning. Jag gjorde en stall enligt vad läraren lärt mig (stall är inte när stallvarnaren låter, utan när det skakar i ratten). Kontrollanten blev irriterad och sa sådär gör man inte. Du ska avbryta när varnaren ljuder. Gör om. Ok. (Efteråt konfronterade jag dem med problemet med olika definitioner - de får minsann bestämma sig i förväg vad som gäller! Inga onödiga felmeddelanden, tack.)

Nästa sak blev lågfartsflygning; rakkurs, sväng, stig/sjunk och sväng under stig. Kändes sådär, men det gick tydligen bra (fick beröm för det efteråt).

Då sätter vi kurs mot Eslöv. Efter en kort stund fick jag "motorkrångel". Jaha, snabbt nosläge för 75 knop. Uppnått. Då kör vi åtgärderna, och se, det var bara blandningsreglaget som var ur läge. Men kontrollanten var missnöjd igen. Skulle ha gjort nödåtgärderna under tiden som farten var på väg mot 75 knop.
Kort paus, sedan var det dags igen. Motorstörning. Denna gång utan att få fart på motorn. Alltså nödlandning. Hitta ett lämpligt fält och förbered landning, ropa på radion. Hmm, lite för många nysådda fält. Jag valde ett sådant (ville ha lång landningssträcka, de gräsfält jag såg kändes lite för korta.) Inget bra val, tydligen. Ska välja gräsfält i fortsättningen.
Drog på, steg och började plocka in klaff. Då "dog" motorn igen. Ner med nosen och snabbt sikta på ett fält rakt fram (var bara på 2-300 ft höjd). Så gick motorn igång igen och jag fick stiga i lugn och ro. Upp på 2000 ft med kurs på Eslöv igen.

Nu var vi mitt mellan Helsingborg och Eslöv och plötsligt dog motoreländet igen. Inga åtgärder hjälpte, så kontrollanten frågade var jag tänkte landa. Hittade ett snyggt gräsfält lite bakom planet. Perfekt. Då bad han mig luta planet så jag såg marken rakt under. Kågeröds flygfält... varför inte landa där, frågade han med ett bistert leende. Men som väl var gick motorn igång igen och vi kunde fortsätta på vår kurs.

Huvudet började kännas ganska trångt och utlakat vid detta laget. Mycket konstigheter och helspänn hela tiden.
Kort innan Eslöv ville Sweden att jag skulle byta till dess Malmökontor. Det gjorde jag, men kort därefter frågade kontrollanten om jag visste var Ljungbyhed låg. Jag pekade bortom Söderåsen. Då tycker jag att vi flyger dit, sa han. Sagt och gjort.

Direkt hamnade jag "i moln" - en skärm dök upp i vindrutan och blockerade sikten. Hur gör du nu, frågade han. Om jag flyger in i en vägg gör jag en 180-gradare tillbaka, och kommer jag inte ur så tar jag en VOR till hjälp, t ex Vedby. Bra svar. Så hörde Sweden av sig och ville att jag skulle byta tillbaka till föregående frekvens eftersom jag styrde norrut igen. Ok.
Kontrollanten dirigerade mig till Ljungbyhed, där plötsligt molnskärmen försvann. Nu kör vi några studsar här, var beskedet.

Jag var lite sen i anropet tydligen, och när vi korsade medvinden såg jag att det var segelflygsbogsering på gång. Håhåjaja. Ny erfarenhet. Gick över plats och in i vänstervarv till bana 29L. Mitt på medvinden såg jag att de höll på att rigga en segelkärra för bogsering, så jag insåg att jag fick dra ut varvet för att ge dem plats. Under tiden försökte jag kalkylera höjden för finalen genom att komma på flygplatsens höjd. Vill minnas att det var 200 ft. Betyder 700 ft på finalen. Trafikvarvet 1200 ft. Utdragen medvind betyder vilken höjd på lång final... äh, fundera inte kör på känsla. Trots allt oväntat strul och oförutsett blev landningen efter förutsättningarna hyfsad. Ballong men ändå. En till beordrades. Ok. Upp i varvet igen. Väl åter på basen upptäckte jag samma sak igen. Segelflyg som äntrade banan för riggning. Jag avbryter och drar på, sa jag. Nej, sa kontrollanten, du fortsätter ett tag till. Ok, in på finalen ändå. Halvvägs in sa han till mig att avbryta och gå upp igen. Nu flyger vi hem istället, sa han.

Hemfärden blev händelselös, tack och lov. Jag fick tillfälle att dricka lite vatten för att råda bot på sandpappret i halsen.
Väl på basen fick jag besked; nu gör du först en motorlandning, därefter bedömning. Ok. Koll på farten och höjden och så in över tröskeln. Sådär landning (som vanligt). Liten ballong. Upp på 1200 ft och så bedömning.
Fart 75 knop och på 1000 ft in på basen, 2 steg klaff och så in på finalen. Attans, för långt ifrån. Låg fart det blir inte så bra, jag avbryter. Det bestämmer inte du, blev svaret. Så jag körde på och fick till en bra sättning på rätt ställe trots allt. En till fick jag order om, verkställde, och det blev i sanning en repris i allt. Ok, nu avslutar vi med en motorlandning till, sedan full stopp. Han ville dock trilskas, och drog gasen på 100 fot, så jag fick gå ner en gång till på banan. Svettigt - en ny erfarenhet. Annars har läraren väntat lite med avdraget och sedan låtit motor gå igång innan markkontakt.

Mitt på medvinden sa kontrollanten; nu har klaffen pajat, så nu får du klara dig utan den. Hilfe, tänkte jag, som gjorde min första klafflösa igår, i full sidvind med resultat därefter.
Nåja, tänk efter, vad var det nu, lång final på 500 ft och 75 knop. Sagt och gjort, och se, en riktig kanonlandning, en riktig tvåpunktssmygare. Ett belåtet leende från kontrollanten, som sa: "Snyggt jobbat, nu har du ditt cert." Yes!

Men du vet att denna lapp bara gör att du får öva vidare på egen hand, så nu ska du göra det, och slipa bort alla småfel.

Trots att lyckan var fullständig kände jag ingenting inombords. Jag var så urlakad mentalt att jag inte orkade känna någon glädje, bara en känsla av äntligen kan jag slappna av. För det hade verkligen varit en pärs; hela tiden på spänn och känna de övervakande blickarna. Bra att jag var i så fin form i förväg, annars hade det nog gått åt pipsvängen igen...

En kort debriefing, så läraren fick reda på mina olater. Vi ska snart träna vidare, men nu i Katanan för att få behörighet på den också. Ställbar propeller och spak. Så en krumelur på ett papper med utlåtande om flygningen och så den lilla lappen som visar att jag får flyga PA28 utan lärares överinseende...

Läraren fick sin belöning för ork och uthållighet; en flaska skotsk islay-malt. Bra som bedövning till pajade ledband.

Så körde jag hemåt, fick familjens gratulationer men körde snart iväg igen. Denna gång för att göra veckans helghandling. Åter till verkligheten. Men vi får se i morgon; jag har bokat GustavNiklas 15-17 för en flygtur...

En liten kul twist på slutet; i år har jag varit ensam att skola på klubben (ok, en gästmedlem har också skolat), men nu är det 7 st inskrivna på klubben! Nu blir det strid om Katanan, som är det nya skolplanet. Full rulle på helgerna med skolning. GustavNiklas blir rekreationsmaskin istället. Och en av de nya eleverna är en gammal skolelev till mig. Han flög samtidigt som jag gjorde min uppflygning, så han var först på plan att gratulera mig. Nu tar han över stafettpinnen. Lycka till C!

Fortfarande, nästan 9 timmar efter landningen (13.02Z) sitter jag och inväntar lyckokänslan, men den lyser med sin frånvaro. Men jag minns, det var samma sak efter första EKn, det tog ett tag innan man fattade vad som hänt. Jag får nog smälta dagens massiva intryck under natten.

Tills i mogon: Dammsugare für alle trogne läsare och bröder! Det är full midnatt.