Safety first

Säkerhet är ett bra sammanfattande ord för dagens flygövning. På ett både positivt och negativt sätt.

Men för att ta det från början:

På sistone har det varit lite väl mycket "okynnesflygning", dvs flygning runt grannskapet utan mål och planering. Därför tog
jag mig en navrunda med pax till Markaryd, Byholma (för oinvigda är det ett fd militärt flygfält, som omvandlats till virkesupplag modell gigantiskt, innehållande 1% av timret efter stormen Gudrun.) och Gullbranna by Laholmsbukten. Väl hemma frågade frugan om vi kollade in Rix-FM-festivalen och de stora fullriggarna som höll till i Halmstad den kvällen. Det hade vi inte haft en tanke på... irriterande!

Nåväl. Landningen skedde i skymningen runt 22-tiden. Gott att tänka på när vintermörkret sänker sig igen. Vilket fick mig att fundera på att ta nästa flygsteg - varför inte en NQ? Så behöver man inte stressa hemåt när det börjar mörkna.
För att inte tala om möjligheterna till mer flyga på vintern.

Nu kändes det som det var dags för lite airwork igen, så en runda grästräning skulle sitta fint. Eslöv? Och på vägen dit lite säkerhetsövningar. Bra idé. Så jag bokade Katanan för en tur idag, och lämnade in färdplaner. Tanken var att jag skulle börja med en bedömningslandning på hemmaplan som uppvärmning, därefter ut till Kullen för att göra stallövningar och nödlandning innan jag svängde söderut mot Landskrona, studs där, och sedan en landning på Eslövs gräs innan jag vände hemåt.

Sagt och gjort.
På väg genom grinden till klubben stötte jag på min vikarie till flyglärare, som gav mig ett tips när jag sa att jag skulle grästräna i Eslöv. För att kunna bromsa bättre vid full stopp på gräs kunde man fälla upp klaffen till startläge i sättningsögonblicket, eftersom Katanan är så flygvillig. Tack för tipset.

Katanan var redan varm efter förmiddagsträning, så det gick snabbt ut till väntplatsen. Svaga vindar. Upp i varvet för en godkänd bedömning, sedan ut till Kullen. Upp på säker höjd (4000 ft) och gjorde några stallar och vikningar, innan plötsligt motorn dog (eller kanske gick ner på tomgång...) och jag gjorde "nödrutinerna" utan framgång. Spanade in ett lämpligt fält och tog mig ner på trafikvarvshöjd och började inflygning. Avbröt på 600 ft och drog mig upp på 1500 ft och svängde söderut mot Landskrona.

När jag närmade mig fältet varnades jag av Sweden för ett oidentifierat eko kl 14 på 1400 ft. Snart såg jag upphovet, som tydligen också hade spanat in Landskrona.
Avslutade färdplanen och sa adjö till Sweden och anropade Landskrona istället. Inget svar. Inte heller något från det andra planet. Meddelade iallafall min avsikt - gå in på plats och angöra trafikvarvet för studs-och-gå. När jag kom in över fältet såg jag en hel drös flygplan och folk på plattan. Konstigt att ingen hört mig. Hade jag fel frekvens inställd? Försökte verifiera med Sweden men de hade inte koll på frekvensen, så efter en kort fundering beslutade jag mig för att ta det säkra före det osäkra och strunta i studsen. Dimpa ner utan radiokontakt när det bevisligen fanns folk på fältet kändes inget vidare.

Jag styrde istället bort mot Eslöv och aktiverade min nya färdplan. I närheten av stan kollade jag om det var någon hemma  på fältet, men fick inget svar. Nähä, får väl klara mig själv då. Vindriktningen antog jag vara samma som hemma i Ängelholm, så det fick bli bana 04. Väl på plats såg jag att det var sämsta möjliga banval. En normal final hade börjat mitt över centrum, så jag planerade varvet efter en kort final från hög höjd. Gick inget vidare. Avbröt på 300 ft GND när jag insåg att jag skulle landat mitt på den 630 m långa banan... Upp i varvet igen för ett nytt försök. Drog ut finalen så långt jag vågade med tanke på bebyggelsen, men det räckte tydligen inte. Jag skulle antagligen gjort en störtbombningsliknande parabel för att komma ner på rätt ställe, men jag kände mig inte riktigt mogen för en sådan konst ännu. Säkerhet. Därför drog jag på igen, drog en tung suck och drog hemåt. Det fanns folk på klubben som väntade på sin tur.

På hemvägen passerade jag Kågeröd, ett litet privatägt fält halvvägs till Eslöv. Det får nog bli några studsar där vid tillfälle istället.

Väl hemma på klubben hittade jag min gamle flyglärare, som fick höra om resultatet från dagens äventyr (han hade varit behjälplig med tips inför trippens övningar). Han tyckte jag gjort förståndiga bedömningar när jag hoppat över landningarna på båda flygplatserna. Hans tips var att jag i Eslöv tack vare den svaga vinden kunde ha tagit bana 15 utan vidare, och fått en normal inflygning. Det tar jag med mig.

Så nästa gång, vad blir det då? Gräsare i Kågeröd eller Roskilde? We´ll see.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback