Hat trick!
Inte illa; tredje flygningen på fem dagar - vilket påsklov!
Dagens utflykt var i och för sig bara en kort sväng runt sydhalland, men ändå. Jag tog med mig ett gäng svågerbarn på en tur över hemmet och grannskapet. För första gången i luften, och det blev succé.
Som jag sa till frugan: Att inte flyga i detta väder är totalt slöseri med tid: Nästan vindstilla och några moln på 3000 fot.
En av passagerarna, som turligt nog vann slantsinglingen om placeringen och fick sitta i högersätet, hade det lite besvärligt med flygturen. Så fort det hände något "konstigt" som stigning, sväng, skump eller landning hördes ett kvid från honom. Han var betydligt tuffare innan flygningen... men som sagt, jag hade honom under noggrann verbal och optisk uppsikt, och jag kunde konstatera att det var mer ovana än obehag. Efteråt var allt bra igen.
Flickorna i baksätet var desto mer exalterade och glada och tyckte det kändes som att vara på Liseberg; kamerorna gick varma.
Turen gick ut över Karup innan vi svängde höger för att följa norrsluttningen av åsen inåt landet. Intressant att se skillnaden i snö: Norrsluttningen och flacken närmast var helvit, men ute på slätten hade det gröna åter tagit kommandot.
Vi flög in till Vallåsens skidanläggning där vi konstaterade att de hade öppet, trots tidigare lov om att ha stängt för säsongen. Det var förstås innan måndagens snökaos...
Efter det gjorde vi en 180 och flög tillbaka samma väg som vi kom. Trots att vi flög på 1500 ft QNH märkte inte mina passagerare att vi flög över åsen (maxhöjd 224 möh). "Va, är detta Hallandsås???"
Landningen var sällsynt bra, och vid debriefingen efteråt tyckte de stigningen vid starten kändes mest. Och i början var den mekaniska turbulensen över åsen lite störande, men de vande sig snart. Inflygningen och landningen var tydligen oväntat omärkliga.
Åtminstone flickorna bak i planet ville snart upp och flyga igen. Och broren ville nog inte verka mesig utan höll försiktigt med...
Nu får det bli flyguppehåll ett tag. Några dagar iallafall.
Dagens utflykt var i och för sig bara en kort sväng runt sydhalland, men ändå. Jag tog med mig ett gäng svågerbarn på en tur över hemmet och grannskapet. För första gången i luften, och det blev succé.
Som jag sa till frugan: Att inte flyga i detta väder är totalt slöseri med tid: Nästan vindstilla och några moln på 3000 fot.
En av passagerarna, som turligt nog vann slantsinglingen om placeringen och fick sitta i högersätet, hade det lite besvärligt med flygturen. Så fort det hände något "konstigt" som stigning, sväng, skump eller landning hördes ett kvid från honom. Han var betydligt tuffare innan flygningen... men som sagt, jag hade honom under noggrann verbal och optisk uppsikt, och jag kunde konstatera att det var mer ovana än obehag. Efteråt var allt bra igen.
Flickorna i baksätet var desto mer exalterade och glada och tyckte det kändes som att vara på Liseberg; kamerorna gick varma.
Turen gick ut över Karup innan vi svängde höger för att följa norrsluttningen av åsen inåt landet. Intressant att se skillnaden i snö: Norrsluttningen och flacken närmast var helvit, men ute på slätten hade det gröna åter tagit kommandot.
Vi flög in till Vallåsens skidanläggning där vi konstaterade att de hade öppet, trots tidigare lov om att ha stängt för säsongen. Det var förstås innan måndagens snökaos...
Efter det gjorde vi en 180 och flög tillbaka samma väg som vi kom. Trots att vi flög på 1500 ft QNH märkte inte mina passagerare att vi flög över åsen (maxhöjd 224 möh). "Va, är detta Hallandsås???"
Landningen var sällsynt bra, och vid debriefingen efteråt tyckte de stigningen vid starten kändes mest. Och i början var den mekaniska turbulensen över åsen lite störande, men de vande sig snart. Inflygningen och landningen var tydligen oväntat omärkliga.
Åtminstone flickorna bak i planet ville snart upp och flyga igen. Och broren ville nog inte verka mesig utan höll försiktigt med...
Nu får det bli flyguppehåll ett tag. Några dagar iallafall.
Final
Efter en inte helt ospännande annandag påsk gavs det strålande utsikter för en stund i ensamhet i Katanan.
(När man slog upp sina ljusblå i måndags morse såg man något man knappt sett på hela vintern; en dryg decimeter nysnö och fullt snöfall - dagen innan hade frugan hittat en samling utslagna vitsippor... så för en gångs skull var det svårt att hålla barnen inne. Mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen var de ute med bara korta avbrott för fika och middag och kraftsamling. Både snöfästningar och snögubbar hanns med. Dagen avslutades i Laholms enda belysta pulkabacke med korvgrillning och pulkarace, ackompanjerat av snöfall och åska.)
I går morse var det dock åter Österrikevarning i sydhalland; tjockt med gnistrande snö i solskenet. Efter att ha konsulterat TAF och METAR som i och för sig talade om -SHSN och SHRASN -byar som ofta går att köra runt om- tog jag beslutet att sticka söderut och träna bedömningslandningar.
Upp i Katanan och så ner igen. Lagom tills jag satte ner hjulen igen kom en rejäl körare från höger så jag tog det säkra före det osäkra och drog på. Nästa varv var jag mer på hugget och fick ner planet med en duns. Båda två var pluslandningar, så jag insåg att det var bäst att dra ut finalen mer.
Tredje gången gick det bättre och till slut fick jag till det bra. Problemet med Katanan är att den är för flygvillig: Den stora vingarean kombinerat med den lätta vikten gör att den vill stanna i luften så länge som möjligt - rider på markeffekten betydligt bättre än PA28 som nästan känns som en gråsten i jämförelse.
Till slut fick jag in seendet, tricket är att innan sättningen vrålstirra på en punkt långt bortom i banändans förlängning samtidigt som man har det perifera seendet som koll på höjden.
En timme i luften kändes bra, även plånboken tackade: Kombinationen bränslesnål Katana och mycket tomgång gav mycket flygning för liten kostnad.
Vilket härligt påsklov!
(När man slog upp sina ljusblå i måndags morse såg man något man knappt sett på hela vintern; en dryg decimeter nysnö och fullt snöfall - dagen innan hade frugan hittat en samling utslagna vitsippor... så för en gångs skull var det svårt att hålla barnen inne. Mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen var de ute med bara korta avbrott för fika och middag och kraftsamling. Både snöfästningar och snögubbar hanns med. Dagen avslutades i Laholms enda belysta pulkabacke med korvgrillning och pulkarace, ackompanjerat av snöfall och åska.)
I går morse var det dock åter Österrikevarning i sydhalland; tjockt med gnistrande snö i solskenet. Efter att ha konsulterat TAF och METAR som i och för sig talade om -SHSN och SHRASN -byar som ofta går att köra runt om- tog jag beslutet att sticka söderut och träna bedömningslandningar.
Upp i Katanan och så ner igen. Lagom tills jag satte ner hjulen igen kom en rejäl körare från höger så jag tog det säkra före det osäkra och drog på. Nästa varv var jag mer på hugget och fick ner planet med en duns. Båda två var pluslandningar, så jag insåg att det var bäst att dra ut finalen mer.
Tredje gången gick det bättre och till slut fick jag till det bra. Problemet med Katanan är att den är för flygvillig: Den stora vingarean kombinerat med den lätta vikten gör att den vill stanna i luften så länge som möjligt - rider på markeffekten betydligt bättre än PA28 som nästan känns som en gråsten i jämförelse.
Till slut fick jag in seendet, tricket är att innan sättningen vrålstirra på en punkt långt bortom i banändans förlängning samtidigt som man har det perifera seendet som koll på höjden.
En timme i luften kändes bra, även plånboken tackade: Kombinationen bränslesnål Katana och mycket tomgång gav mycket flygning för liten kostnad.
Vilket härligt påsklov!
FL085, tack!
Idag skulle man befunnit sig på FL085, som i somras under EK-långnaven. Ett sådant härligt väder i förmiddags; ESTA hade vindstilla, en minusgrad OCH CAVOK. Inte som väntat det minsta FG.
Hade det inte varit så att jag bokat en lärartimme till i eftermiddag så hade jag stuckit upp redan i morse. Menmen, ibland får man lugna sig.
Hur ser det ut med beställningarna hos AB Svartflyg då?
En kollega (något flygrädd) som (något ambivalent) väntar på en flygtur över sydhalland som tack för spaka-själven.
En kollega som vill flyga runt Laholm.
En kollega som vill fota geologiska formationer i sydhalland.
Tre kollegor som vill flyga över Halmstad
En kollega som vill flyga varsomhelst
En släkting som hänger med på en Ölandstripp
Mina söner som ska få en flygtur till Legoland och en tur till släkten i Småland
En kompis som vill hänga med till Roskilde
Några släktingar som vill flyga en runda över byn
Lite att börja med...
Hade det inte varit så att jag bokat en lärartimme till i eftermiddag så hade jag stuckit upp redan i morse. Menmen, ibland får man lugna sig.
Hur ser det ut med beställningarna hos AB Svartflyg då?
En kollega (något flygrädd) som (något ambivalent) väntar på en flygtur över sydhalland som tack för spaka-själven.
En kollega som vill flyga runt Laholm.
En kollega som vill fota geologiska formationer i sydhalland.
Tre kollegor som vill flyga över Halmstad
En kollega som vill flyga varsomhelst
En släkting som hänger med på en Ölandstripp
Mina söner som ska få en flygtur till Legoland och en tur till släkten i Småland
En kompis som vill hänga med till Roskilde
Några släktingar som vill flyga en runda över byn
Lite att börja med...
Helt färdig...
Sådärja. Nu känner jag mig helt klar med typinflygningen på Katanan. Ett pass med bedömningslandningar för att bemästra "segelkärran".
Lite klurigt att gå mellan PA28 och Katana på grund av perspektivet, man luras lätt att ha för högt nosläge på Katanan när man flugit PA28, men tack och lov finns det en alert stallvarnare som påminner en...
Nu är det en hel veckas ledighet, så det vore väl 17 om det inte gick att stoppa in åtminstone ett pass till innan helgen!
Lite klurigt att gå mellan PA28 och Katana på grund av perspektivet, man luras lätt att ha för högt nosläge på Katanan när man flugit PA28, men tack och lov finns det en alert stallvarnare som påminner en...
Nu är det en hel veckas ledighet, så det vore väl 17 om det inte gick att stoppa in åtminstone ett pass till innan helgen!
And the winner is...
... nobody!
Vädret blev ca 3 grader varmt, soligt(!) och en frisk nordvästlig bris, typ 4-5 m/s. Typisk österrikekänsla; solen som värmer en kall dag, och (ett tunt lager) snö som gnistrar. Bara jägertee och umpaumpa som saknas.
Perfekt flygväder, men ingen flygning. Hade dåligt med tid - det är mycket som ska ordnas innan man kan gå på påsklov. 10 dagar kvar till nästa skoldag!
Vädret blev ca 3 grader varmt, soligt(!) och en frisk nordvästlig bris, typ 4-5 m/s. Typisk österrikekänsla; solen som värmer en kall dag, och (ett tunt lager) snö som gnistrar. Bara jägertee och umpaumpa som saknas.
Perfekt flygväder, men ingen flygning. Hade dåligt med tid - det är mycket som ska ordnas innan man kan gå på påsklov. 10 dagar kvar till nästa skoldag!
Vem vinner?
SMHI: På torsdag blir det 1 grad varmt, 3 m/s västlig vind och växlande molnighet.
DMI: På torsdag blir det 5 grader varmt, 10 m/s sydvästlig vind och snöblandat regn.
Kanske en flygtur med pax...
DMI: På torsdag blir det 5 grader varmt, 10 m/s sydvästlig vind och snöblandat regn.
Kanske en flygtur med pax...
Söndagsflygare
Äntligen dags att få lite luft under vingarna igen. Fast det var inte på det förväntade sättet.
Vi hade planerat in ett träningspass i varvet med Katanan, flygläraren och jag. Klockan nio. Vaknade av väckarklockan sju i morse; snabb titt ut och konstaterade att det var en härlig morgon, svag vind och högt i tak. Bara någon minut senare vaknade jag ur mina rosendrömmar av lärarens SMS som konstaterade att dimman inte skulle lätta förrän tio och dagen var redan fullbokad för hans del.
Jaha, då var det som vanligt: Fint väder norr om åsen, skitväder söder om. Så det blev att boka ny tid en vecka fram i tiden.
Plan B började därmed ta form. Det skulle ju bli hyfsat väder efter dimman, och det vore synd att inte utnyttja tillfället. Så jag bokade en tid med GustavNiklas och hörde med en bekant istället om han var intresserad av en tur. Självklart! Önskemålen var en lokal tur över Sydhalland och Bjäre, så så fick det bli.
Det var småplanspremiär för hans del, så det var mycket frågor och wow från honom. Kul.
Precis norr om åsen låg det ett stråk moln på 1500 fot, så för att få överblick över läget tog vi oss upp på 2000 ft och fortsatte förbi molnen vidare upp till Laholm och Lilla Tjärby innan vi svänge söderut. Lagom vid foten kom molnen igen, denna gången lite luckrare, så genom att köra slalom på lägre höjd kunde vi vara lagliga och ändå se hemtraktens omgivningar.
Sedan fortsatte vi västerut ur molnflocken på 1500 ft ut över Båstad, Hovs hallar och Hallands väderö innan vi svängde österut mot Torekov och gick in i CTR igen för inflygning. Vindarna var äckligt bra, några få knop rätt i banan, så det blev en riktigt stilig landning om jag får säga det själv. Även sällskapet tyckte det tydligen.
En skön oplanerad söndagsutflykt som sagt.
Vi hade planerat in ett träningspass i varvet med Katanan, flygläraren och jag. Klockan nio. Vaknade av väckarklockan sju i morse; snabb titt ut och konstaterade att det var en härlig morgon, svag vind och högt i tak. Bara någon minut senare vaknade jag ur mina rosendrömmar av lärarens SMS som konstaterade att dimman inte skulle lätta förrän tio och dagen var redan fullbokad för hans del.
Jaha, då var det som vanligt: Fint väder norr om åsen, skitväder söder om. Så det blev att boka ny tid en vecka fram i tiden.
Plan B började därmed ta form. Det skulle ju bli hyfsat väder efter dimman, och det vore synd att inte utnyttja tillfället. Så jag bokade en tid med GustavNiklas och hörde med en bekant istället om han var intresserad av en tur. Självklart! Önskemålen var en lokal tur över Sydhalland och Bjäre, så så fick det bli.
Det var småplanspremiär för hans del, så det var mycket frågor och wow från honom. Kul.
Precis norr om åsen låg det ett stråk moln på 1500 fot, så för att få överblick över läget tog vi oss upp på 2000 ft och fortsatte förbi molnen vidare upp till Laholm och Lilla Tjärby innan vi svänge söderut. Lagom vid foten kom molnen igen, denna gången lite luckrare, så genom att köra slalom på lägre höjd kunde vi vara lagliga och ändå se hemtraktens omgivningar.
Sedan fortsatte vi västerut ur molnflocken på 1500 ft ut över Båstad, Hovs hallar och Hallands väderö innan vi svängde österut mot Torekov och gick in i CTR igen för inflygning. Vindarna var äckligt bra, några få knop rätt i banan, så det blev en riktigt stilig landning om jag får säga det själv. Även sällskapet tyckte det tydligen.
En skön oplanerad söndagsutflykt som sagt.
Present från LFV
Tjoho! Vi ska få en ny "gadget" att roa oss med på ESTA. På torsdag är startdatum för den nya DMEn DB på 111.30 MHz.
Eller vi och vi... det är mest SAS och Kullaflyg som ska ha nytta av den för sina inflygningar till bana 32. Hursomhelst.
Det ser ut att bättra sig på väderfronten inför helgen. Preliminärbokat träningspass med Katana och lärare söndag morgon. Vi får väl se...
Eller vi och vi... det är mest SAS och Kullaflyg som ska ha nytta av den för sina inflygningar till bana 32. Hursomhelst.
Det ser ut att bättra sig på väderfronten inför helgen. Preliminärbokat träningspass med Katana och lärare söndag morgon. Vi får väl se...
04.15
Idag blir det helt off-topic:
Jag satte troligen nytt pers i tidig uppstigning idag: 04.15 för att vara 05.15 i skolan idag för att vara i Varberg 07.00. Transporterade upp ett helt släp med montermateriel till årets halländska begivenhet: Våga Vara Egen med Ung Företagsamhet. Och för våra elever gällde naturligtvis samma tidsschema! Hemma igen 20.30 efter väl förrättat värv bland 498 företagsamma elever. Impressing.
Tyvärr fick våra elever klen utdelning i år, istället var det vi lärare som fick försvara skolans färger: Osbecksgymnasiet blev valt till årets bästa UF-skola i Halland!
Nåväl; vad gör man för att fördriva tiden i bilen i svinottan, ensam i långsamma 80 km/h de 10 milen till Varberg?
Sjunger (skrålar?) hejdlöst med i denna lustiga sång, som var dagens privata powerplay:
Flygväder anyone???
Jag satte troligen nytt pers i tidig uppstigning idag: 04.15 för att vara 05.15 i skolan idag för att vara i Varberg 07.00. Transporterade upp ett helt släp med montermateriel till årets halländska begivenhet: Våga Vara Egen med Ung Företagsamhet. Och för våra elever gällde naturligtvis samma tidsschema! Hemma igen 20.30 efter väl förrättat värv bland 498 företagsamma elever. Impressing.
Tyvärr fick våra elever klen utdelning i år, istället var det vi lärare som fick försvara skolans färger: Osbecksgymnasiet blev valt till årets bästa UF-skola i Halland!
Nåväl; vad gör man för att fördriva tiden i bilen i svinottan, ensam i långsamma 80 km/h de 10 milen till Varberg?
Sjunger (skrålar?) hejdlöst med i denna lustiga sång, som var dagens privata powerplay:
Flygväder anyone???
Lång dags färd mot...
Det har varit en låång dag idag. Äckligt fint väder hela dagen; över-CAVOK och lagoma vindar rätt i banan. Gissa om det sugit i flygtarmen.
Men det har varit dåligt med håltimmar idag, så det har varit att hålla på sig. Plötsligt ringde frugan och undrade om jag inte skulle flyga idag. Tanken slog mig att det kanske skulle gå, så jag slängde iväg ett SMS till fd läraren och frågade om han hade tid att sitta bredvid i kväll. Och jomänvisst.
Så såfort dagens värv var gjort körde jag söderut - och blev ganska snart uppmärksam på den mörka vägg som närmade sig västerifrån. Såg inte helt inbjudande ut, och jag insåg att den skulle kunna sätta käppar i hjulet för min flygövning.
På plats på klubben hittade jag läraren som spejade ut över varvet, då och då övervakande en EK-elev som studsade för fullt. Vi tittade ut mot den alltjämt närmande väggen och kunde på radarbilden på aro.lfv se nederbörden närma sig. Kraftig skulle den vara också, kunde vi konstatera. Men eventuellt skulle den dela sig lagom över Ängelholm.
För att spara tid fick jag order att sticka ut och tanka upp planet så fort min föreflygare landat, och sedan hämta upp läraren.
Sagt och gjort. Jag hade knappt lossat förtöjningarna förrän snön var över mig. På plats på platta väst överhörde jag tornet meddela CB-aktivitet till inflygande Kullaflyget. Huvva. Tanka och CB i närheten, inte helt angenämt. Så jag slängde snabbt i en skvätt soppa i tanken och styrde tillbaka, allt medan snön vräkte ner. Men så kunde jag se den svaga solskivan genom snön, och snart även slutet på ovädret, så lagom till vi var redo för flygningen var vädret ok igen.
På grund av allt strul blev det en kort sejour i varvet idag; både jag och läraren hade tider att passa, och dessutom mörknade det strax. Vi hann iallafall med två studsar innan fullstopp, så jag fick befäst kunskaperna i checklistan och lite motorlandning. Men vi kom överens om att så snart som möjligt göra ett pass bedömningslandningar också, på min begäran.
Förresten; jag glömde kolla upp dagens heta ämne: Om att instrumentlandningsövningar med ett plan blockerar alla andra landningsövningar på ESTA - hur pass lokalt påfund detta är. Återkommer i frågan.
Men det har varit dåligt med håltimmar idag, så det har varit att hålla på sig. Plötsligt ringde frugan och undrade om jag inte skulle flyga idag. Tanken slog mig att det kanske skulle gå, så jag slängde iväg ett SMS till fd läraren och frågade om han hade tid att sitta bredvid i kväll. Och jomänvisst.
Så såfort dagens värv var gjort körde jag söderut - och blev ganska snart uppmärksam på den mörka vägg som närmade sig västerifrån. Såg inte helt inbjudande ut, och jag insåg att den skulle kunna sätta käppar i hjulet för min flygövning.
På plats på klubben hittade jag läraren som spejade ut över varvet, då och då övervakande en EK-elev som studsade för fullt. Vi tittade ut mot den alltjämt närmande väggen och kunde på radarbilden på aro.lfv se nederbörden närma sig. Kraftig skulle den vara också, kunde vi konstatera. Men eventuellt skulle den dela sig lagom över Ängelholm.
För att spara tid fick jag order att sticka ut och tanka upp planet så fort min föreflygare landat, och sedan hämta upp läraren.
Sagt och gjort. Jag hade knappt lossat förtöjningarna förrän snön var över mig. På plats på platta väst överhörde jag tornet meddela CB-aktivitet till inflygande Kullaflyget. Huvva. Tanka och CB i närheten, inte helt angenämt. Så jag slängde snabbt i en skvätt soppa i tanken och styrde tillbaka, allt medan snön vräkte ner. Men så kunde jag se den svaga solskivan genom snön, och snart även slutet på ovädret, så lagom till vi var redo för flygningen var vädret ok igen.
På grund av allt strul blev det en kort sejour i varvet idag; både jag och läraren hade tider att passa, och dessutom mörknade det strax. Vi hann iallafall med två studsar innan fullstopp, så jag fick befäst kunskaperna i checklistan och lite motorlandning. Men vi kom överens om att så snart som möjligt göra ett pass bedömningslandningar också, på min begäran.
Förresten; jag glömde kolla upp dagens heta ämne: Om att instrumentlandningsövningar med ett plan blockerar alla andra landningsövningar på ESTA - hur pass lokalt påfund detta är. Återkommer i frågan.