Total frustration

Nyssens hemkommen från första riktiga teoripasset (OK, jag hann med en runda Parlamentet och lite privat debriefing).

Mycket retligt. Som trogna läsare minns så ställdes dagens flygpass in p g a illavarslande väderprognos. Och vad blev det? Hur fint som helst; strålande sol med bara enstaka moln (FEW026)! Grrr.
Jag försökte hitta nåt positivt, och kom fram till att förra helgens pass var det nog egentligen lite för dåligt väder för flygning och borde kanske ställts in. Men det var en klen långsökt tröst.

Själva teorikursen var inte speciellt upphetsande, prat om flygplanets delar, bränslesystem, elsystem, brandskydd och ventilation. Med lite teknik och fysik i botten var det mesta redan känt, speciellt sedan allt var genomläst innan. Vad har man då för nytta av att sitta i tre timmar och lyssna på något man redan vet?
Känns sådär.

OK, till försvar kan sägas att man fick lite hintar om vad som gärna frågas om på teoriprovet, ungefär som man själv gör för att öka motivationen att lyssna på en genomgång i skolan.
T ex att det finns två sätt att koppla in amperemetern i elsystemet, som gör att den reagerar på olika sätt då någon komponent slutar fungera, det är smart att kunna de elektriska enheterna för att välja rätt svar på provet och att vingstöttor också kallas bärstag.
Men i övrigt var det slöseri med tid känns det som.

På söndag börjar radiotelefonin med grunderna. Hörde rykten idag att läraren är hård (är pilot på Kullaflyg).
När jag nuförtiden sitter i bilen och tränar fraser mot övningscdn slås jag av mitt dåliga närminne. Två data är ett för mycket att komma ihåg. T ex att returnera både lufttryck (QNH) och transponderinställning. Är det hjärnan det är fel på, eller är det normalt att känna så i början av utbildningen?

Nåväl, godkväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback