Trombvarning
Mina önskningar uppfylldes; det blev mediumnaven idag! ESTA-ESME-ESMS-ESML-ESTA
Oerhört lärorikt med spännade upplevelser. Första erfarenheten: Slarva inte vid inplastning. Tidigare har jag tagit färgkopior på kartan när det varit nav-dags, eftersom de navarna rymts på en större A4 (hur nu en A4 kan variera i storlek...) Nu var det ju en längre tur som planerades, så jag fick kludda på kartan och då krävs inplastning om man inte vill ha spåren förevigade...
Gjorde början på egen hand, med resultat att antingen blev kartan eller plasten skrynklig, sedan kom frugan och hjälpte till men då var skadan redan skedd. Nåja, det var faktiskt en egentligen utgången karta, den nya årsmodellen ska strax införskaffas och plastas noggrannt.
Nästa erfarenhet: Gör så mycket som möjligt av planeringen hemma; vänta inte till klubben. Då är det så mycket annat som ska göras. I och för sig hade jag varit lite ambitiös och tagit ut flygfoton (från Gula Sidorna) över de aktuella flygplatserna för att kunna planera hållpunkter för inflygningar - utmärkt.
Jag hade missuppfattat läraren och trodde vi skulle göra planeringen på klubben, men jag hade visst fel...
Min tanke var att göra driftfärdplanen (tid- och bränsleberäkning) och därefter skicka in ATS-färdplanen (typ förhandsmeddelande om färd på normal svenska) för att kunna använda de aktuella vindarna vid färdplanerna, men enligt läraren var bättre att skicka in ATS-färdplanen kvällen innan beräknad på nollvind och få lite tidsfel, än att stressa med den precis innan avfärd.
Tredje erfarenheten: Ta med bensinkortet när du ska tanka. Say no more...
Fjärde diton: LYSSNA på flygledaren vad han säger. Jag var helt inställd på att starta bana 14, eftersom jag läst att vinden skulle ligga på typ 170 grader. På väg till flygningen hade jag suttit och förberett mig mentalt på starterna och inflygningarna, och så säger flygledaren "taxa till väntplats bana 32, vind 280 grader xx knop", jag motläser bana 32 och svänger mot bana 14...
Erfarenhet fem: Notera alla frekvenser du kommer att använda på turen, så du slipper att fippla med flygplatskorten och svära åt de du glömde ta med.
Sjätte erfarenheten: Studsar på korta gräsfält utföres lämpligen utan att sätta ner nosstället. Första studsen gjordes på ESME (Eslöv), 630 meter, med en stor väg korsandes efter banändan och därefter samhället. Det var tight, och utan större erfarenhet av korta gräsfält gjorde vi studsen tillsammans.
Intensivt arbete, så jag hann inte se så mycket av min fd hemstad. Jag jobbade 12 år som konstruktör på Åkermans.
Sjunde erfarenheten: Att se kollegor i luften utan att få kontakt med dem är obehagligt. Jag ser honom, ser han/hon mig? Radio är bra! Ett flygplan låg i varvet i Eslöv, men gav sig inte tillkänna i radion. Flygande holländaren?
Åttonde erfarenheten: Att vara inkörd på en flygplats är farligt; alla höjder sitter fastbrända som spökbilden på en plasmatv. Att flyga på en annan flygplats som ligger några hundra fot högre innebär att alla referenser måste ändras, vilket kan vara trögt för en gammal hund. Ängelholm 60 ft, Eslöv och Landskrona 200 ft, Sturup 240 ft.
Nummer nio: Ta landmärken för kurshållning istället för att stirra på kursgyrot. Mycket lättare att se avvikelser.
Tja, det var väl det viktigaste jag tog med mig från dagens övning.
Annat som hände: De tre landningarna jag gjorde helt själv var utmärkta i mitt tycke. Ok, läraren med sin 1000-åriga erfarenhet gör mycket snyggare, men för att vara mig med dryga 30 timmar så var de bra.
Däremot var inflygningarna sämre, farthållningen var dålig. Måste ha bättre koll på den i fortsättningen. Det är en sak att kunna landa på ESTAs 1945 asfalterade bortskämmande meter, och en helt annan att hinna trycka ner kärran i Eslövs gräs, speciellt om man vill studsa. Marginalerna är något mindre.
Strax efter Sturup fick vi se ett häftigt fenomen: Ett stort mörkt moln med platt undersida på typ 1800 ft låg utanför Lund. Mitt under molnet stack det ner som en tagg eller smal tratt; såg lite lustigt ut. När vi närmade oss såg vi att det var en tromb som stack ner från molnet, och slutade något över vår flyghöjd på 1500 ft. Vår kurs var rakt mot tromben, men läraren rådde mig att gå runt på säkert avstånd. Känns som ett klokt beslut. Jag är inte helt säker på att jag vill veta vad som hade hänt om vi flugit under den, även om den var liten, typ 20 m i diameter. Vi kunde iallafall se in i öppningen på den. Häftigt.
Som sagt: En kul upplevelse det här. Hela trippen tog ganska exakt 1:30 (OBT); trots det var det knappt man han med den obligatoriska(?) punschrullen/dammsugaren. Men några bilder hanns med ändå.
Nåväl. Vädret var som så att
ESTA 041650Z 32003KT 9999 SCT030 BKN084 18/12 Q1000=
och
ESMS 041650Z 15006KT CAVOK 16/12 Q1001=
(kanske därför landning blev så bra?)
Nästa gång, på lördag, blir det fortsättning på instrumentvisningen. Ett mer normalt pass sålunda - back to basics.
Öresundsbron skymtar i fjärran.
Barsebäck. Jag inser att jag får nog skaffa ett bildredigeringsprogram för att fixa underexponeringen på marken...
Oerhört lärorikt med spännade upplevelser. Första erfarenheten: Slarva inte vid inplastning. Tidigare har jag tagit färgkopior på kartan när det varit nav-dags, eftersom de navarna rymts på en större A4 (hur nu en A4 kan variera i storlek...) Nu var det ju en längre tur som planerades, så jag fick kludda på kartan och då krävs inplastning om man inte vill ha spåren förevigade...
Gjorde början på egen hand, med resultat att antingen blev kartan eller plasten skrynklig, sedan kom frugan och hjälpte till men då var skadan redan skedd. Nåja, det var faktiskt en egentligen utgången karta, den nya årsmodellen ska strax införskaffas och plastas noggrannt.
Nästa erfarenhet: Gör så mycket som möjligt av planeringen hemma; vänta inte till klubben. Då är det så mycket annat som ska göras. I och för sig hade jag varit lite ambitiös och tagit ut flygfoton (från Gula Sidorna) över de aktuella flygplatserna för att kunna planera hållpunkter för inflygningar - utmärkt.
Jag hade missuppfattat läraren och trodde vi skulle göra planeringen på klubben, men jag hade visst fel...
Min tanke var att göra driftfärdplanen (tid- och bränsleberäkning) och därefter skicka in ATS-färdplanen (typ förhandsmeddelande om färd på normal svenska) för att kunna använda de aktuella vindarna vid färdplanerna, men enligt läraren var bättre att skicka in ATS-färdplanen kvällen innan beräknad på nollvind och få lite tidsfel, än att stressa med den precis innan avfärd.
Tredje erfarenheten: Ta med bensinkortet när du ska tanka. Say no more...
Fjärde diton: LYSSNA på flygledaren vad han säger. Jag var helt inställd på att starta bana 14, eftersom jag läst att vinden skulle ligga på typ 170 grader. På väg till flygningen hade jag suttit och förberett mig mentalt på starterna och inflygningarna, och så säger flygledaren "taxa till väntplats bana 32, vind 280 grader xx knop", jag motläser bana 32 och svänger mot bana 14...
Erfarenhet fem: Notera alla frekvenser du kommer att använda på turen, så du slipper att fippla med flygplatskorten och svära åt de du glömde ta med.
Sjätte erfarenheten: Studsar på korta gräsfält utföres lämpligen utan att sätta ner nosstället. Första studsen gjordes på ESME (Eslöv), 630 meter, med en stor väg korsandes efter banändan och därefter samhället. Det var tight, och utan större erfarenhet av korta gräsfält gjorde vi studsen tillsammans.
Intensivt arbete, så jag hann inte se så mycket av min fd hemstad. Jag jobbade 12 år som konstruktör på Åkermans.
Sjunde erfarenheten: Att se kollegor i luften utan att få kontakt med dem är obehagligt. Jag ser honom, ser han/hon mig? Radio är bra! Ett flygplan låg i varvet i Eslöv, men gav sig inte tillkänna i radion. Flygande holländaren?
Åttonde erfarenheten: Att vara inkörd på en flygplats är farligt; alla höjder sitter fastbrända som spökbilden på en plasmatv. Att flyga på en annan flygplats som ligger några hundra fot högre innebär att alla referenser måste ändras, vilket kan vara trögt för en gammal hund. Ängelholm 60 ft, Eslöv och Landskrona 200 ft, Sturup 240 ft.
Nummer nio: Ta landmärken för kurshållning istället för att stirra på kursgyrot. Mycket lättare att se avvikelser.
Tja, det var väl det viktigaste jag tog med mig från dagens övning.
Annat som hände: De tre landningarna jag gjorde helt själv var utmärkta i mitt tycke. Ok, läraren med sin 1000-åriga erfarenhet gör mycket snyggare, men för att vara mig med dryga 30 timmar så var de bra.
Däremot var inflygningarna sämre, farthållningen var dålig. Måste ha bättre koll på den i fortsättningen. Det är en sak att kunna landa på ESTAs 1945 asfalterade bortskämmande meter, och en helt annan att hinna trycka ner kärran i Eslövs gräs, speciellt om man vill studsa. Marginalerna är något mindre.
Strax efter Sturup fick vi se ett häftigt fenomen: Ett stort mörkt moln med platt undersida på typ 1800 ft låg utanför Lund. Mitt under molnet stack det ner som en tagg eller smal tratt; såg lite lustigt ut. När vi närmade oss såg vi att det var en tromb som stack ner från molnet, och slutade något över vår flyghöjd på 1500 ft. Vår kurs var rakt mot tromben, men läraren rådde mig att gå runt på säkert avstånd. Känns som ett klokt beslut. Jag är inte helt säker på att jag vill veta vad som hade hänt om vi flugit under den, även om den var liten, typ 20 m i diameter. Vi kunde iallafall se in i öppningen på den. Häftigt.
Som sagt: En kul upplevelse det här. Hela trippen tog ganska exakt 1:30 (OBT); trots det var det knappt man han med den obligatoriska(?) punschrullen/dammsugaren. Men några bilder hanns med ändå.
Nåväl. Vädret var som så att
ESTA 041650Z 32003KT 9999 SCT030 BKN084 18/12 Q1000=
och
ESMS 041650Z 15006KT CAVOK 16/12 Q1001=
(kanske därför landning blev så bra?)
Nästa gång, på lördag, blir det fortsättning på instrumentvisningen. Ett mer normalt pass sålunda - back to basics.
Öresundsbron skymtar i fjärran.
Barsebäck. Jag inser att jag får nog skaffa ett bildredigeringsprogram för att fixa underexponeringen på marken...
Kommentarer
Trackback