Dagens

Jo visst bidde det nåt idag Anders!
ESTA 010850Z 28008KT 9999 FEW022 SCT063 19/11 Q1018=
Det blev något som satt i bra länge, om man säger så...
Träning på låg fart och branta svängar, d v s massor av G!

Vi flög ut till Kullen för första gången på länge, kändes nästan lite nykommet! Så pass nykommet så jag fick ett hälsningsmail från Telia när jag antagligen flugit för nära Öresund...
Först gjorde jag några vanliga 180-graderssvängar för att rekapitulera horisontbilderna vid normal 30-graders bankning.
Sedan fick jag order om 60 knop höjdbibehållande och gjorde samma sak där. Det var skillnad i roderkänslighet! Mycket "svampigare". Efter det vidtog brantare bankningsövningar i låg fart och även förevisning av manöverstall, d v s låg fart och mycket bankning och taskiga roder som gav en vådlig krålning. Urp. Men PA-28 är väldigt förlåtande och låter sig inte övertalas till alltför våghalsiga manövrer.
(Vid briefingen innan dagens övning berättade läraren om försvarets G-träning och resultat av G-överdoser och uppvisningsflygare som gjorde +/-18 G utan dräkt. Då ska man veta att en brant bankning á 60 grader som räknas som gränsen för avancerad flygning och känns rejält i magtrakten om man inte styr själv endast renderar i 2 G...)

Jag fick ta över och träna femöresvändningar (inre vingspetsen rörde sig bakåt, såg det ut som...) i låg fart.
Så gav läraren order om hög fart och spaken i magen för rejäl stigning, bara för att efter en kort stund när stiget var etablerat dra gasen till tomgång med efterföljande vikning som resultat. Urp 2 och snabbt neutralställda (drygt...) roder som gav ytterligare
Balderkänsla.
Sedan var det samma visa fast i hög fart. Man fick ta i ordentligt med höjdrodret för att inte tappa höjd, och i värsta fall nödgades man minska bankningen. Så höll vi på ett tag åt vänster och höger.

Plötsligt sa läraren att nu räcker det, nu flyger vi hem. Senare berättade han att han sett på mitt ansikte att det var dags att avbryta; han ville inte behöva skura planet som han sa... Han hade nog vana på att se när det var dags att avbryta, för jag kände mig inte kass då, det kom efter en stund; den där sugande magkänslan av obehag. Och den satt som sagt i många timmar efteråt. Han berättade att långa personer (inte oväntat) är känsligare för G-belastning än korta, så jag med mina 192 cm var väl en värdig representant för oss långa...

Väl tillbaka i varvet tog vi två extra rundor innan fullt stopp. Det var väl hyfsade landningar allihopa. Denna gången hade jag dock för hög fart med mig (+10 knop), vilket gav för hög bantröskel och sen sättning. Men i det stora hela var jag ganska nöjd.

Vi drog in till klubben och hälsade på alla andra flygfän; SAS 737, en SAAB Safir och en häckande strandskata...

Nu ger det sig om jag har tur i morgon igen; i så fall är det eventuellt dags för en EK-runda igen... we'll see...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback