To fly or not to fly
Jotack PC, du och TAFfen hade helt rätt, vädret blev 28015KT BKN015 nästan som utlovat. Och?
Det vädret räckte gott och väl till en stunds sidvindsairwork på ESTA. Första tanken när jag vaknade i morse var dock "katten vad det blåser", och när jag läste METARen som överensstämde med ovan avbokade jag planet direkt. 15 knop 40 grader i sidan (bana 32) kändes inte bra.
Men i takt med att morgonen grydde och tankeverksamheten blev bättre insåg jag att det kanske inte skulle vara omöjligt ändå. Sidvindskomposanten skulle hålla sig under 10 knop. Och nästa METAR hade vinden vridit ytterligare 10 grader åt rätt håll. Så när det var dags att lämna hemmet körde jag söderut istället för norrut. Fortfarande dock inte helt övertygad - ville känna mig för på ort och ställe.
Väl framme höll vädret fortfarande i sig, och efter lite logiskt resonemang insåg jag nyttan av att behärska mer än bara smörväder, så jag baxade ut GustavNiklas och studsade på.
Ok, jag hade definitivt inte vunnit några skönhetstävlingar på mina studsar, men det var inte heller några stora fel. Jag hade bra koll på farten; la på 5 knop extra för vinden under inflygningen, bara två steg klaff. Och definitivt inga päronsvängar - tvärtom (motvind på basen). Och bra koll på höjden. Det jag kom på mig själv med var att titta för rakt ner i banan vid landningen; de sista landningarna tittade jag långt bort i banan och det blev förstås bättre.
Sidvinden var faktiskt relativt lättarbetad; jag hade förväntat mig betydligt mer uppehållning resp skevning för att hålla kursen.
Nåja, efter vädret ganska hyfsade landningar.
Tagen på bar gärning när jag låst om hangaren: Plötligt kom min lärare gående och avslöjade att han sett min sista landning. Äsch, avslöjad. Man vill ju gärna göra ett gott intryck... men han höll med, ingen katastroflandning, och som jag resonerade; det är ju bättre att träna och inse att man bemästrar situationen (utan skönhetspoäng) även i lite skitväder, än att bara kunna göra snygga landningar i smörväder. Med tanke på flygsäkerhet.
Målet med lektionen, att bygga erfarenhet och självförtroende, uppfylldes.
På måndag har jag en ledig dag, så då var det egentligen tänkt att börja inflygningen på Katanan, men det blir inget av det. Dels väntar riktigt skitväder - regn och blåst - och dels är Katanan fortfarande groundad p g a trasig cylinder. Så vi kom fram till att vi inväntar jullovet för inflygningen. Då har vi många dagar till förfogande.
Det får bli årets julklapp till mig själv!
Det vädret räckte gott och väl till en stunds sidvindsairwork på ESTA. Första tanken när jag vaknade i morse var dock "katten vad det blåser", och när jag läste METARen som överensstämde med ovan avbokade jag planet direkt. 15 knop 40 grader i sidan (bana 32) kändes inte bra.
Men i takt med att morgonen grydde och tankeverksamheten blev bättre insåg jag att det kanske inte skulle vara omöjligt ändå. Sidvindskomposanten skulle hålla sig under 10 knop. Och nästa METAR hade vinden vridit ytterligare 10 grader åt rätt håll. Så när det var dags att lämna hemmet körde jag söderut istället för norrut. Fortfarande dock inte helt övertygad - ville känna mig för på ort och ställe.
Väl framme höll vädret fortfarande i sig, och efter lite logiskt resonemang insåg jag nyttan av att behärska mer än bara smörväder, så jag baxade ut GustavNiklas och studsade på.
Ok, jag hade definitivt inte vunnit några skönhetstävlingar på mina studsar, men det var inte heller några stora fel. Jag hade bra koll på farten; la på 5 knop extra för vinden under inflygningen, bara två steg klaff. Och definitivt inga päronsvängar - tvärtom (motvind på basen). Och bra koll på höjden. Det jag kom på mig själv med var att titta för rakt ner i banan vid landningen; de sista landningarna tittade jag långt bort i banan och det blev förstås bättre.
Sidvinden var faktiskt relativt lättarbetad; jag hade förväntat mig betydligt mer uppehållning resp skevning för att hålla kursen.
Nåja, efter vädret ganska hyfsade landningar.
Tagen på bar gärning när jag låst om hangaren: Plötligt kom min lärare gående och avslöjade att han sett min sista landning. Äsch, avslöjad. Man vill ju gärna göra ett gott intryck... men han höll med, ingen katastroflandning, och som jag resonerade; det är ju bättre att träna och inse att man bemästrar situationen (utan skönhetspoäng) även i lite skitväder, än att bara kunna göra snygga landningar i smörväder. Med tanke på flygsäkerhet.
Målet med lektionen, att bygga erfarenhet och självförtroende, uppfylldes.
På måndag har jag en ledig dag, så då var det egentligen tänkt att börja inflygningen på Katanan, men det blir inget av det. Dels väntar riktigt skitväder - regn och blåst - och dels är Katanan fortfarande groundad p g a trasig cylinder. Så vi kom fram till att vi inväntar jullovet för inflygningen. Då har vi många dagar till förfogande.
Det får bli årets julklapp till mig själv!
Kommentarer
Postat av: Feffe
Kul att höra att du kom iväg !!!
Själv har jag väntat aaallldeles för länge på kombinationen flygbart väder, hål i kalendern, ledigt plan och tillgänglig lärare.
Nästa försök på söndag 9/12.
Då blir det förhoppningsvis träning på sidvindslandning för mig också.
Blåser det för lite får vi väl hitta på något annat.
Trackback