Första turen!
Så har jag äntligen begått premiär som befälhavare på riktigt (jag räknar inte uppflygningen...).
Fint flygväder och kärran bokad sedan länge (sista lediga hålet denna helgen). Denna gången fick jag bara sällskap av stor-junior. Mellan-junior groundade sig själv - kändes på något sätt skönt i och med förra helgens strul. Han får mogna ett tag till.
Nåja. Vi styrde söderut till klubben i god tid i förhoppningen att planet skulle landa i god tid innan fyra, då vår bokning startade. Men icke, prick fyra taxade GustavNiklas in. En snabb koll på planet och uppdatering av bränsleläget och så bar det iväg. Sonen dokumenterade med videokam hela tiden tills vi lämnade trafikvarvet.
Vindarna var i princip obefintliga, sikten utsökt och taket låg på 2000 fot som sämst.
Tornet stängt så det blev till att prata i luften, nja inte helt, för vi fick direkt sällskap av en annan kärra som gick något efter oss norrut på 1500 ft. Här var det högre i tak så jag steg för säkerhets skull upp till 2000 fot, innan vi nådde norrsluttningen på åsen och svängde österut mot hemmet.
Glädjen var stor över att för första gången se sitt eget hus från 300 meters höjd, så vi tog två varv under ivrigt filmande och fotograferande, innan vi insåg att ingen var hemma.
För att undvika framtida negativa vibbar hade jag sonens status under noggrann övervakning, men inte ens de halvbranta svängarna över huset satte några spår i hans medvetande.
Så flög vi bort till mormor och morfars ställe, och där var aktiviteten desto större. Resten av familjen hade tagit sig en cykeltur dit, och nu stod alla och vinkade frenetiskt medan vi tog några ärevarv över deras huvuden.
Så lämnade vi hemtrakterna för vidare färd norrut över Laholm, Veinge och Halmstad enligt sonens önskemål. Då och då hördes glada igenkänningsrop. När vi närmade oss Halmstad sa jag adjö till Sweden Control, som varit min kompis i etern sedan Karup. Halmstad var lika öde som Ängelholm, så när vi sett flygplatsen svängde vi söderut igen. Denna gång följde vi bukten söderöver innan vi kom till Karup och inflygning och landning. Inte den snyggaste landningen jag gjort, men ner kom vi iallafall. Sonen var nöjd med trippen och vill snart upp igen. I efterhand kanske det blev lite väl lång tur; en timme i luften med "mycket" sträckflygning mättade kanske för bra?
Hursomhelst blev det en intressant video att titta på, kanske mellansonen blir sugen trots allt?
Fint flygväder och kärran bokad sedan länge (sista lediga hålet denna helgen). Denna gången fick jag bara sällskap av stor-junior. Mellan-junior groundade sig själv - kändes på något sätt skönt i och med förra helgens strul. Han får mogna ett tag till.
Nåja. Vi styrde söderut till klubben i god tid i förhoppningen att planet skulle landa i god tid innan fyra, då vår bokning startade. Men icke, prick fyra taxade GustavNiklas in. En snabb koll på planet och uppdatering av bränsleläget och så bar det iväg. Sonen dokumenterade med videokam hela tiden tills vi lämnade trafikvarvet.
Vindarna var i princip obefintliga, sikten utsökt och taket låg på 2000 fot som sämst.
Tornet stängt så det blev till att prata i luften, nja inte helt, för vi fick direkt sällskap av en annan kärra som gick något efter oss norrut på 1500 ft. Här var det högre i tak så jag steg för säkerhets skull upp till 2000 fot, innan vi nådde norrsluttningen på åsen och svängde österut mot hemmet.
Glädjen var stor över att för första gången se sitt eget hus från 300 meters höjd, så vi tog två varv under ivrigt filmande och fotograferande, innan vi insåg att ingen var hemma.
För att undvika framtida negativa vibbar hade jag sonens status under noggrann övervakning, men inte ens de halvbranta svängarna över huset satte några spår i hans medvetande.
Så flög vi bort till mormor och morfars ställe, och där var aktiviteten desto större. Resten av familjen hade tagit sig en cykeltur dit, och nu stod alla och vinkade frenetiskt medan vi tog några ärevarv över deras huvuden.
Så lämnade vi hemtrakterna för vidare färd norrut över Laholm, Veinge och Halmstad enligt sonens önskemål. Då och då hördes glada igenkänningsrop. När vi närmade oss Halmstad sa jag adjö till Sweden Control, som varit min kompis i etern sedan Karup. Halmstad var lika öde som Ängelholm, så när vi sett flygplatsen svängde vi söderut igen. Denna gång följde vi bukten söderöver innan vi kom till Karup och inflygning och landning. Inte den snyggaste landningen jag gjort, men ner kom vi iallafall. Sonen var nöjd med trippen och vill snart upp igen. I efterhand kanske det blev lite väl lång tur; en timme i luften med "mycket" sträckflygning mättade kanske för bra?
Hursomhelst blev det en intressant video att titta på, kanske mellansonen blir sugen trots allt?
Kommentarer
Postat av: PC
Skoj!
5 days and counting :)
Postat av: PC
Det är med spänning jag följer väderprognoserna
Trackback