Katana
Ännu en överraskande dag.
Jag och min fd flyglärare hade diskuterat inflygning på Katanan, och kommit överens om att jullovet passade bra med lång ledighet för att lätt få in några pass. Vädret har ju dock varit "sådär" och effektivt stoppat all flygning (förutom på nyårsafton, men då hade lärarna ledig dag).
I måndags smsade jag läraren och undrade hur han såg på möjligheterna att lyckas innan lovet var slut, men han svarade med att jag var inbokad onsdag och torsdag 12.30 och vid behov fredag morgon! Hoppsan, snabba ryck!
Från och med idag har det vanliga vädret åter infunnit sig, så det var med luttrad min man kollade in METARen; bra takhöjd, men för fel vind - 13 knop med relativ bäring på 60 grader ger drygt 11 knop i sidan och Katanan tål bara 15 knop. Bara att skicka ett kontrollsms för att få bekräftat att flygningen ställts in, alltså. Nähä, inget svar. Bäst att ringa. Nä, vi flyger för fullt här, marginalväder men på rätt sida, så kom du bara! Perfekt med lite sidvindsträning! svarade dagens lärare, som var den före detta "vikarien". Detta skolår behövs två flyglärare eftersom det tydligen är hela åtta elever som skolar i år (jämfört med två förra året).
Tjosan, bara att slänga ihop en kappsäck snabbt och lätt och sedan studsa iväg söderut. Medan jag inväntade min tur satt jag och läste igenom manualen för att repetera upp reglagens placering och stallfart, bästa stigfart och inflygningsfart bl a. Under tiden växte vindstyrkan till 15 knop, så det bidde en nätt sidvind på 13 knop. Vojne.
Nåväl, läraren och eleven landade utan större missöde - lovande - så efter debriefing var det min tur. Först gick vi igenom viktiga "tänk på" och egenheter, som t ex proceduren för att kolla oljan och klaffhantering (bara två utfällda klafflägen - start och landning). Korta hållsiffror: 65 knop både i stigning och landning. Bästa glidfart 60 knop. Bränsleförbrukning ca 15 l/tim och tankvolym 77 liter.
Så var det att gå ut och göra daglig tillsyn. Inte mycket att göra; kolla däcken, bromsarna, oljan, skevroder, klaffar, höjdroder och stallvarnaren (sug i hålet!).
Nästa steg: Uppsittning. Lyxigt att kunna sitta in båda två samtidigt, men där slutar väl lyxen. Att vika ihop alla 192 centimetrar kropp i det lilla utrymmet var en nästan klaustrofobisk upplevelse (åtminstone jämfört med en PA28). Ingen ställbar stol på något vis, bara flyttbara pedaler och en halvliggande ställning som gjorde användning av tåbroms ansträngande (ingen risk att komma åt den omedvetet).
Därefter var det dags att förflytta ekipaget till platta väst för tankning, och vips var man förflyttad till första lektionen med alla dess vedermödor att taxa. Katanan har ingen noshjulsstyrning, så det blir att svänga med gas och broms och när farten är tillräckligt hög kan man eventuellt använda sidoroder. Men uj så nybörjare man var. Svårare än man kan tro!
Tankningen var lite ovanlig också, i och med att man inte kunde se ner i tanken. Katanan har sidomonterad påfyllning a la bil, så det blev till att lyssna på ljudet i röret för att avgöra när det började bli fullt...
Så efter ytterligare knixande och motorcheck var det dags att ställa upp. Motskevning och rotationsfart 55 knop. Lite slingrande på marken och på väg upp (antagligen beroende på ovanan med styrpinne), annars bra.
Vi körde ut mot Kullen och gjorde lite grundövningar; normala och branta svängar, stig, sjunk, stall och nödlandning. Prövade även på vingtippning som inte gick något vidare. Ovant att ha både varvtal och propellervinkel att laborera med - båda ska ändras vid stig/sjunk.
Efter väl förrättat värv styrde vi hemåt igen för lite trafikvarvsträning, men väl på finalen insåg vi att det skulle inte bli något med det; ett snöfall täckte hela Bjärehalvön. Taket hade sjunkit till 900 fot, så det fick bli en full stopp. Landningen blev sådär - jo den kändes bra, men det berodde nog på att läraren diskret hjälpte till med styrningen. Men ändå kändes Katanan inte så sidvindskänslig som PA28, fastän man kunde tro motsatsen.
Återigen taxning, lite bättre denna gång, och sedan sista knixet; att knuffa in planet baklänges med ett fritt svängande noshjul: Man fick helt enkelt lyfta planet i nosen samtidigt som man knuffade.
Slutomdöme: Att flyga med spak var inte så stor omställning som jag trodde. Kanske hade min flygsimulatorträning bidragit?
Förutom vid markkörning var det inga större utslag som behövdes, varken med spak eller pedaler, för att få den att göra som man ville.
Sittställningen ovan, och även utsikten. Man hade ingen stor motorkåpa framför sig, utan kunde se mer framåt/nedåt i normalläget lite som en flexibil.
Stor vingyta gör att den måste flygas längre ner för att inte fastna i markeffekt.
Sittbrunnskänslan var mer spartansk sportbilskänsla (bara en sådan sak som fyrpunktsbälte) än PA28s typ Volvo Amazon.
Det var iallafall kul att vidga sin horisont. Med lite träning kommer det säkert att bli en bra kompis.
Nästa pass? Tja, blir det i morgon så lovar jag att käka upp min gamla hatt. Nästan iallafall. Kulingvarning är hur som helst utfärdad för Öresund, och LLF talar om vindstyrkor på 20-25 knop... och så kommer det mer snö och så skulle det hålla på över helgen, så det dröjer nog till nästa gång. Den som äter lever får se!
Jag och min fd flyglärare hade diskuterat inflygning på Katanan, och kommit överens om att jullovet passade bra med lång ledighet för att lätt få in några pass. Vädret har ju dock varit "sådär" och effektivt stoppat all flygning (förutom på nyårsafton, men då hade lärarna ledig dag).
I måndags smsade jag läraren och undrade hur han såg på möjligheterna att lyckas innan lovet var slut, men han svarade med att jag var inbokad onsdag och torsdag 12.30 och vid behov fredag morgon! Hoppsan, snabba ryck!
Från och med idag har det vanliga vädret åter infunnit sig, så det var med luttrad min man kollade in METARen; bra takhöjd, men för fel vind - 13 knop med relativ bäring på 60 grader ger drygt 11 knop i sidan och Katanan tål bara 15 knop. Bara att skicka ett kontrollsms för att få bekräftat att flygningen ställts in, alltså. Nähä, inget svar. Bäst att ringa. Nä, vi flyger för fullt här, marginalväder men på rätt sida, så kom du bara! Perfekt med lite sidvindsträning! svarade dagens lärare, som var den före detta "vikarien". Detta skolår behövs två flyglärare eftersom det tydligen är hela åtta elever som skolar i år (jämfört med två förra året).
Tjosan, bara att slänga ihop en kappsäck snabbt och lätt och sedan studsa iväg söderut. Medan jag inväntade min tur satt jag och läste igenom manualen för att repetera upp reglagens placering och stallfart, bästa stigfart och inflygningsfart bl a. Under tiden växte vindstyrkan till 15 knop, så det bidde en nätt sidvind på 13 knop. Vojne.
Nåväl, läraren och eleven landade utan större missöde - lovande - så efter debriefing var det min tur. Först gick vi igenom viktiga "tänk på" och egenheter, som t ex proceduren för att kolla oljan och klaffhantering (bara två utfällda klafflägen - start och landning). Korta hållsiffror: 65 knop både i stigning och landning. Bästa glidfart 60 knop. Bränsleförbrukning ca 15 l/tim och tankvolym 77 liter.
Så var det att gå ut och göra daglig tillsyn. Inte mycket att göra; kolla däcken, bromsarna, oljan, skevroder, klaffar, höjdroder och stallvarnaren (sug i hålet!).
Nästa steg: Uppsittning. Lyxigt att kunna sitta in båda två samtidigt, men där slutar väl lyxen. Att vika ihop alla 192 centimetrar kropp i det lilla utrymmet var en nästan klaustrofobisk upplevelse (åtminstone jämfört med en PA28). Ingen ställbar stol på något vis, bara flyttbara pedaler och en halvliggande ställning som gjorde användning av tåbroms ansträngande (ingen risk att komma åt den omedvetet).
Därefter var det dags att förflytta ekipaget till platta väst för tankning, och vips var man förflyttad till första lektionen med alla dess vedermödor att taxa. Katanan har ingen noshjulsstyrning, så det blir att svänga med gas och broms och när farten är tillräckligt hög kan man eventuellt använda sidoroder. Men uj så nybörjare man var. Svårare än man kan tro!
Tankningen var lite ovanlig också, i och med att man inte kunde se ner i tanken. Katanan har sidomonterad påfyllning a la bil, så det blev till att lyssna på ljudet i röret för att avgöra när det började bli fullt...
Så efter ytterligare knixande och motorcheck var det dags att ställa upp. Motskevning och rotationsfart 55 knop. Lite slingrande på marken och på väg upp (antagligen beroende på ovanan med styrpinne), annars bra.
Vi körde ut mot Kullen och gjorde lite grundövningar; normala och branta svängar, stig, sjunk, stall och nödlandning. Prövade även på vingtippning som inte gick något vidare. Ovant att ha både varvtal och propellervinkel att laborera med - båda ska ändras vid stig/sjunk.
Efter väl förrättat värv styrde vi hemåt igen för lite trafikvarvsträning, men väl på finalen insåg vi att det skulle inte bli något med det; ett snöfall täckte hela Bjärehalvön. Taket hade sjunkit till 900 fot, så det fick bli en full stopp. Landningen blev sådär - jo den kändes bra, men det berodde nog på att läraren diskret hjälpte till med styrningen. Men ändå kändes Katanan inte så sidvindskänslig som PA28, fastän man kunde tro motsatsen.
Återigen taxning, lite bättre denna gång, och sedan sista knixet; att knuffa in planet baklänges med ett fritt svängande noshjul: Man fick helt enkelt lyfta planet i nosen samtidigt som man knuffade.
Slutomdöme: Att flyga med spak var inte så stor omställning som jag trodde. Kanske hade min flygsimulatorträning bidragit?
Förutom vid markkörning var det inga större utslag som behövdes, varken med spak eller pedaler, för att få den att göra som man ville.
Sittställningen ovan, och även utsikten. Man hade ingen stor motorkåpa framför sig, utan kunde se mer framåt/nedåt i normalläget lite som en flexibil.
Stor vingyta gör att den måste flygas längre ner för att inte fastna i markeffekt.
Sittbrunnskänslan var mer spartansk sportbilskänsla (bara en sådan sak som fyrpunktsbälte) än PA28s typ Volvo Amazon.
Det var iallafall kul att vidga sin horisont. Med lite träning kommer det säkert att bli en bra kompis.
Nästa pass? Tja, blir det i morgon så lovar jag att käka upp min gamla hatt. Nästan iallafall. Kulingvarning är hur som helst utfärdad för Öresund, och LLF talar om vindstyrkor på 20-25 knop... och så kommer det mer snö och så skulle det hålla på över helgen, så det dröjer nog till nästa gång. Den som äter lever får se!
Kommentarer
Trackback