NQ IV

Sådärja, ytterligare ett pass avklarat. Denna gång åter ett oglamouröst studspass; nio blandade studsar EK.

Med tanke på det fina vädret i södra Sverige idag/kväll hade jag förhoppningen att det skulle bli tvåtimmars DK-naven, så jag hade faktiskt gjort driftsfärdplan och lämnat in färdplanering. Men se det blev att utnyttja den tillåtna skolningstiden för studsar istället. Nåja, den som väntar på nåt gott...

Jag kom till klubben samtidigt som KGN blev inlotsad på plattan efter ett pass, så jag hann precis inom dörren och kolla vädret innan läraren kom med instruktion och tankningskort.
Gör tre motorlandningar, därefter fem bedömningar och sluta med en motorlandning. Tanka planet före eller efter.

Jaha, lika bra att ha det tradiga gjort, så jag taxade till platta väst för tankning. På plats kollade jag klockan; var det kanske bättre att vänta med att tanka till efteråt med tanke på tiden? Nej, efter ett snabbt överslag kom jag fram till att jag skulle hinna med hela passet innan klockan åtta, då studstillståndet upphör.

Det var en ny erfarenhet att tanka på natten. Lite försiktighet var på sin plats, kändes det som. Man vill ju inte spruta bränsle över hela vingen - det är ett himla flöde i munstycket jämfört med bilmackarna - så jag lyste ner i hålet med jämna mellanrum för att kolla nivån.

Ut till väntplatsen bana 14. Där blev det att hålla ett bra tag; SAS på ingående. Men så småningom bar det iväg.
Motorlandningarna visade inte på några problem; bra koll på farten och sättningarna bra.
Så över till bedömningslandningarna. Första varvet fick jag dra ut utflygningen för att ge SAS svängrum, men annars var det kolugnt. Hann njuta av utsikten över Ängelholm några gånger också. Annars mycket rutin.
Jag ville få till landningar på sättningspunkten, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Både plus- och minuslandningar blev det.

Mitt under passet dök det upp en gäst i CTR som skulle göra en fullstopp för förarbyte. Han trängde sig in i varvet, vilket innebar att jag på sista bedömningen fick göra ett antal 360 för att han skulle hinna in till plattan. Lärdom: PA28 taxar väldigt långsamt, speciellt då man själv väntar på att få landa. Den sista 360 slutade precis vid utgångsläget, så det blev att direkt dra gasen och göra förberedelserna. Jag kom lite i otakt, men jag har mig själv att skylla. Förra passet påpekade läraren just det, att det var bra att göra eventuella fördröjningar i början på medvinden, så att man i lugn och ro kunde närma sig utgångsläget. Men nu fick jag erfarenhet hur det kändes att stressa in.
Och som lök på laxen deklarerade flygledaren klart landa. Men jag hade inte bett att få landa! Jag hade en landning kvar, så jag bad att få göra en till. Det kändes som att klockan var mycket och att det var därför han ville ha ner mig, men jag fick ett varv till för att slutföra lärarens order.
Nu började tröttheten komma smygande, för det blev dagens sämsta sättning. Jag hann inte lyfta blicken från asfalten till banändljusen, förrän sättningen kom. Typisk oskärpa. Men så hade det varit ett ganska långt pass också...

Jaha, nu är det bara navigering kvar. Vi får se, kanske det blir att vi blir två på DK-naven, vilket skulle innebära att det blir en dubbelt så lång runda. Då skulle vi hinna ända upp till Landvetter. Men det ställer ju också krav på vädret över ett större område. Annars får det bli normala DK runt Sydsverige.

Vi får se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback