lindbergh

Visst är det konstigt; man blir så himla överraskad när det blir en dag med nådiga vindar och tillräckligt hög molnbas!
Man har blivit luttrad, så är det...

Men idag inföll precis en sådan dag! Så det blev andra inflygningstillfället på Katanan: Trafikvarvet med vanlig landning och bedömningsdito.
Vi började med en teoretisk genomgång om förfarandet följt daglig tillsyn innan uppsittning.
Taxningen gick lite bättre idag, men fortfarande inget att skryta med, så att säga.
Tornet hade stängt, så vi var ute på egen hand, och det blev att prata rakt ut i luften. Ovant att rabbla SigurdErikFilipViktorTore; tungan vill fortfarande säga KalleGustavNiklas.

Ok, lätt sidvind, så det var inga problem.
Enligt handboken ska lättning ske vid 50 knop (60 med PA28), och så snart man har koll på läget ska propellervarvtalet minskas till grönt område. Därefter stig med farten 65 knop. Vid 500 ft fälls klaffen in och pumpen av.
När man nått rätt höjd minskar man motorvarvtalet så att ingastrycket blir 20" Hg.

Fart 80 knop på medvinden. Åtgärderna på slutet av medvinden inskränker sig till att sätta på pumpen och förvärmningen (klaffen väntar man med pga det stora motståndet, och eftersom det bara finns en tank behöver man inte krångla med något byte. Inget blandningsreglage att ställa in heller).

Innan man svänger in på basen minskas varvet något och nosen sänks, som vanligt. Väl på basen tar man ut första klaffsteget (startklaff), efter man kollat att farten understiger 80 knop. Fart under inflygning 65 knop.
Inkommen på basen stängs förvärmningen av och propellervarvet ökas till max (som säkerhetsåtgärd om man skulle behöva dra på).
Eftersom landningsklaffen bromsar så mycket bör man vänta innan man tar ut den; kort final blir normalt bra.

Vid bedömningslandning är farten 60 knop (fart för bästa glidtal), annars som vanligt.

Först blev det sex motorlandningar  - ingen förvisning av läraren utan bara pang på direkt med bara muntlig hjälp. Lite klurigt med sättningen, man luras lätt av perspektivet och den lägre motorkåpan jämfört med PA28 så man tror man ligger lägre än man gör, så det gäller att flyga hela vägen ner.
Speciellt gällde detta när vi kom in på bedömningslandningarna. Det kändes som vi störtade rakt ner på banan, så första gången höll jag upp nosen för mycket på slutet och kom under 60 knop så jag gjorde omdrag. Läraren sa dock att jag hade kommit in perfekt och skulle ha fortsatt med låg nos så hade det blivit perfekt.
Andra försöket gick bättre, jag tog mod till mig och siktade "rakt ner i asfalten" - vadå Lisebergskänsla?! - och se, det gick mycket bättre.
Men lektionen var slut så det blev full stopp och tillbaka till klubben.

Sammanfattningsvis gick det efter omständigheterna bra. Läraren behövde inte göra några ingripanden, utan bara påminna om handgreppen då och då, och de lär man sig med rutinen.

Nästa pass, som förhoppningsvis blir det sista, kommer att avhandla fler bedömningslandningar. När det blir? We´ll see...