Inskolning
Igår var det dags för inskolning igen, dvs mellansonen skulle få flygträning ffg med pappa. Tidigare har han motsträvigt flugit "stort" plan, dvs Fokker 50 och DH Dash 8, men motsatt sig flygning med mindre, typ PA28.
Men igår insisterade jag på att han skulle följa med till klubben och åtminstone åka med en runda på marken och sedan om han ville, ta en sväng i luften också.
Så det fick bli Katanan som fick den äran (fint flygväder igår gjorde såklart att PA28 var upptagen). Kollade upp väder och vind, perfekt vind för nybörjare: 6 knop i princip rätt i banan.
Ringde tornet och förvarnade om aktiviteten, sedan satt vi oss till rätta och startade upp. Begärde taxi till platta väst, en lagom sträcka på några hundra meter. Innan vi kommit fram sa sonen: Nu vill jag flyga!
Hoppsan, det här gick lättare än väntat! Kanske träningen med sommarrodel i förra veckan gjort underverk med modigheten?
Så jag svängde in på platta väst och bad om klarering för att komma upp i varvet. Fritt fram.
-Ska vi flyga nu?
-Nej, först måste vi taxa fram till väntplatsen. Detta är bara taxibanan.
Väl framme vid väntplatsen:
-Ska vi flyga nu?
-Nej, nu ska vi göra motorkontroll och lite annat så att vi är säkra på att planet fungerar bra.
Efter motorcheck fick vi klart att ställa upp och starta bana 14.
-Nu ska vi flyga! Är du redo?
-Jadå.
Och jag startade mitt försiktigaste och planet lyfte snällt (Katana VILL flyga, behöver inte "krusas" upp som PA28) och gjorde en lagom stigning upp i varvet.
-Kul!!! sa sonen.
Väl uppe i varvet svängde jag in på medvinden, dags att landa.
-Va, ska vi inte flyga mer??? Tråkigt!
-Nejdu, det sparar vi till nästa gång. (Pedagogisk tanke att han ska ha något att längta efter.)
Så jag gjorde en överdrivet försiktig inflygning med svaga bankningar och en tjusig sättning. Väldigt kort stoppsträcka, så jag fick ffg taxa bana Alfa till Charlie! Hyfsat STOL...
Därmed blev det en låååååång taxning på Charlie för att komma till klubben. Ska nog landa längre in på banan nästa gång. Å andra sidan blir det kanske sämre med precisionsträningen då?
Nåväl. En lyckad premiär och inskolning. Idag frågade sonen om vi inte kunde flyga idag igen...
Men igår insisterade jag på att han skulle följa med till klubben och åtminstone åka med en runda på marken och sedan om han ville, ta en sväng i luften också.
Så det fick bli Katanan som fick den äran (fint flygväder igår gjorde såklart att PA28 var upptagen). Kollade upp väder och vind, perfekt vind för nybörjare: 6 knop i princip rätt i banan.
Ringde tornet och förvarnade om aktiviteten, sedan satt vi oss till rätta och startade upp. Begärde taxi till platta väst, en lagom sträcka på några hundra meter. Innan vi kommit fram sa sonen: Nu vill jag flyga!
Hoppsan, det här gick lättare än väntat! Kanske träningen med sommarrodel i förra veckan gjort underverk med modigheten?
Så jag svängde in på platta väst och bad om klarering för att komma upp i varvet. Fritt fram.
-Ska vi flyga nu?
-Nej, först måste vi taxa fram till väntplatsen. Detta är bara taxibanan.
Väl framme vid väntplatsen:
-Ska vi flyga nu?
-Nej, nu ska vi göra motorkontroll och lite annat så att vi är säkra på att planet fungerar bra.
Efter motorcheck fick vi klart att ställa upp och starta bana 14.
-Nu ska vi flyga! Är du redo?
-Jadå.
Och jag startade mitt försiktigaste och planet lyfte snällt (Katana VILL flyga, behöver inte "krusas" upp som PA28) och gjorde en lagom stigning upp i varvet.
-Kul!!! sa sonen.
Väl uppe i varvet svängde jag in på medvinden, dags att landa.
-Va, ska vi inte flyga mer??? Tråkigt!
-Nejdu, det sparar vi till nästa gång. (Pedagogisk tanke att han ska ha något att längta efter.)
Så jag gjorde en överdrivet försiktig inflygning med svaga bankningar och en tjusig sättning. Väldigt kort stoppsträcka, så jag fick ffg taxa bana Alfa till Charlie! Hyfsat STOL...
Därmed blev det en låååååång taxning på Charlie för att komma till klubben. Ska nog landa längre in på banan nästa gång. Å andra sidan blir det kanske sämre med precisionsträningen då?
Nåväl. En lyckad premiär och inskolning. Idag frågade sonen om vi inte kunde flyga idag igen...
Ovanligt
Gårdagens träningsflygning blev inställd. Orsak: För fint väder! Ska man träna sidvindslandningar ska det blåsa hyfsat och från fel håll. Då lämpar sig inte 5 knop rätt i banan, vilket utlovades tidigare på dagen.
Fast vid tidpunkten för den inställda lektionen låg ett häftigt åskoväder över nejden. Bara att inse - det skulle inte tränas i går kväll!
Ny tid meddelas senare.
Fast vid tidpunkten för den inställda lektionen låg ett häftigt åskoväder över nejden. Bara att inse - det skulle inte tränas i går kväll!
Ny tid meddelas senare.
Checkride!
Dags för en (frivillig) runda med flygläraren. Vissa saker gör man inte så ofta, t ex övar nödlandning och flygning i lågfart. Därför kände jag det var dags för en liten uppfräschning av kunskaperna i udda (flyg)aktiviteter, så jag bokade tid med flygläraren för lite air-work.
Det var "bra" förhållanden idag, FEW025 BKN050 och en 70 graders sidvind på ca 12 knop. Fint, då blev det sidvindsträning också! Jag har ju annars lagt min nivå på en lägre sidvind än så; vill gärna ha en bit under 10 knop i sidan för att flyga. Men då blir man å andra sidan inte så sidvan. Lite dumt. Så det skulle bli bra att få träna sidvind under överinseende.
Vi började med en genomgång om dagens flygning, där vi diskuterade oss fram till vad som skulle avhandlas. Ut till område Kullen och upp på "säker" höjd. Först lite normala svängar för att komma in i flygningen, sedan lågfart, vingtippning, stall, vikning, plané, branta svängar, "nödlandning" för att sedan vända tillbaka för lite sidvindsstudsar som avslut.
Vi repeterade landningsteknik i sidvind, både uppehållningsmetoden och motskevningsmetoden, och det kändes som motskevning skulle vara lättast att använda.
Uppsittning, och för att riktigt träna körde jag på engelska med tornet.
Väl på plats hade jag samma känsla som att gå till tandläkaren; lite orolig för brister som skulle kunna avslöjas, men samtidigt lättad att få kolla upp så att allt står rätt till.
Flygningen gick bra. Eftersom jag normalt flyger med högt till molntak fick jag bra träning på att kryssa mellan de låga molnen innan vi kom upp i mellanrummet mellan lagren på 4500 fot. Lite krux med höjdhållningen i sväng; horisonten var väl kamoflerad bakom mängder av moln. Lågfart = segt i rodren. Sedan vingtippning i motvind och lågfart. Det var knepigt, tog lång tid innan jag fick hyfsad ordning på synkroniseringen. Stall och vikning inga problem. Sedan plané till lägre höjd för att se horisont och genomföra branta svängar på ett godkänt sätt.
Efter det repeterade vi teoretiskt vad att tänka på vid nödlandning; koll på vindriktning och prioriteringsordning. Så drog läraren av gasen och jag fick gå igenom proceduren praktiskt. Vi låg på 2500 fot, så det var gott om tid att hitta fält. Ute på Kullahalvön finns det dessutom nästan bara åker - annat än i Småland...
På finalen låg jag fortfarande lite högt så jag fick order att vingglida för att äta höjd effektivt. Avbröt i god tid och steg upp till 1500 ft för att flyga hem igen.
In på finalen gjorde jag iordning hjärnan för motskevningslandning; skevade och kompensationssvängde. Men uj vad det kändes fel. Det bar emot att luta planet så mycket - hjärnan skrek räta upp för sjutton annars tippar du. Händerna lydde inte. Ok, vi kom ner men det var ingen bra landning, så upp igen för ett nytt försök. Inte heller denna gång ville hjärnan vara med, det kändes fel helt enkelt.
Vi hann med en sista landning innan lektionen var slut, och då bestämde läraren att vi skulle pröva uppehållningsmetoden istället. Och se, det gick mycket bättre. Lite avigt att ha nosen pekandes snett, men det var tydligen lättare för hjärnan att smälta, för landningen gick betydligt bättre denna gång.
Men det kändes inte tillräckligt lugnt för mig, så jag bokade in ytterligare ett träningspass enkom med sidvindslandningar för att få en rejäl träning och säkerhet. Som sagt, det är problemet med att bara flyga i fint väder; när det väl är lite tuffare förhållanden är man ganska kokt.
Väl tillbaka på klubben frågade läraren när det var dags att göra flyglärartimmen. Tja, jag flög upp den 14 oktober för två år sedan, så det borde väl vara dags i höst någon gång, sa jag.
Men du har ju redan flugit dina föreskrivna 12 timmar på de senaste 12 månaderna, så då kan vi sätta upp denna runda som flyglärartimme, sa han. Och så fick det bli; härmed är certet förlängt ytterligare 2 år. En positiv överraskning. Jag hade för mig att det var motsvarande regler för medicalen, att den skulle göras inom en bestämd (kortare) tid innan tiden gick ut (45 dagar för medical), men så var det alltså inte. Gott!
Då får vi se om det blir finslipning av sidvind på onsdag. Bara inte vinden mojnar. Känns konstigt att tänka så - annars brukar man tänka tvärtom. Nåja.
Tess dess!
Det var "bra" förhållanden idag, FEW025 BKN050 och en 70 graders sidvind på ca 12 knop. Fint, då blev det sidvindsträning också! Jag har ju annars lagt min nivå på en lägre sidvind än så; vill gärna ha en bit under 10 knop i sidan för att flyga. Men då blir man å andra sidan inte så sidvan. Lite dumt. Så det skulle bli bra att få träna sidvind under överinseende.
Vi började med en genomgång om dagens flygning, där vi diskuterade oss fram till vad som skulle avhandlas. Ut till område Kullen och upp på "säker" höjd. Först lite normala svängar för att komma in i flygningen, sedan lågfart, vingtippning, stall, vikning, plané, branta svängar, "nödlandning" för att sedan vända tillbaka för lite sidvindsstudsar som avslut.
Vi repeterade landningsteknik i sidvind, både uppehållningsmetoden och motskevningsmetoden, och det kändes som motskevning skulle vara lättast att använda.
Uppsittning, och för att riktigt träna körde jag på engelska med tornet.
Väl på plats hade jag samma känsla som att gå till tandläkaren; lite orolig för brister som skulle kunna avslöjas, men samtidigt lättad att få kolla upp så att allt står rätt till.
Flygningen gick bra. Eftersom jag normalt flyger med högt till molntak fick jag bra träning på att kryssa mellan de låga molnen innan vi kom upp i mellanrummet mellan lagren på 4500 fot. Lite krux med höjdhållningen i sväng; horisonten var väl kamoflerad bakom mängder av moln. Lågfart = segt i rodren. Sedan vingtippning i motvind och lågfart. Det var knepigt, tog lång tid innan jag fick hyfsad ordning på synkroniseringen. Stall och vikning inga problem. Sedan plané till lägre höjd för att se horisont och genomföra branta svängar på ett godkänt sätt.
Efter det repeterade vi teoretiskt vad att tänka på vid nödlandning; koll på vindriktning och prioriteringsordning. Så drog läraren av gasen och jag fick gå igenom proceduren praktiskt. Vi låg på 2500 fot, så det var gott om tid att hitta fält. Ute på Kullahalvön finns det dessutom nästan bara åker - annat än i Småland...
På finalen låg jag fortfarande lite högt så jag fick order att vingglida för att äta höjd effektivt. Avbröt i god tid och steg upp till 1500 ft för att flyga hem igen.
In på finalen gjorde jag iordning hjärnan för motskevningslandning; skevade och kompensationssvängde. Men uj vad det kändes fel. Det bar emot att luta planet så mycket - hjärnan skrek räta upp för sjutton annars tippar du. Händerna lydde inte. Ok, vi kom ner men det var ingen bra landning, så upp igen för ett nytt försök. Inte heller denna gång ville hjärnan vara med, det kändes fel helt enkelt.
Vi hann med en sista landning innan lektionen var slut, och då bestämde läraren att vi skulle pröva uppehållningsmetoden istället. Och se, det gick mycket bättre. Lite avigt att ha nosen pekandes snett, men det var tydligen lättare för hjärnan att smälta, för landningen gick betydligt bättre denna gång.
Men det kändes inte tillräckligt lugnt för mig, så jag bokade in ytterligare ett träningspass enkom med sidvindslandningar för att få en rejäl träning och säkerhet. Som sagt, det är problemet med att bara flyga i fint väder; när det väl är lite tuffare förhållanden är man ganska kokt.
Väl tillbaka på klubben frågade läraren när det var dags att göra flyglärartimmen. Tja, jag flög upp den 14 oktober för två år sedan, så det borde väl vara dags i höst någon gång, sa jag.
Men du har ju redan flugit dina föreskrivna 12 timmar på de senaste 12 månaderna, så då kan vi sätta upp denna runda som flyglärartimme, sa han. Och så fick det bli; härmed är certet förlängt ytterligare 2 år. En positiv överraskning. Jag hade för mig att det var motsvarande regler för medicalen, att den skulle göras inom en bestämd (kortare) tid innan tiden gick ut (45 dagar för medical), men så var det alltså inte. Gott!
Då får vi se om det blir finslipning av sidvind på onsdag. Bara inte vinden mojnar. Känns konstigt att tänka så - annars brukar man tänka tvärtom. Nåja.
Tess dess!
Sommartider
Jodå, bloggen lever, fan trot!
Det har väl bara inte hänt så mycket i flygväg sedan sist. Men så var det detta med ketchupeffekten, för i helgen har det varit desto mer flyga. I söndags var det dags att ta med årets avgångstekniker på en flygtur över nejden, därför kändes det lämpligt med en liten brush-up dagen innan.
Jag tog mig alltså en runda med GustavNiklas ut över Kullahalvön på grundträning; flygning i lågfart och branta svängar (nej, inte samtidigt...), allt på säker höjd. Tanken var att jag skulle kört lite studsar, men klockan hann bli mer än fem, så det fick avbokas för grannsämjans skull.
En liten lärdom om tankar: När jag kollade flygdagboken om tankstatusen, var det flugit en timme efter senaste tankningen som renderade i 86 l ombord. En timme á 35 liter skulle ge 50 liter kvar - ok för en halvtimmes flygning. Fast hur 17 kunde man vara så bergsäker att det fanns exakt 86 liter ombord efter tankning? Kan det varit felskrivet; 86 liter tankat kanske? Jag tog stickan och gjorde en manuell mätning med okulär bedömning, och kom fram till att det för tillfället fanns över 100 liter i tankarna. Alltså torde det vara skrivet i fel kolumn. Skickade en hint via mail till tankaren...
Nåja, uppe i luften kändes det att det var länge sedan man gjorde lågfart och branta svängar. Katten vad ringrostigt. Gick väl hyfsat men inte mer. Så jag bestämde mig för att boka ett uppfräschningspass med min gamle lärare för att gå igenom sådant som inte ingår i "standardflygning".
Söndagen då, efter rundtursflyningen skulle det bli lite tid över, så jag tog med en kompis på en längre runda efteråt.
Vi flög ut över Västersjön, via Markaryd längs E4 upp till Feringe (ESMG) för en studs. Var det tänkt. Men det blev en rejäl pluslandning, så för säkerhets skull gjorde jag full stopp istället och taxade tillbaka för en start från banänden.
Upp igen och sedan ut över Bolmsö för en sväng över barndomshemmet innan vi på paxens begäran tog en titt på Byholma flygfält och det nu decimerade virkesupplaget efter Gudrun. Vidare ner över det ospännande skogsområdet söder om 25:an till Knäred och Våxtorp innan vi avrundade med en fotorunda över våra respektive hus.
Summa summarum en liten bagatell på 80 minuter i högsommarvärme. Den värsta flygabstinensen var kurerad.
Foton från rundan? Tjä, inget superväder för foto. Mycket disigt. T ex när vi låg över Markaryd på 3000 ft kunde vi inte se Laholmsbukten 5 mil bort pga dis. Jag minns under min EK-nav då jag låg mitt över Kronoberg på 8500 ft och kunde se såväl Laholmsbukten som Kalmarsund... ahhh.
Blue skies!
Det har väl bara inte hänt så mycket i flygväg sedan sist. Men så var det detta med ketchupeffekten, för i helgen har det varit desto mer flyga. I söndags var det dags att ta med årets avgångstekniker på en flygtur över nejden, därför kändes det lämpligt med en liten brush-up dagen innan.
Jag tog mig alltså en runda med GustavNiklas ut över Kullahalvön på grundträning; flygning i lågfart och branta svängar (nej, inte samtidigt...), allt på säker höjd. Tanken var att jag skulle kört lite studsar, men klockan hann bli mer än fem, så det fick avbokas för grannsämjans skull.
En liten lärdom om tankar: När jag kollade flygdagboken om tankstatusen, var det flugit en timme efter senaste tankningen som renderade i 86 l ombord. En timme á 35 liter skulle ge 50 liter kvar - ok för en halvtimmes flygning. Fast hur 17 kunde man vara så bergsäker att det fanns exakt 86 liter ombord efter tankning? Kan det varit felskrivet; 86 liter tankat kanske? Jag tog stickan och gjorde en manuell mätning med okulär bedömning, och kom fram till att det för tillfället fanns över 100 liter i tankarna. Alltså torde det vara skrivet i fel kolumn. Skickade en hint via mail till tankaren...
Nåja, uppe i luften kändes det att det var länge sedan man gjorde lågfart och branta svängar. Katten vad ringrostigt. Gick väl hyfsat men inte mer. Så jag bestämde mig för att boka ett uppfräschningspass med min gamle lärare för att gå igenom sådant som inte ingår i "standardflygning".
Söndagen då, efter rundtursflyningen skulle det bli lite tid över, så jag tog med en kompis på en längre runda efteråt.
Vi flög ut över Västersjön, via Markaryd längs E4 upp till Feringe (ESMG) för en studs. Var det tänkt. Men det blev en rejäl pluslandning, så för säkerhets skull gjorde jag full stopp istället och taxade tillbaka för en start från banänden.
Upp igen och sedan ut över Bolmsö för en sväng över barndomshemmet innan vi på paxens begäran tog en titt på Byholma flygfält och det nu decimerade virkesupplaget efter Gudrun. Vidare ner över det ospännande skogsområdet söder om 25:an till Knäred och Våxtorp innan vi avrundade med en fotorunda över våra respektive hus.
Summa summarum en liten bagatell på 80 minuter i högsommarvärme. Den värsta flygabstinensen var kurerad.
Foton från rundan? Tjä, inget superväder för foto. Mycket disigt. T ex när vi låg över Markaryd på 3000 ft kunde vi inte se Laholmsbukten 5 mil bort pga dis. Jag minns under min EK-nav då jag låg mitt över Kronoberg på 8500 ft och kunde se såväl Laholmsbukten som Kalmarsund... ahhh.
Blue skies!