Final

Efter en inte helt ospännande annandag påsk gavs det strålande utsikter för en stund i ensamhet i Katanan.

(När man slog upp sina ljusblå i måndags morse såg man något man knappt sett på hela vintern; en dryg decimeter nysnö och fullt snöfall - dagen innan hade frugan hittat en samling utslagna vitsippor... så för en gångs skull var det svårt att hålla barnen inne. Mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen var de ute med bara korta avbrott för fika och middag och kraftsamling. Både snöfästningar och snögubbar hanns med. Dagen avslutades i Laholms enda belysta pulkabacke med korvgrillning och pulkarace, ackompanjerat av snöfall och åska.)

I går morse var det dock åter Österrikevarning i sydhalland; tjockt med gnistrande snö i solskenet. Efter att ha konsulterat TAF och METAR som i och för sig talade om -SHSN och SHRASN -byar som ofta går att köra runt om- tog jag beslutet att sticka söderut och träna bedömningslandningar.

Upp i Katanan och så ner igen. Lagom tills jag satte ner hjulen igen kom en rejäl körare från höger så jag tog det säkra före det osäkra och drog på. Nästa varv var jag mer på hugget och fick ner planet med en duns. Båda två var pluslandningar, så jag insåg att det var bäst att dra ut finalen mer.
Tredje gången gick det bättre och till slut fick jag till det bra. Problemet med Katanan är att den är för flygvillig: Den stora vingarean kombinerat med den lätta vikten gör att den vill stanna i luften så länge som möjligt - rider på markeffekten betydligt bättre än PA28 som nästan känns som en gråsten i jämförelse.

Till slut fick jag in seendet, tricket är att innan sättningen vrålstirra på en punkt långt bortom i banändans förlängning samtidigt som man har det perifera seendet som koll på höjden.
En timme i luften kändes bra, även plånboken tackade: Kombinationen bränslesnål Katana och mycket tomgång gav mycket flygning för liten kostnad.
Vilket härligt påsklov!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback