lindbergh

Äntligen blev det ett hål i jul/nyårsstöket så att jag kunde ta mig en avkopplande flygtur.

Eftersom det bara varit småturer på sistone ville jag göra något mer "rejält", så det fick bli en tur till Sturup, eller Malmö Airport som det heter nuförtiden. Vädret var långt ifrån drömmen i morse, regn med snö och stratus. Låg molnbas, men TAFfen och SMHI lovade sol fram på dagen, så jag planerade optimistiskt.
Vindarna också gynnsamma, blåsigt men hyfsat rätt i banan - både i Ängelholm och Sturup.

Så jag slängde ihop en färdplan och kollade upp alla möjliga och omöjliga frekvenser, och skrev även ut VAC för Sturup från IAP. Om man skulle råka bli kommenderad till väntläge. Den läxan har man lärt sig. Rutten fick bli över Ljungbyhed på vägen ner, och sedan längs kusten på hemvägen.

Eftersom Katanan var upptagen med skolning hela dagen fick det bli GustavNiklas som fick den äran. Lite dyrare, lite bättre.
Väl på plats på klubben kollade jag planets papper och räknade på en driftis för att kolla bränslemängd. Skulle klara sig utan att fylla på. Dags för daglig tillsyn. Allt var bra, förutom babords navljus. Plötsligt fick jag hjärnsläpp. Hur var det? Får man flyga utan navljus på dagen? Kollade upp BCL-T, där det bara stod om flygning i mörker, inget om dager. Alltså ok. Konsulterade för säkerhets skull flygläraren som råkade passera, och han bekräftade min tanke.
Han skulle se till att ljuset byttes efter min tur.

Nu i mellandagarna är det inte något trafikflyg mitt på dan, så då har tornet stängt, vilket innebär att jag fick klara mig själv i etern och försöka konsultera insatsledaren för att få reda på läget.

En sista koll på vädret. Hmm. Molnen hade inte lyft riktigt på Sturup ännu, men skulle ha gjort det tills jag kom dit. Däremot var det lite si och så i Ljungbyhed. Nåja, i Ängelholm med omnejd var det iallafall CAVOK, så jag satt upp och drog iväg.

Lite ovant att bara prata rätt ut i etern och inte behöva klarering till allt... Transponder 7000 och ut från trafikvarvet. Ropade upp Sweden Control direkt, aktiverade färdplanen och fick ny kod. Steg upp till 2000 fot enligt färdplanen, och såg att molnen bildade väggar längs en korridor till Ljungbyhed, så jag begärde 3000 fot istället. Hmmm. Fortfarande inte över molnen, men rakt ner var det fin sikt. Upptäckte här att jag hade glömt kamerans minneskort hemma... annoying.
Kollade upp vädret på Sturup via flygledaren, och där var molnbasen tillräckligt hög för inflygning/landning.

Enligt färdplanen skulle jag svänga söderut över Ljungbyhed, men med molnsituationen valde jag att fortsätta rakt fram, där jag skymtade Ringsjön.
Fick påringning av flygledaren, som meddelade att nu hade molnen lyft officiellt, så jag skulle alltså kunna flyga on-top ett tag. Skulle nog behövas sådär 4-5000 fot. Kanske inte populärt rakt under inflygningen till Sturup. Att gå mellan Söderåsen och moln såg lite väl risky ut.

Väl framme vid Ringsjön var jag tvungen att passera moln, och då valde jag att gå under dem. 1500 fot var lugnt och det kunde jag sedan behålla hela vägen till Sturup.

Som nybliven intresserad av gammalt militärt tog jag mig inom synhåll för det nedlagda Sjöbofältet. Hyfsat stor anläggning typ Byholma...
Därefter var det dags att ta sig in i CTR via Slimminge. Och som om jag varit synsk fick jag besked: Gå mot väntläge Ost. Jajamän - ska ske. Inga problem att hitta dit tack vare VAC.

Och där fick jag ligga och snurra ett bra tag - nästan tio minuter vill jag minnas. Ett landande och ett startande trafikflyg skulle före mig. Lagom kul att se pengarna flyga iväg... funderade kort på att dra hem utan att landa, men hade jag nu flugit så långt så var det väl ändå katten. Till slut var det iallafall min tur. Gjorde en snygg inflygning, landning ok men lite hög rotation, och sedan dra på och iväg igen.

Ut via Torup efter att ha haft Malmö och Turning Torso mitt i blickfånget. Begärde 2000 ft av tornet och fick det klarerat innan jag bytte till Sweden och steg.

När jag så ropade upp Sweden var det en besk röst som bad mig bekräfta min höjd. Jodå, 2000 fot har jag. "Vet du att du befinner dig inne i TMA?" "Ja, jag har begärt och fått klartecken från tornet att stiga till 2000." "Det har jag svårt att tro. Jag ska ta och kolla upp det." Hoppsan. Nåja, jag sjunker ner till 1500 fot under tiden. Efter ett tag återkommer mannen, nu med mildare tonfall. "Du hade rätt. Du får fortsätta på 2000 fot om du vill."
Det är mänskligt att ha fel...

Själva hemfärden var väldigt händelsefattig, det bara rullade på. Molnen lyste här med sin frånvaro, så jag kopplade in autopiloten och tränade lite kartläsning. Spanade in Kågerödsfältet för framtida besök.

Inflygningen och landningen var också enligt rutinen (minus flygledare, så jag fick avsluta färdplanen manuellt) och en trevlig utflykt var till ända.

Summering: Det var helt rätt med en långfärd nu, en hel del som faller bort och glöms med fältnära verksamhet. Och så var det bra att träna flygning med moln inblandade. Jag flyger oftast när det är CAVOK. "Ospännande..."
Synd bara att jag inte kunde fota något.
Nåja. Vad är väl en bal på slottet? Nu är iallafall den värsta flygabstinensen botad.
Året kan avslutas.

Jojo, efter en tradig höst har det varit glest mellan flygningarna. För glest. Enligt klubbreglerna måste man flyga med varje flygplan man vill låna minst en gång var tredje månad, och nu var det ett tag sedan jag gav KGN luft under vingarna. Den 14e är det tre månader.
Så det har varit med viss bävan man studerat vädret den senaste tiden...

Men så i onsdags eftermiddag var molnen inte låga som vanligt - de var dock på väg nedåt och jag hade inte tid för flyg förrän på kvällen. Turligt nog höll sig molnen tillräckligt högt för att jag skulle kunna ta en kort vända utanför CTR och därmed kvalificera mig för ytterligare tre månader på KGN.

Trots att det gått så lång tid sedan sist satt alla mörkergrepp där de skulle. Och landningen var minst lika snygg som vilken dagsljuslandning som helst! Gott!

Sådärja, då har man passerat 100 h i luften. Skedde ganska precis över Båstad kl 21:25 lokal tid. Det blev sålunda en mörkerflygning som fick markera högtiden.
Själva flygningen var tämligen odramatisk, glömde att slå på transpondern (men påmindes av en snäll flygledare) och glömde att slå på landningsstrålkastaren inför landning - upptäckte det själv på kortkort final.

Begärde trygga 2000 fot och flög ut över Västersjön, sedan norrut över Hallandsås, följde den västerut över hemmet och bort till Båstad, där jag gick in i CTR igen och landade. Punkt slut.
Så nu är jag behörig att ta med pax på nattflygning igen - måste ha minst en mörkerlandning de senaste 90 dagarna utöver de vanliga kraven.

Båstad by night. Tid 100.

KGN efter väl förrättat värv

För första gången i livet ser jag fram emot den mörkare årstiden! Nu var det länge sedan det blev en natttur, men i takt med att kvällarna blir mörkare och mörkare blir det allt lättare att få till en mörkerflygning utan att behöva invänta sena timmen. Som småbarnsförälder sätter man värde på att komma isäng i tid...
Så som det känns nu blir det att krossa 100-timmarsvallen under stjärnorna i Sydhalland.

Annars har det varit nära paxflygning några gånger på sistone; en kollega vill beskåda ljungen på Mästocka uppifrån, men har bestämda krav på vindhastighet (i princip noll - helst "negativ"), och parat med övrig vädersituation och familjeschema och service så har det inte givits några tillfällen.

I brist på annat får jag väl ta en tur till klubben och hämta kontrollflygningsintyget fvb till luftis. Snart har det gått två år sedan uppflygning! Tänka sig.

Jag satt och summerade min flygtid hittills, och upptäckte att jag flugit 99 timmar och 35 minuter till dags dato.
Hur ska 100-timmarsflygningen tillbringas för att det ska bli ståndsmässigt? Förslag emottas tacksamt!

En liten runda bort över Hässleholmstrakten häromdagen. Dagens överraskning: ESTL var öppet! Mitt i sommaren. Jag trodde de bara hade öppet under terminerna för TFHS skull, men så inte.

När jag planerade rutten tänkte jag förevisa Ljungbyhed för mina pax, måste vara lugnt. Men för säkerhets skull kollade jag in AIP och NOTAM, och såg inget om någon stängdhet. Så när jag var på klubben och förvarnade tornet om mina förehavanden frågade jag om Ljungbyhed verkligen var öppet, och jodå - det stämde!

Så det blev till att prata frekvensen 129.55 ffg på mycket länge, och det rejält. En stor del av färden gick genom Ljungbyhed TMA.
Vi blev lite försenade i starten, då två flygare från SPU som troligen var ute och byggde tid startade minuten före oss från klubbplattan. De tog god tid på sig att göra motorcheck, och så fick vi vänta tills dess de lämnat varvet innan vi fick klart starta. Som lite stressfaktor fick vi ett Kullaflyg i häcken, så jag blev ombedd att styra undan så snart som möjligt för att ge plats åt dem.

Det var lite skuttigt i blåsten och med tanke på paxens ovana höll jag mig på 2000+ ft. Fick avväga mellan oskuttighet och "se på hus". Flög rutten ESTA-Munka Ljungby-Örkelljunga-Finjasjön-Sösdala-ESTL-Åstorp-Varalöv-ESTA utan större uppståndelse.

Kommentar från en av paxen (oerfaren) efteråt: Jag trodde det skulle vara värre.

Nu får det bli flygcelibat ett tag. Dags att bygga plånbok igen.
Men i takt med att kvällarna blir mörkare ökar längtan att flyga natt...

Då var dagens pappa-son-grej fixad!
Det var tänkt att köras ett sidvindspass med lärare idag, men vinden var som bortblåst (!!!), så jag gjorde ett litet nätt byte från skol till priv.
En tur med de två äldsta sönerna, on-demand; mellan-sonen som bara fick en intresseväckare i varvet förra (första) gången, fick välja destination och valde till pappas plånboks förtret att flyga över farmor och farfar i Småland. Jaha, lovat är lovat, så fick det bli.
Det är ju sådär upphetsande att flyga över området mellan Halmstad och Markaryd - sevärdheterna radar inte direkt upp sig, så jag tog en repris på förra smålandsflygningen: Västersjön-Markaryd-Feringe-Bolmsö-Byholma-Veinge-Laholm-Bondåkra-hemmet-Karup.
Förutsättningarna var en full stop på Feringe för att sträcka på benen och byta plats på pojkarna.

GustavNiklas var fulltankad så det var bara att hoppa in och dra iväg. Ut över Västersjön mot Markaryd. För ovanlighetens skull körde jag på 2500 fot, vilket innebar flygning i TMA en bit innan G-luften. Väl över Markaryd följde vi E4 norrut, körde lite på autopilot mot GPS för att visa pojkarna.
När vi närmade oss Feringe kopplade jag in deras frekvens för att kolla upp om det var något liv (läs: segelflyg eller fallskärmshoppning), fin sommarkväll som det var, men det visade sig vara i stort sett stendött.
Väl på lång final avslutade jag färdplanen och ropade i tomma luften att jag var på väg in - då hördes ett svar, minsann var det någon som tänkte starta från Feringe. Men han taxade bara ut till väntläge i väntan på min landning.

På plattan blev det vätskebyte i kroppen - ut med gammal uttjänt vätska, och in med ny fräsch. Och så byte av placering. Och ett SMS till mamma för att lugna henne. En helt vindstilla sommarkväll i på landet i Småland - härligt, synd att man måste flyga vidare...

Uppsittning och uppstart. Då visade det sig att det var ett plan in på lång final. Tjaha, ofrivillig väntan. En liten UL-A-kärra tror jag bestämt det var. Tids nog var vi på G igen. Aktiverade färdplanen och styrde ut mot Bolmsö. Tog två snurror, en över föräldrarna och en över brodern - det blev en massa vinkande. Mellansonen tyckte det var kul och vinkade som besatt. Jag vidarebefordrade medelst vingtippning.

Så styrde vi söderut över Byholma, visade på virke och lite föredetta militära hemligheter, innan vi satte kurs mot Veinge. Jag hade förhoppning att vi skulle kunna få lite tjusig utsikt, så jag meddelade att jag tänkte stiga till level 85. Men redan på level 45 var det så disigt att det var svårt att se på avstånd. Dessutom var det dags att gå in i TMA igen och där blev det bara klarerat upp till 4500 ft, så jag stannade på den höjden.

När vi närmade oss Veinge sjönk jag till 2000 ft för att äldste sonen skulle kunna se kompisens hus, och sedan höll vi oss på den höjden mot Hallandsås. Ner lite för att kunna "vinka" på mormor, morfar och mamma innan vi gick in i CTR via Karup. På basen bana 14 sa plötsligt mellansonen att han inte mådde bra - hoppsan. Men inget allvarligt. Det hade visst blivit lite mycket svängande på sistone. Jag får tänka på det i fortsättningen.
Nåväl, landningen gick bra, en riktig tvåpunktare, var mycket nöjd själv.

Efter avtvättning av diverse fd flygfän tackade vi för oss och skuttade nöjt norrut över åsen till en väntande mamma.
Nu är nästa steg i pappa-son-flygningen en tur till Billund och Legoland, 1:40 enkel resa. Men jag tror det får anstå till nästa sommar, vi håller oss i hemtrakten så länge.

Dags att ladda inför nästa flygtur, som infaller redan i morgon. En runda med pax över Hässleholm med omnejd.
Stay tuned!

Igår var det dags för inskolning igen, dvs mellansonen skulle få flygträning ffg med pappa. Tidigare har han motsträvigt flugit "stort" plan, dvs Fokker 50 och DH Dash 8, men motsatt sig flygning med mindre, typ PA28.

Men igår insisterade jag på att han skulle följa med till klubben och åtminstone åka med en runda på marken och sedan om han ville, ta en sväng i luften också.
Så det fick bli Katanan som fick den äran (fint flygväder igår gjorde såklart att PA28 var upptagen). Kollade upp väder och vind, perfekt vind för nybörjare: 6 knop i princip rätt i banan.

Ringde tornet och förvarnade om aktiviteten, sedan satt vi oss till rätta och startade upp. Begärde taxi till platta väst, en lagom sträcka på några hundra meter. Innan vi kommit fram sa sonen: Nu vill jag flyga!
Hoppsan, det här gick lättare än väntat! Kanske träningen med sommarrodel i förra veckan gjort underverk med modigheten?
Så jag svängde in på platta väst och bad om klarering för att komma upp i varvet. Fritt fram.
-Ska vi flyga nu?
-Nej, först måste vi taxa fram till väntplatsen. Detta är bara taxibanan.
Väl framme vid väntplatsen:
-Ska vi flyga nu?
-Nej, nu ska vi göra motorkontroll och lite annat så att vi är säkra på att planet fungerar bra.
Efter motorcheck fick vi klart att ställa upp och starta bana 14.
-Nu ska vi flyga! Är du redo?
-Jadå.
Och jag startade mitt försiktigaste och planet lyfte snällt (Katana VILL flyga, behöver inte "krusas" upp som PA28) och gjorde en lagom stigning upp i varvet.
-Kul!!! sa sonen.
Väl uppe i varvet svängde jag in på medvinden, dags att landa.
-Va, ska vi inte flyga mer??? Tråkigt!
-Nejdu, det sparar vi till nästa gång. (Pedagogisk tanke att han ska ha något att längta efter.)
Så jag gjorde en överdrivet försiktig inflygning med svaga bankningar och en tjusig sättning. Väldigt kort stoppsträcka, så jag fick ffg taxa bana Alfa till Charlie! Hyfsat STOL...
Därmed blev det en låååååång taxning på Charlie för att komma till klubben. Ska nog landa längre in på banan nästa gång. Å andra sidan blir det kanske sämre med precisionsträningen då?

Nåväl. En lyckad premiär och inskolning. Idag frågade sonen om vi inte kunde flyga idag igen... 

Gårdagens träningsflygning blev inställd. Orsak: För fint väder! Ska man träna sidvindslandningar ska det blåsa hyfsat och från fel håll. Då lämpar sig inte 5 knop rätt i banan, vilket utlovades tidigare på dagen.
Fast vid tidpunkten för den inställda lektionen låg ett häftigt åskoväder över nejden. Bara att inse - det skulle inte tränas i går kväll!
Ny tid meddelas senare.

Dags för en (frivillig) runda med flygläraren. Vissa saker gör man inte så ofta, t ex övar nödlandning och flygning i lågfart. Därför kände jag det var dags för en liten uppfräschning av kunskaperna i udda (flyg)aktiviteter, så jag bokade tid med flygläraren för lite air-work.

Det var "bra" förhållanden idag, FEW025 BKN050 och en 70 graders sidvind på ca 12 knop. Fint, då blev det sidvindsträning också! Jag har ju annars lagt min nivå på en lägre sidvind än så; vill gärna ha en bit under 10 knop i sidan för att flyga. Men då blir man å andra sidan inte så sidvan. Lite dumt. Så det skulle bli bra att få träna sidvind under överinseende.

Vi började med en genomgång om dagens flygning, där vi diskuterade oss fram till vad som skulle avhandlas. Ut till område Kullen och upp på "säker" höjd. Först lite normala svängar för att komma in i flygningen, sedan lågfart, vingtippning, stall, vikning, plané, branta svängar, "nödlandning" för att sedan vända tillbaka för lite sidvindsstudsar som avslut.
Vi repeterade landningsteknik i sidvind, både uppehållningsmetoden och motskevningsmetoden, och det kändes som motskevning skulle vara lättast att använda.

Uppsittning, och för att riktigt träna körde jag på engelska med tornet.
Väl på plats hade jag samma känsla som att gå till tandläkaren; lite orolig för brister som skulle kunna avslöjas, men samtidigt lättad att få kolla upp så att allt står rätt till.

Flygningen gick bra. Eftersom jag normalt flyger med högt till molntak fick jag bra träning på att kryssa mellan de låga molnen innan vi kom upp i mellanrummet mellan lagren på 4500 fot. Lite krux med höjdhållningen i sväng; horisonten var väl kamoflerad bakom mängder av moln. Lågfart = segt i rodren. Sedan vingtippning i motvind och lågfart. Det var knepigt, tog lång tid innan jag fick hyfsad ordning på synkroniseringen. Stall och vikning inga problem. Sedan plané till lägre höjd för att se horisont och genomföra branta svängar på ett godkänt sätt.
Efter det repeterade vi teoretiskt vad att tänka på vid nödlandning; koll på vindriktning och prioriteringsordning. Så drog läraren av gasen och jag fick gå igenom proceduren praktiskt. Vi låg på 2500 fot, så det var gott om tid att hitta fält. Ute på Kullahalvön finns det dessutom nästan bara åker - annat än i Småland...
På finalen låg jag fortfarande lite högt så jag fick order att vingglida för att äta höjd effektivt. Avbröt i god tid och steg upp till 1500 ft för att flyga hem igen.

In på finalen gjorde jag iordning hjärnan för motskevningslandning; skevade och kompensationssvängde. Men uj vad det kändes fel. Det bar emot att luta planet så mycket - hjärnan skrek räta upp för sjutton annars tippar du. Händerna lydde inte. Ok, vi kom ner men det var ingen bra landning, så upp igen för ett nytt försök. Inte heller denna gång ville hjärnan vara med, det kändes fel helt enkelt.
Vi hann med en sista landning innan lektionen var slut, och då bestämde läraren att vi skulle pröva uppehållningsmetoden istället. Och se, det gick mycket bättre. Lite avigt att ha nosen pekandes snett, men det var tydligen lättare för hjärnan att smälta, för landningen gick betydligt bättre denna gång.

Men det kändes inte tillräckligt lugnt för mig, så jag bokade in ytterligare ett träningspass enkom med sidvindslandningar för att få en rejäl träning och säkerhet. Som sagt, det är problemet med att bara flyga i fint väder; när det väl är lite tuffare förhållanden är man ganska kokt.

Väl tillbaka på klubben frågade läraren när det var dags att göra flyglärartimmen. Tja, jag flög upp den 14 oktober för två år sedan, så det borde väl vara dags i höst någon gång, sa jag.
Men du har ju redan flugit dina föreskrivna 12 timmar på de senaste 12 månaderna, så då kan vi sätta upp denna runda som flyglärartimme, sa han. Och så fick det bli; härmed är certet förlängt ytterligare 2 år. En positiv överraskning. Jag hade för mig att det var motsvarande regler för medicalen, att den skulle göras inom en bestämd (kortare) tid innan tiden gick ut (45 dagar för medical), men så var det alltså inte. Gott!

Då får vi se om det blir finslipning av sidvind på onsdag. Bara inte vinden mojnar. Känns konstigt att tänka så - annars brukar man tänka tvärtom. Nåja.

Tess dess!

Jodå, bloggen lever, fan trot!
Det har väl bara inte hänt så mycket i flygväg sedan sist. Men så var det detta med ketchupeffekten, för i helgen har det varit desto mer flyga. I söndags var det dags att ta med årets avgångstekniker på en flygtur över nejden, därför kändes det lämpligt med en liten brush-up dagen innan.

Jag tog mig alltså en runda med GustavNiklas ut över Kullahalvön på grundträning; flygning i lågfart och branta svängar (nej, inte samtidigt...), allt på säker höjd. Tanken var att jag skulle kört lite studsar, men klockan hann bli mer än fem, så det fick avbokas för grannsämjans skull.

En liten lärdom om tankar: När jag kollade flygdagboken om tankstatusen, var det flugit en timme efter senaste tankningen som renderade i 86 l ombord. En timme á 35 liter skulle ge 50 liter kvar - ok för en halvtimmes flygning. Fast hur 17 kunde man vara så bergsäker att det fanns exakt 86 liter ombord efter tankning? Kan det varit felskrivet; 86 liter tankat kanske? Jag tog stickan och gjorde en manuell mätning med okulär bedömning, och kom fram till att det för tillfället fanns över 100 liter i tankarna. Alltså torde det vara skrivet i fel kolumn. Skickade en hint via mail till tankaren...

Nåja, uppe i luften kändes det att det var länge sedan man gjorde lågfart och branta svängar. Katten vad ringrostigt. Gick väl hyfsat men inte mer. Så jag bestämde mig för att boka ett uppfräschningspass med min gamle lärare för att gå igenom sådant som inte ingår i "standardflygning".

Söndagen då, efter rundtursflyningen skulle det bli lite tid över, så jag tog med en kompis på en längre runda efteråt.
Vi flög ut över Västersjön, via Markaryd längs E4 upp till Feringe (ESMG) för en studs. Var det tänkt. Men det blev en rejäl pluslandning, så för säkerhets skull gjorde jag full stopp istället och taxade tillbaka för en start från banänden.

Upp igen och sedan ut över Bolmsö för en sväng över barndomshemmet innan vi på paxens begäran tog en titt på Byholma flygfält och det nu decimerade virkesupplaget efter Gudrun. Vidare ner över det ospännande skogsområdet söder om 25:an till Knäred och Våxtorp innan vi avrundade med en fotorunda över våra respektive hus.
Summa summarum en liten bagatell på 80 minuter i högsommarvärme. Den värsta flygabstinensen var kurerad.

Foton från rundan? Tjä, inget superväder för foto. Mycket disigt. T ex när vi låg över Markaryd på 3000 ft kunde vi inte se Laholmsbukten 5 mil bort pga dis. Jag minns under min EK-nav då jag låg mitt över Kronoberg på 8500 ft och kunde se såväl Laholmsbukten som Kalmarsund... ahhh.

Blue skies!

Det har sugit rejält i flygtarmen den senaste tiden; många soliga dagar med perfekt flygväder. Men av en eller annan anledning har det alltid funnits annat som måste göras.

Men så plötsligt föll allt på plats och det blev flyga av.
Låt vara en ganska harmlös okynnesflygning norrut, men ändå. Det fick bli Katanan denna gång, och till det lite engelska för språkträningens skull.

Vis av erfarenheten från förra vinterflygningen med Katanan satte jag på värmefläkten mot motorn direkt vid ankomst till klubben; en halvtimmes värme så skulle motorn starta på ett kick.
Under tiden passade jag på att modifiera färdplanen; först tänkte jag ta en full stopp på Feringe, men tidsbrist gjorde att det fick bli en runda söder om riksväg 25.
Sedan inspekterade jag de nyrenoverade klubblokalerna; istället för den småsunkiga 70-talsinredningen med mycket brunlaserat och beige vävtapeter så var allt nytt fräscht vitt och ljust.

Halvtimmen hade gått, så jag kopplade ur värmen och började baxa ut PA28an - det gick ovanligt tungt - innan jag kom åt att få ut Katanan. Och så in med PA igen, pust.
Helt varm var motorn inte, utan det fordrades lite choke ändå. Och så en slatt i tanken.
Checklistan har uppdaterats nyligen, så att bränslepumpen ska vara inkopplad ända till planflykt. Dessutom har lättnings- och stigfart resp driftsvärden på ingastryck och varvtal införts. Smidigt om man skulle få tillfällig brist på minne...

Själva flygningen var väl tämligen händelselös, satt mest och njöt av utsikten. De mest intressanta vyerna var dels de nya vindkraftverken utanför Hishult, enligt NOTAM ca 160 m höga, dels Vallåsens skidanläggning, som nuförtiden invaderas av danskar och skåningar (och en och annan hallänning).
Hann också få en varning om mötande trafik klockan tre, innan ett Gripen kom susande mellan mig (på 2000 ft QNH) och marken.
En reflektion: Man blir bortskämd med GPS. Över skogarna i gränstrakterna mellan Småland och Halland är det inte helt lätt att orientera sig i en Katana som saknar detta tekniska hjälpmedel, när man tidigare utnyttjat en välutrustad PA28...

Väl tillbaka på klubben möttes jag av min fd elev, nuvarande klubbkollega, som ställde PA28an i ordning för en långtur till Säve and beyond, och sedan en kvällstur till Sturup. Då fick jag en idé! Jag var i behov av mörkerlandning för att få flyga pax på natten, och när de kom tillbaka skulle PA28an vara behagligt varm och skön att sätta sig i...

Så väl hemma igen förklarade jag saken för frugan och fick klartecken för ytterligare en tur!
Eftersom klockan skulle bli nio innan det blev dags skulle det inte bli tal om några studsar, det skulle bara bli upp och ner. Men jag mindes mörkernavens bedårande utsikt över Helsingborg, så jag bestämde mig för att göra en kort avstickare dit när jag ändå var i luften.

Kvart över åtta fick jag SMS att mina kompisar var på väg hem från Sturup, så jag packade ihop och drog söderut. En liten väntan så dök de upp/ner och jag övertog det som väntat sköna planet.
Första gången ensam i planet som egen mörkerpilot, och det var nästan två månader sedan sist så det kändes en del ringrost. Men jag tror jag fick ordning på allt (ok, glömde slå på transpondern, men tornet påminde mig).

Fortsatte med engelskan från förmiddagen, nu allt bättre. Och utsikten var lika skön att skåda som sist. Var väl utanför TMA i tio minuter innan det var dags att få cleared approach runway 32.
Det jag var mest osäker på innan flygningen var hur landningen skulle sitta efter så långt uppehåll, men jag fick till en riktig kanonlandning. Härligt.
En skön flygdag var därmed till ända.

Som bonus blir det några bilder från dagen/kvällen:


Fullt med blivande pelare till vindkraftverk på fd rullbana 04/22 och Koenigsegg provkörningsväg.

På väg från trafikvarvet.

Bjäre i vinterskrud.

Vallåsens skidanläggning von oben. Längsta nedfart hela 1260 m. Hallandsrekord?

Västersjön/Rössjön

Helsingborg by night

Ängelholm dito

Ibland går det snabbt; idag fick jag meddelande om att mitt mörkerbevis nu finns att hämta hos min lokale paket-pusher. Bara att kvittera ut det till det (i detta sammanhang) facila priset av 650 kr.
Som ni märkt får man inget tillfälligt bevis i väntan på att det snygga ska dyka upp, utan man får vackert gå i mörkerkarantän ett tag. För min del knappt två veckor.
Himla tjusigt flygväder idag, förresten. Men jag kunde hålla mig...