lindbergh

Jo, det var egentligen i morgon det skulle bli pax-flygning, men när jag såg att GustavNiklas plötsligt blivit ledig i eftermiddag (av mig just då outgrundlig anledning) ringde jag paxen och hörde om de kunde ta turen idag istället. Vädret idag 13010KT CAVOK 28/8 (mao perfekt för bana 14), i morgon regn, moln och rejäl sidvind enligt prognos. Och visst kunde de.

Jag fixade till en färdplan Tylösand t.o.r. och så pyste vi ner till klubben. Väl där möttes jag av några antagligen besvikna flygelever. Det var tänkt att bli uppflygning för dem idag, men så hade tydligen Katanan fått en smäll vid sättningen tidigare på dagen och var därmed indisponibel tills vidare. Jag led med dem... frustrerande.

Nåväl, gick igenom vädret med paxen och förklarade METAR och TAF, och kollade flygpappren. När vi kom till planets loggbok blev jag sådär. Det satt en lapp innebärande att tankning var omöjlig idag. Mindes plötsligt att taxibana C skulle fixas till i dagarna. Ringde tornet som bekräftade att platta väst (macken) var stängd. Jaha.

Gjorde en snabb kalkyl över återstående bränsle i tankarna. Kom fram till drygt 50 liter, som torde räcka till ca 45 minuters flygning plus 45 minuters reserv. Och flygningen var beräknad till 45 minuter. Det fick bli en kort runda istället.
Men så råkade jag berätta om situationen för flyglärare 2 på klubben, som sa att arbetet på platta väst skulle vara klart och rådde mig ringa insatsledaren istället för tornet för att kolla. Visst, enligt ledaren skulle arbetet bli klart inom kort och jag valde att ta det lugnt för att invänta mackens öppning så vi kunde fylla tankarna.

Så småningom blev det grönt, och vi hoppade in i GustavNiklas en halvimme sena. På väg bort till macken förstod jag anledningen till avbokningen; det var olidligt hett i kabinen (vad jag minns skulle det varit en långflygning inbokat tidigare), och så var det ju bränslebrist förstås.

Lite kludd med att taxi C var stängd, det blev att taxa tillbaka till väntläge bana 32 och sedan använda startbanan för att taxa till startpositionen bana 14. 1945 varma meter. Klart starta.

Nu märktes att det var tung last och varmt. Stigprestanda var sällsynt klent. Och studsigt på åsen, så det fick bli 2000 ft för paxens skull.
Upp över Karup, ner på 1500 ft igen, sedan Laxvik innan vi flög över Halmstad, Söndrum och ut till Tylösand. Gott om folk på stranden kan man säga (understatement).
Vände så tillbaka efter sedvanlig fotning av villan.
Hemfärden utan större dramatik, det enda var att vi fick möte strax norr om Karup, ett annat plan flög norrut, så jag steg till 2000 ft igen för att slippa den mekaniska turbulensen över åsen.

Landningen blev den bästa på länge; eftersom det var ca 12 kt motvind skippade jag tredje steget klaff och fick till en riktig smygarlandning till paxens stora glädje. Bara att taxa till hangaren och putta in planet, så att planet skulle vara svalt till nästa pass.

Vad har jag fått för erfarenheter idag?
Är det soligt och varmt ute är det varmt i kabinen (no surprise?). Man blir bortskämd med AC(C) i bilen och glömmer hur det är utan...
Samlade vuxenpoäng när jag tog mig tid att invänta mackens öppnande, så jag inte skulle behöva flyga på marginalen eller flyga en kortare runda.
Har fortfarande en tendens att missa höjdhållningen, det tog tid idag innan jag fick konstant höjd. Berodde väl på att standardvärdena inte räckte med dagens vikt och värme.
Och varmt ute och tung last ger dåliga stigprestanda.
Inte direkt nytt, men att stiga 500 ft gjorde underverk mot den mekaniska turbulensen över åsen.
Tornet har inte koll på allt, asfalten (banornas beskaffenhet) har insatsledaren bättre koll på.

Nästa flygpass då? God knows. Har drygt en vecka kvar innan lovet är slut; kanske det hinns med en runda till innan dess? Annars får det bli NQ-plugg.

Då var årets semesterutflykt avklarad. Dock helt tight dockad till terra firma hela tiden. Ok, stundtals terra aqua. Har nämligen varit på Gotland senaste veckan, vilket har resulterat i en massa erfarenheter:

Att köra bil till Gotland tar en himla tid; typ 10 timmar. På samma tid hinner man med flyg ända till Långtbortistan.
Att leva en familj trångt tillsammans i en husvagn kräver hänsyn och planering.
Därav följer: En grupp som utsätts för tryck utifrån blir mer sammansvetsad.
Att sörja för husvagnens vatten och avlopp är en oglamourös syssla som kräver uppmärksamhet.
Att diska senare än andra innebär att man får diska i kallt vatten.
På en husvagnscamping ska man grilla på lördag kväll.
F17 har en del utlokaliserad till Visby.
Det finns (flyg)vägbaser på Gotland också, fast inte alls så märkbara som på fastlandet.

Tja, i det fina vädret fanns det som sagt inte mycket att göra i flygväg, bara titta upp mot skyn och avundsjukt åse alla småflygplan som for hit och dit över ön. Och i närheten av ESSV spana in Gotlandsflyg på kort final t ex...
Och på lediga stunder studera NQ-teori. Återkommer i ämnet.

I morgon är det dags att gå till doktorn för att kunna förnya medicalen. En undersökning till det facila priset 1500 kr.
Och om gudarna vill är det dags för en rundtur med släkten över Halmstad på lördag. Dagen till ära med GustavNiklas.

Så är det då beslutat och beställt: I vinter ska jag skaffa mig NQ, nattbehörighet.

Varför? Nattflyg har ju sin tjusning; att flyga över en stad på natten är en annorlunda, häftig syn. Och så är det gott att kunna ta en flygtur efter jobbet på vintern, trots att det är mörkt redan fyra på eftermiddagen...

Hur? Har beställt kurslitteraturen på KSAB (i brist på annat) för teorisjälvstudier, och sedan blir det ca 6-7 flyglektioner.

När? Teorin sätter jag igång med direkt, men flygningarna blir till största delen i januari-mars, eftersom det är mycket på familjefronten fram till jul.

Tyvärr är det bara storebror PA28 GustavNiklas som är mörkerutrustad, så det blir att betala stora hyran. Å andra sidan är det skolflygning, så det blir lite skatteåterbäring i efterhand. Och flyga ska man ju göra ändå, så den enda extrakostnad som uppstår är lärararvodet.
Lektionerna innehåller allt från landning med/utan strålkastare, till två timmars EK långnav med studs.

Det här blir kul!

Säkerhet är ett bra sammanfattande ord för dagens flygövning. På ett både positivt och negativt sätt.

Men för att ta det från början:

På sistone har det varit lite väl mycket "okynnesflygning", dvs flygning runt grannskapet utan mål och planering. Därför tog
jag mig en navrunda med pax till Markaryd, Byholma (för oinvigda är det ett fd militärt flygfält, som omvandlats till virkesupplag modell gigantiskt, innehållande 1% av timret efter stormen Gudrun.) och Gullbranna by Laholmsbukten. Väl hemma frågade frugan om vi kollade in Rix-FM-festivalen och de stora fullriggarna som höll till i Halmstad den kvällen. Det hade vi inte haft en tanke på... irriterande!

Nåväl. Landningen skedde i skymningen runt 22-tiden. Gott att tänka på när vintermörkret sänker sig igen. Vilket fick mig att fundera på att ta nästa flygsteg - varför inte en NQ? Så behöver man inte stressa hemåt när det börjar mörkna.
För att inte tala om möjligheterna till mer flyga på vintern.

Nu kändes det som det var dags för lite airwork igen, så en runda grästräning skulle sitta fint. Eslöv? Och på vägen dit lite säkerhetsövningar. Bra idé. Så jag bokade Katanan för en tur idag, och lämnade in färdplaner. Tanken var att jag skulle börja med en bedömningslandning på hemmaplan som uppvärmning, därefter ut till Kullen för att göra stallövningar och nödlandning innan jag svängde söderut mot Landskrona, studs där, och sedan en landning på Eslövs gräs innan jag vände hemåt.

Sagt och gjort.
På väg genom grinden till klubben stötte jag på min vikarie till flyglärare, som gav mig ett tips när jag sa att jag skulle grästräna i Eslöv. För att kunna bromsa bättre vid full stopp på gräs kunde man fälla upp klaffen till startläge i sättningsögonblicket, eftersom Katanan är så flygvillig. Tack för tipset.

Katanan var redan varm efter förmiddagsträning, så det gick snabbt ut till väntplatsen. Svaga vindar. Upp i varvet för en godkänd bedömning, sedan ut till Kullen. Upp på säker höjd (4000 ft) och gjorde några stallar och vikningar, innan plötsligt motorn dog (eller kanske gick ner på tomgång...) och jag gjorde "nödrutinerna" utan framgång. Spanade in ett lämpligt fält och tog mig ner på trafikvarvshöjd och började inflygning. Avbröt på 600 ft och drog mig upp på 1500 ft och svängde söderut mot Landskrona.

När jag närmade mig fältet varnades jag av Sweden för ett oidentifierat eko kl 14 på 1400 ft. Snart såg jag upphovet, som tydligen också hade spanat in Landskrona.
Avslutade färdplanen och sa adjö till Sweden och anropade Landskrona istället. Inget svar. Inte heller något från det andra planet. Meddelade iallafall min avsikt - gå in på plats och angöra trafikvarvet för studs-och-gå. När jag kom in över fältet såg jag en hel drös flygplan och folk på plattan. Konstigt att ingen hört mig. Hade jag fel frekvens inställd? Försökte verifiera med Sweden men de hade inte koll på frekvensen, så efter en kort fundering beslutade jag mig för att ta det säkra före det osäkra och strunta i studsen. Dimpa ner utan radiokontakt när det bevisligen fanns folk på fältet kändes inget vidare.

Jag styrde istället bort mot Eslöv och aktiverade min nya färdplan. I närheten av stan kollade jag om det var någon hemma  på fältet, men fick inget svar. Nähä, får väl klara mig själv då. Vindriktningen antog jag vara samma som hemma i Ängelholm, så det fick bli bana 04. Väl på plats såg jag att det var sämsta möjliga banval. En normal final hade börjat mitt över centrum, så jag planerade varvet efter en kort final från hög höjd. Gick inget vidare. Avbröt på 300 ft GND när jag insåg att jag skulle landat mitt på den 630 m långa banan... Upp i varvet igen för ett nytt försök. Drog ut finalen så långt jag vågade med tanke på bebyggelsen, men det räckte tydligen inte. Jag skulle antagligen gjort en störtbombningsliknande parabel för att komma ner på rätt ställe, men jag kände mig inte riktigt mogen för en sådan konst ännu. Säkerhet. Därför drog jag på igen, drog en tung suck och drog hemåt. Det fanns folk på klubben som väntade på sin tur.

På hemvägen passerade jag Kågeröd, ett litet privatägt fält halvvägs till Eslöv. Det får nog bli några studsar där vid tillfälle istället.

Väl hemma på klubben hittade jag min gamle flyglärare, som fick höra om resultatet från dagens äventyr (han hade varit behjälplig med tips inför trippens övningar). Han tyckte jag gjort förståndiga bedömningar när jag hoppat över landningarna på båda flygplatserna. Hans tips var att jag i Eslöv tack vare den svaga vinden kunde ha tagit bana 15 utan vidare, och fått en normal inflygning. Det tar jag med mig.

Så nästa gång, vad blir det då? Gräsare i Kågeröd eller Roskilde? We´ll see.

Tillbaka i gammal god stil; i morgon skulle jag bjuda en släkting på flygtur (födelsedagspresent). Nu blir det inget med det, eftersom GustavNiklas är inne för rundsmörjning (100-timmars), och det upptäcktes då att ventilerna behövde sig en omgång, vilket resulterade i ytterligare några dagars stillestånd.

Och Katanan är inget alternativ, för det första är det två pax som ska flygas, och för det andra är den uppbokad av skolning större delen av veckan.
Lite lustigt faktiskt, det är tydligen några stridspiloter som ska gå en intensivkurs för att ta PPL! Som jag sa till min käre flyglärare när han ringde och meddelade omständigheterna: Det är ju roligare att flyga Katana på riktigt än JAS på låtsas. (Med tanke på den neddragna flygtiden för stridspiloter...)

Tiden går fort när man har roligt; i morgon ska jag ringa och beställa tid för förnyelse av medical. Det är faktiskt snart två år sedan jag var på "besiktning"!

En alldeles underbar lördagkväll på sommaren. Nu borde man vara några tusen fot upp i luften istället för att sitta på altanen och meditera över en kopp kaffe och lyssna på kvällsfågelsången... men var sak har sin tid, och familjen behövs också.

Johan undrar över min tidigare fundering över att bli nekad att ligga i varvet när det pågår ILS-inflygningsövningar. Jag mailade flygledaren på ESTA och fick svar efter ett tag. Det visade sig att det är upp till flygledaren vid det aktuella tillfället att bedöma vad som kan tillåtas, beroende på t ex väder och hur stor bemanningen är i tornet.

Planer för flygning framöver? Om vädret vill blir det på onsdag en rundtur över Halmstad med GustavNiklas och några bekanta, sedan har jag förstås en hoper kompisar som står på kö för en tur. Jag hade tidigare planerat en tur till Öland, men den har jag fått stryka pga tidsbrist och ekonomiska skäl. Bränsleskatten gör att timpriset för vår PA28 numer är ohemuliska 1016 kr, och Katanan "fyndas" för 710 kr.
Dock har jag fortfarande förhoppning att ta en tur till Billund/Legoland med äldste sonen. Och kanske en glass i Roskilde...

Trots priset märks det i bokningen att det är semestertider: Nu är det huggsexa om tiderna även vardagarna, så det gäller att vara ute i tid! Hursomhelst känns det bra att det finns två plan i klubben. I fjol när jag skolade var ju GustavNiklas ensam i hangaren och det var hårt när någon snodde planet för en semestertripp samtidigt som vädret var på bästa humör.

Förresten: Hur mycket kostar det att låna plan på era klubbar? Kunde vara intressant att jämföra.

Igår var det en intressant och händelserik dag.
Jag hade reserverat GustavNiklas, vår kära PA28, för att bjuda mina elever på en rundtur runt södra Halland som studentpresent.
Först var det på vippen att brinna inne för att tändningen var dålig och flygmeken var på utbildning fram till fredag kväll. Men ihärdiga krafter verkade och en annan kunnig sattes in och bytte magneter så var den saken ur världen.

Nästa hinder var vädret. På förmiddagen förutspådde Ängelholms TAF 30% sannolikhet för regn, och en molnbas (SCT) på 1500 ft. Lite klent för att ta sig över åsens 600 fot, särskilt som molnbasen brukar vara lägre över åsen. Däremot visade METARen högre molnbas, så efter mycket funderande fram och tillbaka lät jag bli att ställa in i förväg. Skulle det bli sämre fick vi avbryta på plats.
När jag väl kom till klubben var den negatida TAFfen utbytt mot en mycket trevligare. Nu var moln"basen" (FEW) på 2000 fot och BKN på 5600 fot. Utmärkt. Här skulle flygas.
Ringde och förvarnade tornet, som kontrade med att varna för en JAS som skulle göra en uppvisning över Båstad under tiden. Visst, vi skulle hålla oss därifrån.

Upp i planet efter att eleverna till slut lyckats enas om (lotten) vem som skulle få äran att sitta i högersits.
Ut via Karup, till Laholm, Knäred och sedan till Västersjön för att gå in i CTR. Då hördes plötsligt ett anrop på radion med ett ovanligt bakgrundsljud, ungefär som en dammsugare. Kunde det vara JASen? Callsignet tydde också åt det hållet. Något från Kallinge iallafall... Och så småningom fick vår kompis klart till 600 m över Skälderviken (militär höjdangivelse!) och se upp för PA28 på 1500 ft vid Västersjön. Han svarade kontakt med PA28 och i nästa stund blev vi omkörda av JASen några hundra meter över huvudet på oss!
Vet inte hur exotiskt det är för andra, men sedan F10 lade ner i Ängelholm 2002 har det varit dött i luften häromkring när det gäller militär trafik. Undantag årets midsommarafton, då en rote JAS passerade precis då stången restes!

Den andra flygturen blev nästan en repris av den första, låt vara att min högerman inte var fullt lika "på" som den jag hade första turen. Han funderade på eget cert.
När vi flög ut över Karup stängde tornet, så jag fick förlita mig på Sweden resten av tiden. Och vilket hallå! Det tog lång stund innan man kunde etablera kontakt där. Kändes som värsta Heathrow. Men den kolugna tjejen i Malmö hade tydligen bra koll på allt.

Slutligen tog jag en tur med familj i bekantskapskretsen, ungefär samma runda. Då fick jag uppdatera andra färdigheter, som hur man håller åksjuka passagerare under uppsikt, och hur man behåller koncentrationen trots att spypåsen fylls på kortkort final.
Jag hade hela tiden verbal och optisk kontakt med paxen, och trots lugn flygning och åksjuketabletter och garantier från föräldrarna och trots att jag satte på full friskluft så hände olyckan. I efterhand såg jag att han kunde tagit av sig en tjock jacka för att få ner kroppstempen, så det lägger vi till erfarenhetsbanken.
De övriga paxen var iallafall himlastormade lyckliga över flygturen.

Totalt en och en halv timmes loggat denna dag. Känns som en bra avslutning av tiden-före-bränsleskatten.
Nästa flygning är bokad den 9 juli. Men det kan bli något innan dess också, speciellt som det är flaggat för urfint väder i slutet av veckan.

Äntligen ett livstecken! Efter lång tid är jag tillbaka vid bloggen.
Jag har alltså inte lagt ner varken bloggande eller flygande. En liten sammanfattning vad som hänt sedan sist:

För en månad sedan tog jag en kvällsflygning nordvästskåne runt i Katanan. Startade halv nio och flög rutten Landskrona-Eslöv-Höör-Ljungbyhed-Ängelholm. Lugnt och fridfullt i luften den tiden. Landade strax efter solnedgången. Härligt!

Några dagar senare tog jag ett morgonpass med Katanan för att träna start och landning. Snacka om skön början på dagen...

I går var det så dags igen. Efter en hektisk tid på jobbet (svettig på mer än ett sätt - slutet på terminen innebär en himla massa prov att göra och rätta, och dessutom har vi lyckats pressa in ett antal studiebesök. Vad sägs om Stora Enso i Hyltebruk, Trioplast i Smålandsstenar, Halmstad värmeverk och Chalmers nanolabb med rena rummet på 1000 kvadratmeter? Dessutom en massa kul utvecklingsarbete, självpåtaget men ändå) så fick jag lite tid över för en kvällsrunda igen. Vad sägs om lite bilder för omväxlings skull? Let's go.

Startade 20.05 från Ängelholm i frisk vind. Upp som en sol och sedan norrut.

På väg över Hallandsås. Bukten i bakgrunden.

Åmot. Laholms flygklubbs flygfält syns längs med ån Lagan rakt framför vingen. Dessutom några av vindkraftverken på Laholmsslätten. Strax söder om inpasseringspunkt Laxvik till Halmstad.

På basen till ESMT i bakgrunden. Halmstad äventyrsland (fd Miniland) mitt i bilden.
Efter studs vände jag söderut igen.

Eurostop Halmstad. Lite grafiskt på nåt sätt...

Vallåsens skidanläggning på Hallandsås nordsida. Cykelcross sommartid.

Uppe på åsen söderut. Rössjön och Västersjön i bakgrunden. Mitt mellan sjöarna ligger ESTAs inpasseringspunkt Vastersjon.

Katanan i solnedgången efter väl förrättat värv. Livet är rättvist!

Nackdelen med sommarflygning: Dags att ta bort klägget på vingarna. Närbild av dagens skörd. Artbestämning anyone?

När blir nästa flygning? Noone knows...

Sitter pa ett internetcafe i Braunschweig och bloggar; this is your utrikeskorrespondent speaking!
Lite lustigt tangentbord de har här; Y och Z har bytt plats av nagon himla anledning. Och dessutom saknas (av naturliga skäl) bokstaven Å; det blir lätt ett Ü istället. En knapp märkt "entf", vad används den till tror ni?

Har idag gjort Volkswagenwerke - imponerande som vanligt, och i morgon väntar Hannovermässan.
Vädret är äckligt fint här; försommaren har gjort sitt intag med temperatur pa 18 grader typ, och träden är drygt gröna. Sa det blir till att uppleva lövsprickningen tva ganger i ar!

 

Inte illa; tredje flygningen på fem dagar - vilket påsklov!

Dagens utflykt var i och för sig bara en kort sväng runt sydhalland, men ändå. Jag tog med mig ett gäng svågerbarn på en tur över hemmet och grannskapet. För första gången i luften, och det blev succé.
Som jag sa till frugan: Att inte flyga i detta väder är totalt slöseri med tid: Nästan vindstilla och några moln på 3000 fot.

En av passagerarna, som turligt nog vann slantsinglingen om placeringen och fick sitta i högersätet, hade det lite besvärligt med flygturen. Så fort det hände något "konstigt" som stigning, sväng, skump eller landning hördes ett kvid från honom. Han var betydligt tuffare innan flygningen... men som sagt, jag hade honom under noggrann verbal och optisk uppsikt, och jag kunde konstatera att det var mer ovana än obehag. Efteråt var allt bra igen.

Flickorna i baksätet var desto mer exalterade och glada och tyckte det kändes som att vara på Liseberg; kamerorna gick varma.

Turen gick ut över Karup innan vi svängde höger för att följa norrsluttningen av åsen inåt landet. Intressant att se skillnaden i snö: Norrsluttningen och flacken närmast var helvit, men ute på slätten hade det gröna åter tagit kommandot.
Vi flög in till Vallåsens skidanläggning där vi konstaterade att de hade öppet, trots tidigare lov om att ha stängt för säsongen. Det var förstås innan måndagens snökaos...
Efter det gjorde vi en 180 och flög tillbaka samma väg som vi kom. Trots att vi flög på 1500 ft QNH märkte inte mina passagerare att vi flög över åsen (maxhöjd 224 möh). "Va, är detta Hallandsås???"

Landningen var sällsynt bra, och vid debriefingen efteråt tyckte de stigningen vid starten kändes mest. Och i början var den mekaniska turbulensen över åsen lite störande, men de vande sig snart. Inflygningen och landningen var tydligen oväntat omärkliga.

Åtminstone flickorna bak i planet ville snart upp och flyga igen. Och broren ville nog inte verka mesig utan höll försiktigt med...

Nu får det bli flyguppehåll ett tag. Några dagar iallafall.

Efter en inte helt ospännande annandag påsk gavs det strålande utsikter för en stund i ensamhet i Katanan.

(När man slog upp sina ljusblå i måndags morse såg man något man knappt sett på hela vintern; en dryg decimeter nysnö och fullt snöfall - dagen innan hade frugan hittat en samling utslagna vitsippor... så för en gångs skull var det svårt att hålla barnen inne. Mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen var de ute med bara korta avbrott för fika och middag och kraftsamling. Både snöfästningar och snögubbar hanns med. Dagen avslutades i Laholms enda belysta pulkabacke med korvgrillning och pulkarace, ackompanjerat av snöfall och åska.)

I går morse var det dock åter Österrikevarning i sydhalland; tjockt med gnistrande snö i solskenet. Efter att ha konsulterat TAF och METAR som i och för sig talade om -SHSN och SHRASN -byar som ofta går att köra runt om- tog jag beslutet att sticka söderut och träna bedömningslandningar.

Upp i Katanan och så ner igen. Lagom tills jag satte ner hjulen igen kom en rejäl körare från höger så jag tog det säkra före det osäkra och drog på. Nästa varv var jag mer på hugget och fick ner planet med en duns. Båda två var pluslandningar, så jag insåg att det var bäst att dra ut finalen mer.
Tredje gången gick det bättre och till slut fick jag till det bra. Problemet med Katanan är att den är för flygvillig: Den stora vingarean kombinerat med den lätta vikten gör att den vill stanna i luften så länge som möjligt - rider på markeffekten betydligt bättre än PA28 som nästan känns som en gråsten i jämförelse.

Till slut fick jag in seendet, tricket är att innan sättningen vrålstirra på en punkt långt bortom i banändans förlängning samtidigt som man har det perifera seendet som koll på höjden.
En timme i luften kändes bra, även plånboken tackade: Kombinationen bränslesnål Katana och mycket tomgång gav mycket flygning för liten kostnad.
Vilket härligt påsklov!

Idag skulle man befunnit sig på FL085, som i somras under EK-långnaven. Ett sådant härligt väder i förmiddags; ESTA hade vindstilla, en minusgrad OCH CAVOK. Inte som väntat det minsta FG.
Hade det inte varit så att jag bokat en lärartimme till i eftermiddag så hade jag stuckit upp redan i morse. Menmen, ibland får man lugna sig.

Hur ser det ut med beställningarna hos AB Svartflyg då?
En kollega (något flygrädd) som (något ambivalent) väntar på en flygtur över sydhalland som tack för spaka-själven.
En kollega som vill flyga runt Laholm.
En kollega som vill fota geologiska formationer i sydhalland.
Tre kollegor som vill flyga över Halmstad
En kollega som vill flyga varsomhelst
En släkting som hänger med på en Ölandstripp
Mina söner som ska få en flygtur till Legoland och en tur till släkten i Småland
En kompis som vill hänga med till Roskilde
Några släktingar som vill flyga en runda över byn

Lite att börja med...

Sådärja. Nu känner jag mig helt klar med typinflygningen på Katanan. Ett pass med bedömningslandningar för att bemästra "segelkärran".

Lite klurigt att gå mellan PA28 och Katana på grund av perspektivet, man luras lätt att ha för högt nosläge på Katanan när man flugit PA28, men tack och lov finns det en alert stallvarnare som påminner en...

Nu är det en hel veckas ledighet, så det vore väl 17 om det inte gick att stoppa in åtminstone ett pass till innan helgen!

... nobody!
Vädret blev ca 3 grader varmt, soligt(!) och en frisk nordvästlig bris, typ 4-5 m/s. Typisk österrikekänsla; solen som värmer en kall dag, och (ett tunt lager) snö som gnistrar. Bara jägertee och umpaumpa som saknas.
Perfekt flygväder, men ingen flygning. Hade dåligt med tid - det är mycket som ska ordnas innan man kan gå på påsklov. 10 dagar kvar till nästa skoldag!

SMHI: På torsdag blir det 1 grad varmt, 3 m/s västlig vind och växlande molnighet.
DMI: På torsdag blir det 5 grader varmt, 10 m/s sydvästlig vind och snöblandat regn.
Kanske en flygtur med pax...

Äntligen dags att få lite luft under vingarna igen. Fast det var inte på det förväntade sättet.
Vi hade planerat in ett träningspass i varvet med Katanan, flygläraren och jag. Klockan nio. Vaknade av väckarklockan sju i morse; snabb titt ut och konstaterade att det var en härlig morgon, svag vind och högt i tak. Bara någon minut senare vaknade jag ur mina rosendrömmar av lärarens SMS som konstaterade att dimman inte skulle lätta förrän tio och dagen var redan fullbokad för hans del.
Jaha, då var det som vanligt: Fint väder norr om åsen, skitväder söder om. Så det blev att boka ny tid en vecka fram i tiden.

Plan B började därmed ta form. Det skulle ju bli hyfsat väder efter dimman, och det vore synd att inte utnyttja tillfället. Så jag bokade en tid med GustavNiklas och hörde med en bekant istället om han var intresserad av en tur. Självklart! Önskemålen var en lokal tur över Sydhalland och Bjäre, så så fick det bli.
Det var småplanspremiär för hans del, så det var mycket frågor och wow från honom. Kul.
Precis norr om åsen låg det ett stråk moln på 1500 fot, så för att få överblick över läget tog vi oss upp på 2000 ft och fortsatte förbi molnen vidare upp till Laholm och Lilla Tjärby innan vi svänge söderut. Lagom vid foten kom molnen igen, denna gången lite luckrare, så genom att köra slalom på lägre höjd kunde vi vara lagliga och ändå se hemtraktens omgivningar.

Sedan fortsatte vi västerut ur molnflocken på 1500 ft ut över Båstad, Hovs hallar och Hallands väderö innan vi svängde österut mot Torekov och gick in i CTR igen för inflygning. Vindarna var äckligt bra, några få knop rätt i banan, så det blev en riktigt stilig landning om jag får säga det själv. Även sällskapet tyckte det tydligen.

En skön oplanerad söndagsutflykt som sagt.

Tjoho! Vi ska få en ny "gadget" att roa oss med på ESTA. På torsdag är startdatum för den nya DMEn DB på 111.30 MHz.
Eller vi och vi... det är mest SAS och Kullaflyg som ska ha nytta av den för sina inflygningar till bana 32. Hursomhelst.
Det ser ut att bättra sig på väderfronten inför helgen. Preliminärbokat träningspass med Katana och lärare söndag morgon. Vi får väl se...